Greta Thunberg och Dalai Lama

 

Rousseau om hopp

I tidigare inlägg har jag tänkt över hoppets roll för hälsa och frid. Här är tre uttalande av filosofen Rousseau (1712-1778) att begrunda för ytterligare klarhet eller förvirring. Detta skrev han i slutskedet av sitt liv.

Det är ännu inte två månader som ett fullkomligt lugn åter råder i mitt hjärta. Sedan länge fruktade jag inte vidare någonting, men jag hoppades ännu, och detta hopp, än sövt än gäckat, var en lucka genom vilken tusen skilda lidelser inte hörde upp att oroa mig. Så inträffade en händelse, lika sorglig som oförutsedd, vilken i mitt hjärta släckte denna svaga gnista av hopp och lät mig inse att mitt öde här nere var för alltid oåterkalleligt avgjort. Sedan dess har jag obetingat resignerat och jag har återvunnit friden. 

(Rousseau, Jean-Jacques. Den ensamme vandrarens drömmerier. Tidens Förlag Stockholm. 1958, s 12.)

Allt är nu slut för mig här på jorden. Man kan inte längre göra mig vare sig gott eller ont. Jag har inte mera något att vare sig hoppas eller frukta i denna världen; och så har jag då nått lugnet i botten av avgrunden, en stackars olycklig dödlig, men höjd över lidandet som Gud själv.  

(Rousseau, Jean-Jacques. Den ensamme vandrarens drömmerier. Tidens Förlag Stockholm. 1958, s 14.)

 

Är det ingenting i synnerhet vid min ålder att ha lärt sig betrakta liv och död, sjukdom och hälsa, rikedom och fattigdom, ära och äreskändning med samma likgiltighet? Alla andra åldringar oroa sig för allting; jag oroar mig inte för något; vad som än må hända är allt mig likgiltigt, och denna likgiltighet är inte ett verk av min klokhet, det är mina fienders verk, och den blir en ersättning för de lidanden de orsaka mig. Genom att göra mig okänslig för olyckan ha de gjort mig mera gott än om de besparat mig dessa slag. Om jag inte fått erfara den, hade jag alltid kunnat frukta den; men då jag betager den makten, fruktar jag den ej längre.

(Rousseau, Jean-Jacques. Den ensamme vandrarens drömmerier. Tidens Förlag Stockholm. 1958, s 124.)

Se även: inre hållbarhetsarbete för det yttre

och former av hopplöshet

och When things fall apart

och buddhistens rortycitat

och Greta om hopp

Paul Valéry om vakenhet och dröm

Detta lilla stycke av den franske författaren Paul Valéry (1871-1945) fick mig att tänka att buddhismens diktat om att vakna kan bli diktatoriskt om inte vakna-ismen balanseras med drömmande, med konstens utflykter, med språkets högtflygande historier, med tankens flykt, med vila i molnen, med försvinnanden i erotiska möten eller med musikens färgläggande av vårt känsloliv. Buddhismens tanke om att utgöra en medelväg kan här och nu bli möjlighet till självkritik för en än mer gynnsam jämvikt. Mindre ism. Mer kur.

"Söker du icke uppvaknandet och ljusets klarhet, när en mardröm rider dig? Väckas vi icke till nytt liv av solen själv, och stärkas vi icke genom känslan att vistas i de fasta kropparnas värld? - Men vänta vi oss icke till gengäld av sömnen och av drömmarna, att de skola skingra våra bekymmer och avbryta de vedermödor, som förfölja oss i dagens värld? Sålunda fly vi från den ena till den andra, anropa dagen i mörka natten men åkalla däremot mörkret, medan ljuset råder; " (Valery, P. Prosastycken. Hugo Gebers Förlag. 1934, s 160.)

Paul Valérys Phaidros om skönhet

 

 

"PHAIDROS instämmer: >Det skönaste kan icke finnas eller föreställas i Evigheten... Intet skönt kan skiljas från livet, och liv är det som dör.< Därför avvisas Platons förslag att rädda det sköna ur tillfälligheternas värld genom att antaga en urbild för allt skönt i idéernas evighetsrike."

(Valéry, Paul. Prosastycken. Hugo Gebers Förlag. 1934, s 193.)

Paul Valery om övertygelse

 

"Jag misstror alla ord, ty den minsta eftertanke klarlägger det orimliga i att tro på dem. Så har jag kommit därhän, tyvärr, att förlikna dessa ord, med vilkas hjälp man så behändigt korsar en tankes rymd, vid tunna plankor kastade över en avgrund; de bära en gående men hålla inte att stanna på. En person i snabb rörelse kan använda dem och rädda sig över på andra sidan, men dröjer han det allra minsta, bräckes bryggan i en blink och alltsammans störtar i djupet. Den som skyndar sig har förstått, men det duger inte att förhäva sig; man skulle snart finna att det klaraste tal är en väv av dunkla ord."

(Valery, P. En afton med herr Teste. Hugo Gebers Förlag. 1935, s 60-61.)

"När vi säger att vår åsikt i en viss sak är definitiv, så säger vi detta för att göra den sådan: vi har tillgång till andra åsikter. Ljudet av vår röst försäkrar oss mycket mer än detta fasta inre beslut som den högt låtsas att vi fattar. När vi anser oss ha fullbordat någon tanke, så känner vi oss aldrig säkra på att vi skulle kunna börja den igen på nytt utan att fullända eller förstöra det som vi har lagt fast. Det är genom detta som intellektets liv söndrar sig mot sig självt så snart det ägnar sig åt ett arbete. Varje verk kräver viljemässiga handlingar (fast det alltid medför en mängd inslag i vilka det som vi kallar vilja inte har någon del). Men när vår vilja, vår uttryckta förmåga, försöker vända sig mot vårt intellekt självt och få det att lyda sig, så reduceras de alltid till ett enkelt stillastående, till kvarhållande eller också till förnyelse av några förutsättningar. 

I själva verket kan vi bara direkt påverka vårt intellektuella systems frihet. Vi sänker graden av denna frihet, men vad resten beträffar, jag menar de förändringar och utbyten som detta tvång gör möjliga, så väntar vi helt enkelt att det som vi åtrår skall komma fram, ty vi kan bara vänta på det. Vi har inget medel att nå fram till exakt det i oss som vi önskar få." 

(Valery, P. Inledning till poetiken. Trettiotals poetik. Svenska Humanistiska Förbundet. 1983, s 62-63.)

anklagelsen 'cherry picking'

Författaren och fritänkaren Christopher Ryan svarar på kritik om 'cherry picking' så här:

 

Så vi argumenterar mot argumentet om att detta är universellt [överallt giltigt]. Vad vi gör är att säga: 'Men vad säger du om detta? Och vad tänker du om det här?' Vi visar upp ett eller två dussin undantag till regeln. [...] 

Vi tillämpar inte någon universell regel. Det vi säger är att din universella regel är struntprat, eftersom vi har hundra skilda undantag. [...] 

Det här är en religiös debatt med en troende. Och jag är inte en troende. Jag är skeptiker. Så om någon invänder och säger 'Vänta nu här... exemplet du använder... du håller på med cherry picking' [dvs plockar ut godbitar som passar dig]. Självklart plockar jag ut godbitar, självklart sysslar jag med 'cherry picking', för jag har en hel bunke körsbär som växer här! Och du är den som säger att jag har att göra med ett äppelträd. Jag säger 'Men hallå, kolla alla dessa körsbär!' 

Om vi ska koka ner det till vad det till stora delar handlar om... Först förvränger de vårt argumenterande genom att hävda att vi skulle argumentera för något universellt [dvs för att något visst ska gälla för alla fall] [...] Därefter säger de att vi sysslar med 'cherry picking'. Och vi säger 'Ja vi sysslar med cherry picking'. (https://chrisryanphd.com/21-special-sex-at-dawn-episode-pt-ii/ 43:05 - 45:05. Min översättning.)

'Cherry picking' används för det mesta i negativa ordalag, men skulle i positiv mening kunna betyda 'att plocka något som är användbart för egna syften'. Det skulle i så fall inte vara något på förhand dåligt utan något att värdera utifrån mer än en synvinkel.

Följande uttalande av Stephen Batchelor kan läsas i detta ljus. Batchelor är precis som Christopher Ryan inte bunden vid någon särskild akademisk institution. Båda är fritänkare som ibland kommer med oortodoxa idéer. Båda har fått anklagelsen 'cherry picking' till sig.

Det beror på hur vi läser texterna. Texterna kan vara där som neutrala artefakter från det förflutna. Man kan läsa dem utan något särskilt buddhistiskt eller andligt intresse. Man kan analysera dem filologiskt och så vidare, men då blir du kanske inte berörd av vad de säger. Du kanske rent av vill distansera dig från dem för att få ett mer objektivt grepp om vad texten handlar om. Det finns ett värde i det. Jag har lärt mig mycket av akademiker som har jobbat med texter på det sättet. 

I mitt eget fall som utövare av dharma är jag inte villig att distansera mig och titta på texterna endast som en artefakt. För mig är texterna ett medium för rösterna ur traditionerna att tala till mig idag. Texterna adresserar mig så som jag är villkorad. Ja ibland gör de det inte. [...] Texter som berättar hur du ber till bergsandar kommer [t ex] inte hjälpa mig. Texter som [däremot] överskrider den specifika kultur i vilken de är skrivna och som [förmår] adressera mänskliga villkor i stort är texter som talar till mig som den lidande mänskliga varelse jag är. [...] 

Många av texterna jag är intresserad av är inte nödvändigtvis texter som är framburna i de traditioner där de står att finna. Moderniteten tillåter oss att öppna upp några av de röster som fallit i skymundan, [exempelvis vissa] diskurser i palikanon som numera ingen läser särskilt noga eller ofta. Ibland är det just här jag finner insikt, särskilt i detta sekulära projekt [som engagerar just mig]. Jag söker texter som adresserar denna världens villkor, inte dem som lär oss hur vi kan göra slut på allt lidande och nå nirvana. Sådana texter som svarar upp bättre på våra villkor idag [och på oss som vi är idag].

(https://www.youtube.com/watch?v=BM5DLjd3FPQ A conversation about secular buddhism with Stephen Batchelor. Center of buddhist studies. College of humanities. University of Arizona. 9 mars 2020. 14:00-16:17. Min översättning.)

Se även: Batchelor om 'cherry picking'