om undervisning och skrivande

förgivettaganden och uppfattningar

bildar ramarna inom vilka vi verkar

ramar är förutsättning för förflyttning

ramar ger perspektiv och möjliggör riktning

ramar som gör att vi överhuvudtaget förmår

ha en värld i vilken vi kan se och värna något 

inte ramen som kassavalv eller bunker utan där

vi kan teckna linjen genom ramen och bortom

och om jag inte fick arbeta med det okända

den ovissa riktningen ett arbete kan ta

och om någon skulle sätta upp lärandemål

där högsta prioritet var att jag skulle förändras 

istället för världen framför och bakom mig

istället för att om-bilda innehållet som engagerar

och om någon kom med mallars kriterier

som försvårade lyhördheten för min riktning

och engagemanget för verkliga utmaningar

där jag ägde makten att forma och omforma

om någon gjorde detta så att jag inte lyckades 

samköra min upptagenhet med utvecklingsmål

vilken är då danandets ideologiska nyttoagenda

som rättfärdigar denna sortens frihetsberövande

fler än några är vi som finner det bakvänt

att staka ut ett läromål att rikta in oss på

att sikta i den linjära effektivitetens anda

och strikt hålla oss i den upplöjda fåran

texter jag rör mig i är ju spår av undersökningar

och produkter av att någon varit uppslukad

i arbetet tagna av en föraning eller ett dilemma

av proceduren med en frågeställning eller intuition

medryckta och inledda i den ofta kringelikrokiga

lekens livaktighet, bildningens förankring i det egna

laborerande med de estetiska valens betydelse

där värdering gäller användbarhet och tilltal

planeringar som inte planläggs för högre instans nöjdhet

och lärande som inte har målet: 'Bli godare, bli bättre!'

för elever som finner det värt att fatta egna etiska beslut

för elever som vill använda och nyttja sin kompetens 

när kvaliteten främst ligger i uppgiften snarare än 

i självförbättringens chanser och framtida användbarhet

uppgiftens kapacitet att aktivera och beröra i nuet

utan sneglingar på danandet av nyttiga förmågor

samtidigt kan man uppleva en 'framtida utmaning i nuet' och

viljan att förbereda sig för att bättre tackla något kommande

men bara när jag ser det komma...           ...vill jag rusta mig

Dale S Wright, en sekulär buddhist?

Vad kännetecknar 'sekulära buddhister'? Vem kan vi kalla 'sekulär buddhist'? 'Jag tycks vara en typisk sådan', utropar Dale S Wright i början av sin artikel A Philosophical Assessment of Secular Buddhism (2015), och skriver: "Allt om mitt eget liv passar tillsynes in på en sekulär form av buddhism - jag skulle kunna vara rörelsens affischnamn." Som förklaring radar han upp att han aldrig varit förmögen att:

• gå med i någon specifik tradition, sekt eller riktning
• ceremoniellt lova att hålla vissa buddhistiska löften ("take vows")
• bära medeltida dräkter
• anta ett asiatiskt namn
• acceptera någon som sin personliga mästare eller guru
• intressera sig för framtida liv eller parinirvana (det slutliga nirvana, nirvana efter döden)
• sitta i en riktig asiatisk meditationsställning (på grund av en knäskada)

Många av de tecken vi vanligtvis förknippar med buddhister hittar vi inte i Wrights praktiserande, trots att han mediterat, studerat buddhism, och betraktat livet utifrån buddhistisk filosofi, större delen av sitt liv. Likväl känner han sig inte helt bekväm med att beskrivas som 'sekulär buddhist', eftersom han är rädd att något går förlorat om man tar ställning för en sekulär form av buddhism, något som har att göra med att han betraktar sig som religiös. Men måste 'sekulär' betyda att man inte är religiös? Wright menar att de flesta människor i vår kultur har svårt att inte göra sådana associationer. Fördelen med uttrycket 'sekulär buddhism' skulle då kunna vara att folk inte associerar buddhism med 'magiskt tänkande' och andra uppfattningar som är svåra att kombinera med en modern världsuppfattning. Wright ser sig som religiös eftersom han är uppfylld av frågor om livets mening och djupt upptagen med bryderier och angelägenheter som livets existentiella dimension väcker. 

Jag har själv skrivit att religiös i vid mening kan betyda att man har skapat sig livsuppgifter som man mer eller mindre alltid bär med sig, att man skapat sig vägledande övertygelser och idéer att leva efter. Dessa övertygelser och idéer, som ger ens liv riktning, behöver inte ses som något fast och beständigt. Det kan snarare handla om att man tematiserar och återkommer till vissa specifika perspektiv, begrepp och frågor. Att det sker förändringar i förhållningssätt och i syn på livet, behöver långt ifrån alltid betyda att man lämnar sin tro eller tradition. Demokratisk tradition har exempelvis genomgått avgörande förändringar sedan Platons tid, men förblir fortfarande demokratisk tradition. Detsamma skulle kunna gälla buddhism.

Stephen Batchelor (2015) definierar det religiösa som vår önskan att komma tillrätta och förlika oss med vår egen födelse och död, med frågor som livet väcker. Med hänvisning till teologen Paul Tillich talar Batchelor om att religiösa tankar och handlingar, är sådana där det uppstår en angelägen relation till totaliteten av ens liv och till livet i stort. I denna existentiella relation till livet väcks en rad grundläggande angelägenheter och en genomgripande omsorg ('an ultimate concern') om utmaningarna livet ställer oss inför.

Vidare kan det religiösa syfta på det formmässiga, exempelvis en traditions texter och ritualer, vilka kan sägas ha uppstått i människans omsorg om, och försök att komma tillrätta med, livets utmaningar. Batchelor förklarar att dessa två aspekter av det religiösa - å ena sidan det formmässiga och å andra sidan det existentiella sökandet med förankring i det egna - kan leva sida vid sida. Men det kan också vara så att en person är mer upptagen av ena aspekten och mindre av den andra. En person som fötts in i en religiös tradition kan t ex delta i det formmässiga, utan att vara särskilt omsorgsfullt angelägen i förhållande till religiösa grundfrågor. Omvänt kan en person vara upptagen av livets frågor, utan att vilja vara del av en traditions former och yttre kännetecken.

Wright förespråkar en post-teistisk religiös praktik, i vilken man har en experimenterande hållning och en öppenhet för upptäckter av nya möjligheter till 'uppvaknande', snarare än ett sökande efter den enda riktiga praktiken och det enda riktiga perspektivet. Samtidigt talar Wright om en respekt för traditionella praktiker.

Genom att använda gamla grepp i nya kombinationer kan något nytt skapas, något som visar sig användbart för vår tid. Latinets saeculum, betyder just 'vår tid', 'vår tidsålder', vilket betyder att 'sekulär buddhism' skulle kunna betyda 'buddhism för vår tid'. Wright föreslår att vi istället använder termen 'samtida buddhism' ('contemporary buddhism') för att förhindra att vi stänger ute buddhistiska identiteter, som skulle kunna vara med och kvalificera sig i formandet av 'en buddhism för vår samtid'. Jag sympatiserar med Wrights ansats till religiös uppfinningsrikedom.

Ett post-teistiskt religiöst engagemang skulle erkänna att den romantiska andlighet, som i ett första skede ger upphov till vårt intresse för buddhism - sökandet efter äkthet, helhet, och självförverkligande - fortfarande bär på hoppet om att bli fri från historien och ovissheten hos oss ändliga varelser. Post-romantiskt begrundande skulle erkänna att mänskliga varelser och kulturer aldrig blir fullständiga, eftersom vi har att göra med ändlighet; att det inte finns någon slutlig helhet, eftersom det, likt i evolutionen, alltid kommer mera. Detta skulle kunna få oss att kultivera idén om att universum fortfarande experimenterar med oss och genom oss, och att kultivera fortsatt vässande av förmågor för en omfattande vakenhet. (Wright, 2015. Sidan 10. Min översättning.)  

Mattis, november 2015.

Dale S Wright undervisar i religionsfilosofi vid Occidental College i Los Angeles, och har intresserat sig särskilt för kinesisk och japansk buddhism. Han är författare, bland annat till boken Philosophical Meditations on Zen Buddhism (2008).



Batchelor, Stephen. After Buddhism, 2015.

Wright, Dale S. A Philosophical Assessment of Secular Buddhism, 2015. (https://www.bcbsdharma.org/article/a-philosophical-assessment-of-secular-buddhism/)

"Sekulär' är en term som presenterar lika många problem som termen 'religiös'." 

Stephen Batchelor. After Buddhism. 2015, sidan 15. Min översättning.