onsdag 20 maj 2015

fyra utmaningar

...istället för 'fyra ädla sanningar'.


Den som är bekant med Stephen Batchelors tankevärld kan se att jag även här låter mig inspireras av hans synsätt och hans läsning av palikanon. I sina senare texter har han argumenterat för att läsa, det som vanligtvis brukar benämnas 'the four noble truths', som 'the four tasks' istället. (Se hur han finner stöd för detta i kap. 5 i boken After Buddhism, 2015.) Jag väljer att säga 'de fyra utmaningarna' på svenska. I mina öron låter 'uppgifter' lite för skolmässigt och tekniskt. Nyckelorden för de fyra utmaningarna är:


lidande (dukkha)
uppkomst (samudaya)
upphörande (nirodha)
väg (magga)



i Batchelors version kommer de med fyra uppmaningar:
omfamna (embrace)
låt vara (let go)
stanna/se (stop/see)
agera (act)



Dessa uppmaningar har inte kommit till genom
att någon skådat ett slags universums sanning
utan hänger intimt samman med mänskliga försök
att komma tillrätta med hur vår värld är inrättad,
med existentiella dilemman, samt med frågor
om hur vi kan och vill leva våra liv...

"Upplysning är inte något slags mystiskt tillstånd där syner av överjordisk salighet radar upp sig, utan en serie gensvar på frågan: hur ska jag leva i denna värld?", skriver Stephen Batchelor. (Buddhism and ecology. 1992, s 34. Min översättning.)

"Livets andliga mening är att söka här mitt i dessa nätverk av relationer vilka vi kallar 'livet'", skriver Martine Batchelor (Buddhism and ecology. 1992, s 15. Min översättning.)


En grundfråga för mig: 
Hur kan vi människor handla för att bejaka liv(-et)
och frodas på ett vaket och hälsosamt sätt?
Med 'frodas' menar jag ett 'kraftfullt mångfaldigande av mänskliga uttryck'; 
klart som korvspad :-) ...rymmer iallafall inget tal om människans innersta natur...
Läs gärna mitt inlägg 'Att frodas och blomstra?!' 



Hypotes om grundförutsättningarna inom vilka vi verkar: 

Vi föds; sedan älskar vi att leva när omständigheterna är goda men
otillfredsställelse och lidande uppkommer oundvikligen också.
Som reaktion, eller som ett försök att handskas med livet,
vill vi behålla det vi betraktar som gott och göra oss av med ont,
inte sällan till den grad att det uppstår krampaktighet i dessa begär;
ibland tycks detta klamrande, alternativt denna vilja att plåna ut,  
få ett eget liv och ta kommando över mycket av vad vi gör
och dessa specifika begär kan då göra oss mindre öppna för världen,
mindre generösa, repetitiva, bittra, olyckliga eller uppgivna;
eftersom livet i sig är oberäkneligt och inte går att kalkylera på och
eftersom mina ansträngningar inte kan mäta sig med mäktigare krafter,
sådana krafter som står utanför min kontroll och som utgör villkoren.





1. Omfamna dukkha

Omfamna livet i dess komplexitet,
inklusive lidande och otillfredsställelse 
när det uppkommer eller framträder.

Fäst uppmärksamheten stillsamt på det som sker.
Lär känna det istället för att skjuta det ifrån dig.

Acceptera och bekräfta glädje och värme men
även otillfredsställelse, irritation och lidande
och behandla reaktionerna på dessa känslor 
som naturliga benägenheter utan att 
därtill spekulera om orsakerna 
som måhända är psykologiska, kulturella, 
religiösa, instinktiva eller något annat.

Omfamna tingens ordning;
att livet rymmer förgänglighet på alla plan,
att det inte finns några fasta entiteter,
att livet rymmer en tragisk dimension,
och att du inte utgör världens centrum från vilket allt utgår.




2. Låt det som framträder vara

Ge rum åt det som framträder,
inklusive dina begär,
ditt hat och din förvirring,
notera sådant för vad det är
lite från ovan, lite från sidan,
så att reaktioner som uppkommer
inte omedelbart leder till
ytterligare handlingar per automatik.

Härbärgera gnistan (din reaktion) men
stärk den tillsvidare inte så att den flammar upp.

Att lätta greppet om något - 'to let go' - är en handling.
Handlingen betyder inte att man gör sig av med något,
bara att man öppnar handen och betraktar,
att man lösgör banden.

Tro inte blint på vad dina repetitiva
tvångsmässiga mentala vanor säger dig.

Ditt handlande kan ta en annan väg
om du ändrar de mentala förutsättningarna en aning,
om du fjärmar dig lite från vad som håller på att hända.

Uppskjut till exempel dina önskningar om
att 'saker och ting' borde vara annorlunda,
men se att önskningarna uppstår.

Uppskjut din vilja att hämnas,
men var medveten om viljeyttringen.

Släpp din vilja att få upprättelse för en stund,
men förstå att den uppkommit.

Låt ditt sätt att reagera vila,
men bli varse reaktioner som sker.






3. Stanna och se reaktionerna falna

Vistas i frånvaron av det som vilar
eller avtagit i styrka,
i det kreativa rum som öppnats
och som banar väg för alternativa sätt
att vara och handla.

Upplev friheten av
att vara mindre bunden
till dina reaktiva mönster.
Upplev friheten att kunna
respondera på livet på ett nytt sätt.

Var på din vakt mot förföriska idéer,
övertygande bilder av världen som tycks förklara allting,
samt övertygelser som förser oss med tröst.

"Problemet med sådana idéer, bilder och övertygelser ligger inte i huruvida de är 'sanna' eller 'falska'. Det är något specifikt med deras sätt att verka, där konceptet är strukturerat så att det begränsar och fängslar oss." (Batchelor. After Buddhism, sid 82. Min översättning.) Vad Batchelor förmodligen menar är att det som gör dessa idéer så tilltalande och övertygande är deras känslomässiga budskap (tröstgivande, kaosbotande, uppmuntrande, jagstärkande) snarare än det de hävdar i fråga om sakförhållanden. 





4. Agera

Kultivera vägen.

Möt världen med
öppenhet och vänskaplighet.

Kultivera generositet
i motsats till snålhet.

Kultivera vänskaplighet
i motsats till avsky och hämnd.

Kultivera visdom
genom att förstå alltings förgänglighet,
dukkha och anattā.

Kultivera det som fungerar.





"Du kommer inte att finna några referenser i officiella källor om buddhism [...] gällande en 'fyrfaldig utmaning'. Detta är exempel på idéer som antingen misslyckades med att slå rot eller så glömdes, förtrycktes, marginaliserades eller förlorades dem. Någon gång under århundradena efter Gotamas död verkar buddhismen ha tagit en metafysisk vändning. Genom att anamma ett 'sanningens språk' förflyttade sig buddhister från 'ett engagerat subjektskap i världen', till 'ett obundet subjekts teoretiserande position, ett subjekt betraktande epistemiska objekt'."

Stephen Batchelor. After Buddhism. 2015, sidan 115. Min översättning.


"The shifts from tasks to truths, from know-how to knowledge,
entailed distorting som of the earliest texts." (sidan 123.)

"...från pragmatism till ontologi..." (...sidan 116.)




Både i meditation och livet kan man 
tänka de fyra utmaningarna så här:

en reaktion uppstår
en upplevelse uppstår
en händelse uppstår
en person möter upp

hej du får vara här                          omfamna (embrace)
du får komma och gå                      låt vara (let go)
vistas i denna inställning                stanna/se (stop/see)
välj vad du verkligen vill göra         agera (act)                          




Se även: fyra sanningar som praktik






Buddha gjorde tvärtom



Min vandringshypotes i textsnåren av motsägelser och bekräftelser:
Buddha vände sig inte till Gud, istället till det som stod längst ifrån det högsta,
till det världsliga, kroppsliga, sinnliga och till livet i dess konkreta manifestationer.
Han uppmanade ingen att söka sig inåt till en innersta natur eller kärna i själen.
Metaforerna han använde var jordiska och hämtade från praktiska göromål.
Buddha bad ingen att vända sig bort från livet och från tingens ordning.
Han uppmanade oss att ta fasta på förgängligheten, ångesten och lidandet
för att på så sätt frigöra oss från världs- och livsförnekelse; visa vägen till kraft.



Det är klart att en strävan efter att bli fri från återfödelse och att levnadsregler om att vända sig bort från världsliga ting eller sinnlig njutning, på ett eller annat sätt kan sägas rimma illa med ovanstående. I de fall buddhismen lyfter fram sådant framstår läran snarare som livsförnekande än livsbejakande; att vilja bort från detta liv, att inte vilja uppskatta vad livet har att erbjuda.

Nietzsches radikala idé om den eviga återkomsten - att bejaka varje stund, oavsett dess villkor och även om den upprepas i oändlighet - verkar i ljuset av livsbejakning passa bättre än tanken om att bli fri från återfödelse, även om en sådan uppgift verkar övermäktig. Men jag ska inte lockas till att skapa ett alltför enkelt svar på ett komplext dilemma. Jag återkommer.







söndag 17 maj 2015

nibbāna/nirvāna



nibbāna, ett slocknande där
veden består när eldarna tystats

kroppen vaknar och lever
inte utan aptit och smärta

sinnenas bränder på paus
syrefulla och vidöppna



att 'vakna' för oss från
drömmens inkapsling
till sinnenas aktivering
för oss till världen vi delar

ett sätt att leva och se
inte en absolut sanning
att genomsköljas av

när vi 'vaknar' möter vi
kaninen vi trodde var en anka
så det skådade passar bättre
in i vårt handlingsschema



nibbāna är en Buddhas
ständigt kreativa respons
på vad helst som dyker upp
för ett friare och vidare rum

inte ett permanent tillstånd



nibbāna är upphörande av
motståndsfulla reaktioner
avstånd till ressentiment
den tilltrycktes hämnd

nibbāna är upphörande av
viljan att kvarhålla förvärvat
i rofylldhet, stillhet och lugn
utan passivt klagomål

nibbāna är upphörande av
girigt fasthållande i nuet
av kända icke ägda 'ting'
av trampandet i cirklar

nibbāna är god mark för
ett anat och frammanat
okänt i nomadens öken

nibbāna är upphörande av
viljan att förinta och förfäkta
vad vi funnit obehagligt
vad vi finner ofördelaktigt
vad vi anar bli olustigt

krampaktigheten på paus
upphörande av hat och hopp
i dess ställe blir något annat till

en grundlös grund, en ogrundad grund
från vilken vi mottar och välkomnar livet



nibbāna var där innan
vägen uppfanns och
det sägs att vägen börjar
snarare än slutar i nibbāna

nibbāna är skapat utrymme
när akten låt vara fullgjorts
inte som ren viljeakt
utan mer som en konsekvens
av att förstå dukkha

nibbāna är öppen yta
ett hav och en vidd
där vi kan säga ja till födelse
sjukdom, åldrande och död

nibbāna är förhållningssättet
eller måhända upplevelsen
det avgörande nirvanamomentet
som öppnar upp för nya sätt
för skapandet av nya värden

nibbāna är inte slutmålet
klarare kan det inte sägas
det är den luftiga platsen
upprättandet som uppskjuter
och som därmed banar vägen
för vårt nya kraftfulla agerande








Se även inläggen:

Batchelor definierar 'nirvana' och 'upplysning'

Nirvāna, en färdighet?

Keats 'negative capability'

ej i väntan

Hur skiljer sig sekulär buddhism?

Hur kan vi förstå reaktivitet, responsivitet och lidande ur ett buddhistiskt perspektiv?





torsdag 7 maj 2015

Thich Nhat Hanh


Jag läste nyligen två böcker på svenska av den vietnamesiska buddhisten Thich Nhat Hahn; Mindfulness (1975) och Fri från rädsla, fri från sorg (2002). Jag antar att han tillsammans med Dalai Lama är en av dem nu levande mest tongivande buddhisterna i det allmänna medvetandet här i väst. I min läsning upplevde jag honom egentligen aldrig riktigt som en medresenär, men visst fann jag vissa saker värda att uppehålla mig vid. I samband med läsningen gjorde jag följande anteckningar.




Liknelse: Var och en är en vågrörelse, men på samma gång vattnet, vattnet som alltid består.

Konstaterande: Någonting kan inte bli ingenting och ingenting kan inte bli någonting.

Konsekvens: Vi har inte kommit någonstans ifrån och vi ska ingenstans gå.

Liknelse: Vi splittras och går upp i rök, men det som utgjort oss förintas inte.

Tanke: Det som är vi går i arv, men varje barn är också en diskontinuitet som utplånar.





Vill du förändring kan det mest avgörande
paradoxalt nog vara att låta det som är vara: 
"Om du vill omvandla din energi som finns i
din vana att springa och kämpa måste du känna
igen den varje gång den visar sig. Då andas du
in och ut, ler och säger: 'Där är du, min kära
lilla vana. Jag känner igen dig!' 
 (Thich Nhat Hahn. 2002, s 109.)






Om du tagit ställning för en viss uppfattning
om lyckan är risken att du missar den.
   Lyckan kommer från många oväntade håll.





Om att äta en mandarin
"Det var som om han överhuvudtaget inte åt sin
mandarin. Var det något han 'åt', så var det sina
egna framtidsplaner.
   En mandarin består av flera klyftor. Kan man
äta en klyfta, kan man sannolikt äta hela
mandarinen. Men kan man inte äta en enstaka
klyfta, kan man inte äta mandarinen."
 (Thich Nhat Hahn. 1975, s 20.)



En bild att använda?
"Föreställ dig att du är en rund liten sten som just
blivit kastad i en ström. Stenen sjunker obehindrat
genom vattnet. Frikopplad från allt faller stenen
kortaste möjliga sträcka för att slutligen nå botten,
den fullkomliga vilans punkt."
 (Thich Nhat Hahn. 1975, s 52.)





en fras att använda 
"jag är hemma, hemma här, hemma nu".





"Avsikten är alltså inte att jaga bort din känsla
eller tanke, inte att avsky den, ängslas över den
eller låta dig skrämmas av den. Så vad ska du
då göra med sådana tankar och känslor? Bara
bekräfta deras närvaro. Om det till exempel
uppstår en känsla av sorg, ska du genast bekräfta
den: 'En känsla av sorg har just uppstått i mig'.
Om känslan av sorg håller i sig, fortsätt att
bekräfta den: 'En känsla av sorg finns ännu inom
mig'."
 (Thich Nhat Hahn. 1975, s 55.)




tankar om liv och död



när vi lever vill vi behålla vad vi har

försöker vi springa ifrån den dag vi ska dö
den sista dagen som rånar oss på allt?

om vi är rädda för att förlora vad vi har
är det då döden som i första hand tar?

är det inte livet?

livet som sätter oss i gungning
som förskjuter vår trygghet
som låter det vi försöker rista in
flyta ut och anta andra former
som förändrar grunden vi står på

livet hinner i alla fall före döden
som får ta det som blir över

och sjukdom kan visserligen komma med död
men är ju ofta framförallt ett konkurrerande liv

som okontrollerat ebolavirus

men inte kan vi lyfta ett klandrande finger
för att livet är för livfullt för just oss

inte heller kan vi förebrå döden
som fint påminner oss
om minuterna vi faktiskt får
när en föregående generation tystnar

det är när du ser ditt eget skelett
som döden ger färg och gör dig fin

det är när din vän går bort
det är när ditt barn går bort
det är verkligen döden
det är permanent slocknad