What is Buddhism?
The dynamic process of tradition-in-change establishes what Buddhism is
empirically.
David L. McMahan
Empiriskt sett kan buddhism vara en hel del. McMahans bok The Making of Buddhist
Modernism (2008) ger levande exempel på hur buddhism kan komma till uttryck på mycket olika sätt. Boken visar även hur buddhistisk
tradition påverkats av idéhistoriska strömningar och av varje ny tids
kulturella värderingar.
Det primära för mig är inte att få veta vad buddhism verkligen är, utan istället vad jag förmår göra med mina bilder av Buddha och buddhismen, samt hur jag kan koppla ihop dessa föreställningar med andra tankespår och värderingar jag har. Att helt lämna min egen kultur bakom mig och byta ut mitt tankegods mot något helt annat som lockar med sin exotism har aldrig varit aktuellt.
I buddhistisk tradition finner jag istället kopplingar till frågor, värderingar, handlingsmönster och idéer som jag redan bär på i mitt möte. Jag tänker inte att buddhismen måste ha alla svaren. Om buddhismen förmår skapa en intressant spänning eller ett intressant tvivel inom mig kan det vara väl värt fördjupningen.
Vad buddhism står för är som sagt inte entydigt. Den som sätter
sig in i buddhismen upptäcker snabbt att traditionen rymmer mycket olikartade röster.
Utmaningen för mig är att finna röster som attraherar och som svarar upp på de frågor och dilemman jag bär. Trots att jag på det stora
hela attraheras av buddhismen är det långtifrån all buddhism som fångar mitt intresse. Att någon annan också är intresserad av buddhism behöver inte betyda att vi vägleds av samma frågor, eller att vi försöker hantera samma filosofiska
och existentiella utmaningar.
I mina blogginlägg vill jag arbeta med, och bearbeta, mina personliga ingångar (frågor/utmaningar/ dilemman), både genom att skriva ner mina egna tankar och genom att presentera andras röster. Förhoppningsvis kan offentliggörandet av tankarna leda till dialog med andra. När blir då buddhismen relevant för mig och i vilka hänseenden upplever jag att den kan ta mig vidare? Vilka syften kan den tjäna och hur kommer den till användning? Här är fem ingångar som jag möter buddhism med. Det är med följande ingångar och frågor som det blir meningsfullt för mig att stå i dialog med buddhistisk livsfilosofi.
.
Den existentiella
meningsfullhetens ingång
Hur finner jag mening när grunden för hur jag tidigare förankrade mina värden blivit undanryckt? Vilka berättelser är jag förmögen att skapa om vår existens, när jag inte tänker mig att någon, eller något, bortom vår värld vill något med oss? När jag står utan en Gud som skapat oss för specifika syften? När jag upplever oss vara irrbloss i ett oändligt universum utan utifrånkommande kärlek eller bekräftelse? När det inte finns ett på förhand givet mål som är ämnat att forma våra liv? När jag står utan evig måttstock att mäta våra handlingar med?
Etikens ingång
Hur grundar jag en etik om jag bara har människan och naturen att vända mig till, och om jag inte längre upplever att det är hållbart att vända mig
till en sann inre röst, ett evigt rationellt och förnuftigt språk, eller till
bilden av att det goda kommer till uttryck i en osjälvisk och god intention, en
intention som då ses som något evigt gudomligt?
Livfullhetens ingång
Hur lever jag mitt liv om jag tror att begär är avgörande för att vi människor kan uppleva livet med smak och färg, att begär är det som får oss i rörelse, att begär utgör vår kreativa drivkraft och skapar känsla av mening, att begär är det som gör oss livfulla och levande? Hur lever jag mitt liv om jag antar detta och samtidigt är medveten om att mina begär även tillsluter mig, begränsar mig, göra mig repetativ, skapar lidande, gör mig ogenerös och ibland till och med olycklig? Att bejaka livet måste förmodligen i någon mening betyda att bejaka mina begär, men hur gör jag det i hälsans tecken?
Intuitionens och
estetikens ingång
Hur kan jag oftare uppleva livet i sin konkretion - vara mitt i det med vakna sinnen - när jag blivit benägen att tillbringa allt mer av min tid i en språklig sfär av diskursiva resonemang, där fokus ligger på abstrakta sakfrågor, eller på någon form av planering? Hur kan jag ställa mig i sinnlig relation till livet när jag lever ett alltmer effektivt, tidspressat och nyttoinriktat liv? Hur kan jag utgå ifrån min kropp?
Lidandets ingång
Kan jag lida mindre? Vilken slags lidande kan jag påverka? Hur hör mitt eget lidande ihop med andras lidande? Hur gör jag för att minska sådant lidande som jag kan påverka? Kan jag öka min upplevelse av lugn och tillfredsställelse? Jag har ingen tro att buddhismen ska råda bot på allt mitt lidande. I buddhistiska sammanhang kan det tyckas att frågor om lidande borde vara det mest centrala. Lidande är visserligen en stor sak för mig, både mitt eget och andras, både i det lilla och i världen, men mitt huvudsakliga mål är inte att bli fri från lidande och denna ingång överskuggar heller inte alla de andra. Däremot hänger alla ingångarna intimt samman.
Jag antar att Buddhas sätt att tackla livet ger intressanta och användbara
perspektiv på ovanstående utmaningar. Det som är intressant är att Buddha
lyckades med något utifrån allmänmänskliga förutsättningar i denna värld. I
mina ögon var han en vanlig människa och inte en övermänsklig gud. Förmodligen
var den verklige Buddha inte den mest fulländade i alla avseenden. Säkert var
han inte det för vår tid. Antagligen ville han inte avgudas. Att tänka i dessa
banor ger mig en välgörande frihet, en frihet som Buddha själv rent av kan ha förordat.
Kan man vilja få klarhet i det ursprungliga och samtidigt bejaka
förvanskningarna?
Det är naturligtvis svårt att veta exakt vad Buddha sade och hur han levde. 2500 år har förflutit och "Buddhas ord" skrevs inte ner förrän långt efter att han levde. Historisering och kontextualisering är behövligt för att komma åt hur
hans idéer utvecklades, hur hans samtid såg ut och vilken miljö han verkade i.
Till min hjälp har jag böcker av akademiker och forskare som exempelvis Johannes Bronkhorst, Richard
Gombrich, Rupert Gethin, Sue Hamilton, Gail Omvedt, Gregory Schopen, Donald S. Lopez och Paul Williams.
Jag har ett intresse för vem den verkliga Buddha var, men vad kan vi veta? Lång tid har gått och spåren består i ett antal inskriptioner och texter som skrevs ner efter att först ha förts vidare muntligt. Varje beskrivning och varje idé som tillskrivs Buddha är ju redan transporterade från en person till en annan, eller från en uttrycksform till en annan, alltid
använda för specifika sammanhang, redan färgade och laddade med tillägg, aldrig
ursprungliga och rena. Varje idé och varje funktionellt grepp som lyckas leva
vidare måste klara sig genom att finna en plats i varje ny tids ekosystem av idéer, en plats där de kan komma till användning för ett eller annat ändamål.
Det innebär inte att tankar som ej kan rota sig och etablera sig en längre tid inte är rimliga eller intressanta, bara att de inte blir produktiva i det
sammanhang som utgör dess grogrund, dvs den miljö i vilken de är satta att verka. Det är inte nödvändigtvis så att det är de mest rimliga tolkningarna och teserna som lever vidare. På det personliga planet utgör mitt eget tankeliv också en slags växtmiljö - om än en mindre vidsträckt sådan - där olika
tankar och grepp har olika förutsättningar att rota sig, olika förutsättningar
att föras i blom.
Den ursprungliga buddhismen går inte att använda eftersom den passerat. Jag förlikar mig istället med den transformerade, den sekundära och ändrade. Buddha var alltid en
annan än den vi föreställer oss, alltid bortom den Buddha vi har som inspiration eller för vägledning.
Sammanfattningsvis bejakar jag mitt intresse av att veta mer om
den verkliga Buddha samtidigt som jag önskar bejaka tolkningarna, förändringarna
och transformeringarna av honom med glatt jämnmod. Ett sådant jämnmod kan
skapas då man inser att den 'förändrade buddhismen' inte går att byta ut mot en
'ursprunglig'. Mycket spännande att ta del av har hänt sedan Buddha dog, nya utvikningar och mängder med fortsättningar.
