Ur den kinesiska zenkanon

Utdrag ur Andy Fergusons Zen's Chinese Heritage - Their Masters and their Teachings (expanded edition), 2011. (År 480-1260.) Min översättning från engelska till svenska. Siffrorna är sidoangivelser.



54

Nanyue sade då: "Sitter du för att praktisera zen eller sitter du för att bli en buddha? [...] Om du sitter för att bli en buddha, vet då att Buddha inte har någon fast och fixerad form.
   Med respekt för den ständigt föränderliga världen, ska du varken hålla fast eller avvisa den. Om du sitter för att bli en buddha, dödar du Buddha."





82

Daowu frågade: "Vad är den storartade meningen med Buddhas lära?"
Shitou sade: "Inte uppnå. Inte veta."
Daowu frågade: "Finns det något bortom detta?"
Shitou sade: "Himlen hindrar inte de vita molnens flykt."





91

Zenmästaren Baizang steg in i hallen för att ge ett föredrag. När munkarna samlats flög han plötsligt upp från sin dharmaplats och drev ut dem ur hallen med sin stav. Just som de sprang ut från rummet ropade han på dem. När de vände sig om sade han: "Vad är det?"





157

En munk frågade Zhaozhou: "Vad är kärnan i Buddhas lära?"
Zhaozhou sade: "Den främre cypressen på gården."





158

En munk kom till klostret. Han sade till Zhaozhou: "Jag har just kommit hit. Jag ber mästaren att förse mig med instruktion.
Zhaozhou sade: "Har du ätit?"
munken sade: "Ja, jag har ätit."
Zhaozhou sade: "Gå och tvätta din skål."
När munken hörde dessa ord blev han upplyst.





159

En munk frågade: "Har cypressen i trädgården buddhanatur eller inte?
Zhaozhou sade: "Det har den."
Munken svarade: "När kommer den att bli en buddha?"
Zhaozhou sade: "When the great void falls to earth."
Munken frågade: "När kommer detta ske?"
Zhaozhou sade: "När cypressen blir en buddha."





170

En dag frågade Chongxin mästaren Daowu: Sedan jag kom hit har du aldrig undervisat mig om det grundläggande sinnelaget [eng. "the essential mind"].
Daowu sade: Sedan du kom hit har jag aldrig upphört med att ge dig instruktioner om det grundläggande sinnelaget.
Chongxin sade: "Var har du visat mig det?"
Daowu sade: "När du kommer med te till mig tar jag emot det för dig. När du kommer med mat till mig tar jag emot det för dig. När du bugar framför mig bugar jag och sänker mitt huvud. Var har jag inte givit dig instruktion om ditt grundläggande sinnelag?"
Chongxin bugade en lång stund.
Daowu sade: "Iaktta det på ett direkt sätt. Om du försöker tänka på det kommer du missa det."
När Chongxin hörde dessa ord vaknade han upp.
Chongxin frågade sedan Daowu: "Hur upprätthåller man det?"
Daowu sade: "Lev på ett obundet sätt med hänsyn till omständigheterna. Vig ditt liv åt alldagligt sinnelag, för det finns inget heligt att förverkliga bortom detta."





217

Deshan lade då sina kommentarer i en vedstapel framför dharmahallen. Han lyfte upp ett ljus och sade: "Alla mysteriösa lärosatser är inget annat än ett korn damm i ett väldigt tomrum. Alla världens betydelsefulla angelägenheter är inget annat än en kastad vattendroppe in i ett gränslöst svalg.





218

En munk frågade Deshan: "Vad är bodhi?"
Deshan slog honom och sade: "Försvinn! Håll inne med din avföring!
Munken frågade: "Vad är Buddha?"
Deshan sade: "En gammal tiggarmunk i Indien."





219

Deshan sade till munkarna: "Redan när ni frågar har ni felat. Om ni inte frågar är ni också fel ute."
En munk kom fram och bugade. Deshan slog honom.
Munken frågade: "Jag bugade mig nyss. Varför slog du mig?"
Deshan sade: "Till vilken nytta vore det att vänta tills du öppnade munnen?"





220

En munk frågade: "Är det stor skillnad mellan heligt och alldagligt?"
Deshan skrek.





233

Dongshan frågade Yunju: "Om en munk plötsligt frågade 'Ni vördnadsfulle?' ...hur skulle du då svara?
Yunju sade: "Mitt fel."





242

En munk frågade Qianfeng: "Hur undkommer man de tre världarna?"
Mästaren svarade: "Ropa på tempelchefen och få honom att jaga ut den här munken!"





272

Verklig natur är varken förorenad eller ren. Inte heller är det skillnad mellan heligt och trivialt. Zenskolor som vurmar för idéer om 'ytligt' och 'djupt', diverse nivåer av praktik, och så vidare, eller som hävdar att de har någon slags mystisk strategi, eller som praktiserar under det att de glädjes av det som är ovan och föraktar det som är nedan, praktiserar irrlärig zen.





286

En munk frågade: "Vad är zen?"
Yunmen sade: "Yes."





287

En munk frågade: "Hur ska man handla under alla dagens timmar på ett sätt som inte sviker förfäderna?"
Yunmen sade: "Ge upp din ansträngning."
Munken sade: "Hur ska jag ge upp min ansträngning?"
Yunmen sade: "Ge upp orden du nyss yttrade."





289

En munk frågade: "Vad är det mest djupsinniga du har att lära?"
Cuiyan ropade på sin uppassare: "Kom och koka lite te!"





289

En munk frågade: "När mystikens alla ord och fraser är uttömda men de väsentliga delarna i vår storartade skolas farkost ändå inte är förstådda, vad göra då?"
Cuiyan sade: "Buga."
Munken sade: "Jag förstår inte."
Cuiyan sade: "Du har lämnat ditt hem för att bege dig på en pilgrimsresa, men du vet fortfarande inte hur man bugar?"





336

Shoushan höll upp en bambukamm inför folksamlingen och sade: "Om ni säger att det är en bambukamm då håller ni fast. Om ni inte kallar det en bambukamm vänder ni er bort. Så vad säger ni?"





336

En munk sade: "Jag skulle vilja veta om ni kan förklara Linjis skrik och Deshans käpp."
Shoushan sade: "Försök du."
Munken skrek.
Shoushan sade: "Blind!"
Munken skrek igen.
Shoushan sade: "Vad skriker den blinde för?"
Munken bugade sig.
Shoushan slog honom.





242

Guichen frågade: "Vart ska ni gå?"
Fayan: svarade: "På en ständig pilgrimsfärd."
Guichen sade: "Varför ska ni på pilgrimsfärd?"
Fayan svarade: "Jag vet inte."
Guichen sade: "Att inte veta är högst förtroget."
Med dessa ord erfarde Fayan omedelbart upplysning.





346

Det finns en hörsägen om en zenmunk som levde ensam i en enkel boning. Ovanför sin dörr skrev han ordet 'sinne' [eng. "mind"]. Ovanför sitt fönster skrev han ordet 'sinne' och på sin vägg skrev han ordet 'sinne'.
Zenmästaren Fayan sade: "Ovanför sin dörr skulle han ha skrivit 'dörr'. Ovanför sitt fönster skulle han ha skrivit 'fönster' och på sin vägg skulle han ha skrivit ordet 'vägg'.





359

En dag höll Shoushan upp en bambukamm och frågade: "Om du kallar det för en bambukamm begår du en skymf. Om du inte kallar det för en bambukamm har du vänt dig bort från vad du ser. Vad kallar du det?
Shexian tog kammen från Shoushans hand, höll den, kastade den på golvet och sade: "Vad är det?"
Shoushan sade. "Blind."
Med dessa ord erfarde Shexian plötsligt oöverträffad upplysning.





360

En munk frågade: "Hur ska vi förstå Zhaouchous cypress i trädgården?"
Shexian sade: "Jag kommer inte vägra berätta det för dig, men kommer du tro mig, eller kommer du inte tro mig?
Munken sade: "Hur skulle jag inte kunna tro på mästarens tungt vägande ord?"
Shexian sade: "Kan du höra vattnet droppa från takfoten?"
Munken blev plötsligt upplyst. Han utbrast omedvetet: "Åh."
Shexian sade: "Vad har du iakttaget för grundsats?"
Munken komponerade då en vers:


   vatten droppar från takfoten,
   så klart och tydligt,
   öppnar upp universum,
   här är sinnet tillintetgjort





374

När Tiantai mötte Longya frågade han: "Varför kan dagens människor inte nå samma nivå som de forna stora förfäderna?" [900-talet, Kina.]





398

Zenmästaren Yongming Yanshou riktade sig till munkarna och sade: "Detta ställe, Xuedou, har exploderat åttatusen fot upp i luften och jorden har förvandlats till slirigt gryn, staplade i en nyckfull åttatusen fot hög spets. Du har absolut inget fast och stadigt att stå på. I vilken riktning tar du nästa steg framåt?





412

En munk frågade: "Varför kom Bodhidharma från Västerlandet?
Cuiyan sade: "Ploga djupt, plantera fröna ytligt."





430

Baiyun sade: "Gamle Shakyamuni deklamerade fyra storartade löften, vilka var:


Även om de otaliga varelserna är oräkneliga lovar jag att rädda dem;
Även om orenheter uppstår utan slut lovar jag att göra slut på dem;
Även om dharmaportarna är oräkneliga lovar jag att lära mig dem;
Även om Buddhas väg är oöverträffad lovar jag att förkroppsliga den."


"Jag har också fyra storartade löften. De är:

När jag hungrig äter jag;
När det är kallt tar jag på mig mer kläder;
När jag är trött sträcker jag ut mig och sover;
När det blir varmt tycker jag om att finna en svalkande bris."





431

En munk frågade: "Varför kom Bodhidharma från Västerlandet?
Baiyun sade: "Fåglar flyger, kaniner promenerar."





434

En munk frågade Dagui: "Hur ska vi förstå Zhaouchous cypress i trädgården?"
Dagui sade: "Den ensamkommande gästen, redan kall, kände den genomträngande nattvinden."
Munken sade: "Min förra lärare pratade inte på detta vis. Vad menar du?"
Dagui sade: "Pilgrimen förstår slutligen lidande."





435

En munk frågade: "Vad är buddha i staden?"
Dagui sade: "I folkmassan med tiotusen personer, lämnar inga spår."
Munken frågade: "Vad är buddha i byn?"
Dagui sade: "En skitig gris. En skabbig hund."
Munken frågade: "Vad är buddha på berget?"
Dagui sade: "Hindrar folk att komma och gå."





460

"Vet Tixing det eller inte?"
Wuzu sade: "Han vet bara orden."
Foguo sade: "Jag vill bara höra min älskades familjära ljud. Om han vet orden varför förstår han dem inte?"
Wuzu sade: "Varför kom Bodhidharma från Västerlandet? Cypressen i framkanten på gården." Med dessa ord blev Foguo plötsligt upplyst. Han gick utanför den enkla boningen och såg en tupp flyga upp på ett räcke, slå med vingarna och gala ljudligt. Han sade till själv: "Är inte detta ljudet?"
Foguo tog då en rökelse [för att tända i tacksamhet] och gick tillbaka till Wuzuz rum. Där
yppade han sitt uppnående och gav denna vers:


   Den gyllene ankan försvinner i den förgyllda brokaden.
   Med en lantlig sång, kommer den berusade tillbaka från skogen.
   En ungdomlig kärleksaffär
   förstås endast av den unga sköna.





464

Att förstå utifrån ord är som att tvätta en smutsig lerklump i grumligt vatten. Men att inte använda ord för att nå förståelse är som att försöka stoppa in en fyrkantig plugg i ett runt hål. Om du inte använder dig av någon idé har du med ens missat det. Men om du har en strategi, oavsett vilken, är du fortfarande ett berg från det.





467

En munk frågade: "Varför kom Bodhidharma från Västerlandet?"
Fojian sade: "Om du smakar vinäger vet du att den är syrlig. Om du smakar salt vet du salthet."

Rilke ur Orfeus-sonetterna

Strofer tagna ur Orfeus-sonetterna av Rainer Maria Rilke, 1923. Boken är utgiven av bokförlaget Modernista 2019 och översatt och tolkad av Mirjam Tuominen.





Frukta inte att lida, tyngden
återger åt jorden vikt,
svåra är bergen, svåra är haven.





Vad sågo ögon engång i kaminens
omrörda långa glöd:
livsblickar, för alltid förlorade.





Vi våldsamma, vi vara längre.
Men när, i vilket liv av möjliga,
är vi äntligen de öppna och emottagande?





Var stund, som förgår, föryngras.

When things fall apart

Här har jag sammanställt några utdrag ur Pema Chödröns bok When things fall apart (1997). Som vanligt presenterar jag sådant som jag själv funnit tänkvärt för en praktik. Min förhoppning är att ett stycke text eller en utdragen rad får en kritisk verkan, bringar klarhet, inspirerar, skaver, redogör eller förbryllar.

Chödrön går i sin lärare Chögyam Trungpas fotspår. Det märks. Chödrön inspirerar och oroar mig på samma punkter. När hon skriver om att leva utan hopp, tänker jag att hopplöshet utmärker depression och att depression inte är något eftersträvansvärt, samtidigt som jag blir nyfiken på hopplöshet som något positivt, som en hållning värd att undersöka. För mig lyste hennes anmärkningar om hopplöshet klarare än Trungpas, vilka jag presenterat i ett tidigare inlägg.

När Chödrön talar om "clear-seeing intelligence" (s 144-145) anar jag oråd. Jag blir illa berörd av tanken på att någon anses kunna ha tillgång till det rätta och sanna. Likaså tror jag det är osunt att eftersträva en sådan beroendeställning till en mästare som Chödrön beskriver då hon talar varmt om "the samaya bond". Mer läsvärt är det då att läsa när hon talar om 'att inte veta', om gränssituationer, om rastlöshet, om icke-teism, eller om grundlöshet. För översättningen till svenska ansvarar jag.



6

Vi reagerar mot risken att bli ensamma, att dö, att inte ha något att hålla fast vid. Rädsla är en naturlig reaktion då vi rör oss närmre sanningen.


14

När världen rämnar är det en slags prövning och även ett slags läkande. [...] Läkandet kommer av att ge utrymme åt allt detta att få ske: rum för sorg, för lättnad, för misär, för glädje.
   När vi tänker att något ska skänka oss njutning vet vi inte vad som verkligen kommer hända. När vi tänker att något kommer att leda till elände vet vi inte heller. Att låta där finnas plats för att 'inte veta' är det väsentligaste av allt. [...] När vi upplever stor besvikelse vet vi inte hur berättelsen slutar.


16

När någon frågar mig hur jag blev involverad i buddhism säger jag alltid att det var för att jag var så arg på min man. Sanningen är att han räddade mitt liv. När äktenskapet föll isär ansträngde jag mig mycket hårt för att återvinna någon slags tröst, någon slags trygghet, någon slags välbekant plats för vila. Lyckligtvis lyckades jag aldrig. [...]
   Att befinna sig vid sidan av i ingenmansland är en ideal situation, en situation som inte snärjer oss utan öppnar våra hjärtan och sinnen bortom tidigare gränser. Det är ett mycket ömsint, icke aggressivt och öppet tillstånd inför vad som komma skall. Att vistas i detta omskakande tillstånd - att vara med sitt brustna hjärta, med sin oroliga mage, med känslan av hopplöshet och viljan till hämnd - det är uppvaknandets väg. Att hålla sig kvar i den ovissheten och osäkerheten, få rätt på trixet med att vila mitt i kaoset, lära sig att inte få panik - det är den andliga vägen.


19

...känslor som besvikelse, förlägenhet, irritation, ressentiment, ilska, svartsjuka och rädsla, istället för att vara dåliga nyheter, är i själva verket klara stunder som undervisar oss om var vi håller tillbaka. [...] visar oss med skräckinjagande klarhet precis var vi fastnat.


20

Varje dag ges vi många möjligheter att öppna upp eller att sluta oss. Den mest värdefulla möjligheten ges när vi kommer till en punkt då vi tänker att vi inte kan hantera det som sker. Det blir för mycket. Det har gått för långt. Vi känner oss misslyckade. Det finns inget sätt att manipulera situationen så att vi kan framställa oss som lyckade. Hur mycket vi än försöker lyckas vi inte. Livet har helt enkelt klämt till oss.
   Det är som att du ser på dig själv i spegeln och du ser en gorilla. Spegeln är där; den visar dig och det du möter ser illa ut. Du försöker vinkla spegeln så att du ser lite bättre ut, men hur du än gör så ser du fortfarande ut som en gorilla. Du är tillklämd av livet och befinner dig i ett läge där du inte har något val annat än att antingen omfamna vad som händer eller stöta det ifrån dig.
   De flesta av oss antar inte dessa situationer som undervisning. Vi hatar de instinktivt. Vi flyr som galningar. Vi använder oss av en mängd olika sätt för att fly - allt missbruk härrör ur detta läge där vi möter vår gräns och inte kan hantera det.


21

Meditation är en inbjudan att upptäcka när vi når vår gräns och till att inte dras med av hopp eller rädsla.


21

Att nå vår gräns är inte ett slags straff. Det är i själva verket ett tecken på hälsa; när vi darrar och håller på att dö av rädsla. Ett ytterligare tecken på hälsa är att vi inte dör av rädslan som får oss att skaka, utan ser den som en signal om att det är dags att sluta kriga och möta det som skrämmer oss i vitögat.


23

Om vi verkligen vill lära känna gränsen vi kommit till - vilket med andra ord innebär att sträva efter att varken 'ge efter' eller 'förtrycka' - kommer hårdheten i oss att skingras. Vi kommer att mjukna av kraften i vad helst som uppstår - kraften i ilska, kraften i besvikelse, kraften i rädsla. När den inte formats till en eller annan fast riktning, genomtränger kraften vårt hjärta och öppnar upp det. Det är att upptäckta att vi inte styrs av vårt ego. Det är när alla våra invanda system faller bort. Att nå vår gräns är som att finna nyckeln till vår mentala hälsa...


25

När vi blir mer öppna tänker vi kanske att det kommer krävas större och större katastrofer för att vi ska nå vår gräns. Det intressanta är att alltmedan vi öppnar upp oss mer och mer så är det de stora händelserna som omedelbart får oss att vakna, medan det är småsakerna som överrumplar oss.


42

Det är som att komma förbi ett träd med skönsjungande fåglar med öronproppar.


45

[Om 'att avstå' ("refraining"):]
   Det är kvaliteten i att inte gripa efter något som ska underhålla så fort vi känner oss lite uttråkade. Det är i praktiken att inte fylla ut en stund bara för att där finns ett mellanrum.


45

Att uppmärksamma hur vi försöker undvika det [obehagliga] är ett sätt att komma i kontakt med den grundläggande grundlösheten. Att avstå - att inte vanemässigt agera ut vår impulsivitet - har något att göra med att avstå vår 'underhållningsmentalitet'. Genom att avstå ser vi att där finns något mellan begäret som uppstår - eller aggressionen, eller ensamheten eller vad det nu än kan vara - och den handling som följer som resultat. Det finns något där i oss som vi inte vill uppleva, och som vi aldrig riktigt erfar eftersom vi är så snabba att handla.
   Inunder våra vanliga liv, inunder allt prat vi tar oss för, alla förflyttningar vi gör, alla våra tankar vi har finns där en grundläggande grundlöshet.


46

'Att avstå' är en metod för att lära känna hur rastlöshet och rädsla fungerar. Det är en metod för att landa i grundlöshet. Om vi omedelbart underhåller oss själva genom att prata, genom att handla, genom att tänka - om där aldrig finns en paus - kommer vi aldrig att slappna av. Vi kommer att fara fram i en väldig fart för evigt.


47

...att lära sig pausa för en stund, lära sig att inte impulsivt göra samma sak om och om igen. Det är en omvandlande erfarenhet att helt enkelt pausa istället för att omedelbart fylla ut mellanrummet. Genom att vänta börjar vi komma i kontakt med basal rastlöshet såväl som basal rymlighet. [...] Allt kan uppstå, vadhelst kan vandra in i vårt hus; vi kan finna vad som helst i vår soffa i vardagsrummet utan att vi flippar ut.


49

Ju mer vi blir vittne till våra känslomässiga kedjereaktioner och förstår hur de fungerar, desto lättare är det att avstå. Det blir en livsstil att förbli vaken, sakta ner och uppmärksamma.


49

Om vi ser att vi inte har någon närvaro i det vi gör, att vi sällan avstår, att vi upplever lite av välmående, är detta inte förvirring utan början till klarhet.


51

Att du vänder dig till dharma ger dig ingen trygghet eller personlig bekräftelse. Att söka sig till dharma ger dig ingen grund att stå på. När du vänder dig till dharma tillkännager du i själva verket frimodigt obeständighet och förändring och börjar fatta galoppen med hopplöshet.


51

Om du inte ger upp hoppet - om att det finns ett bättre ställa att vara på, om att det finns någon bättre att vara - kommer vi aldrig att slappna av och vila där vi är och med den vi är.


52

[Om 'avsägelse' ("renunciation"):]
   Att tänka att vi slutligen kommer att få ihop allting är orealistiskt. Att söka någon slags varaktig trygghet är lönlöst. Att upphäva våra uråldriga och mycket väl rotade mentala vanemönster kräver att vi börjar vrida på några av våra mest grundläggande förgivettaganden. Tron på ett fast och separat själv, vårt sökande efter njutning och undvikande av smärta, tron att någon "där ute" är att klandra för den smärta som drabbar oss - man behöver ha fått nog och blivit utled på alla dessa sätt att tänka.


52

Att vända oss till dharma påskyndar insiktsprocessen. Vid varje vända inser vi omigen att det är totalt hopplöst - vi kan inte få någon grund att stå på.
   Skillnaden mellan teism och icke-teism är inte huruvida man tror eller inte tror på Gud. Det är en fråga [och en uppdelning] som kan tillämpas av alla, inklusive buddhister och icke-buddhister. Teism är en djupt rotad föreställning om att det finns någons hand att hålla: om vi bara gör rätt saker kommer någon att ta hand om oss. Det innebär att tänka att där alltid kommer att finnas en barnpassare tillgänglig när man behöver en. Vi är alla benägna att avsäga oss vårt ansvar och delegera vår auktoritet till något utanför oss själva. Icke-teism innebär att vila i den aktuella stundens tvetydighet och ovisshet utan att sträcka sig efter något att skydda sig med. Vi tror ibland att dharma är något utanför oss själva, något att tro på, något att mäta sig med. Men dharma är inte en tro; det är inte dogm. Det är total uppskattning av obeständighet och förändring. Undervisningen tudelas när vi försöker fånga den. Vi behöver möta den utan hopp.


54

Ur denna synvinkel är teism ett missbruk. Vi är beroende av hopp...


54

Buddhas första ädla sanning handlar om att när vi lider så betyder inte det att något är fel. Vilken lättnad.


54

...att överge hopp är en affirmation (att bejaka), börjans början.


55

Det är på detta vis som 'avsägelse' kommer in i bilden - att avsäga sig hoppet om att vår upplevelse skulle kunna vara annorlunda, att avsäga sig hoppet om att vi skulle kunna vara bättre. De buddhistiska klosterreglerna som råder munkar att avsäga sig sprit, sex och så vidare pekar inte på att dessa ting är omoraliska eller dåliga i sig, utan på att vi använder dem som barnpassare. Vi använder dem till att fly; vi använder dem för att få tröst och för att distrahera oss själva.


56

...'att greppa' grundar sig i hopp. Att släppa greppet kallas hopplöshet.


56

Hopp och rädsla är två sidor av samma mynt; det är hopplöshet och förtroende (tillit) också. Om vi är redo att ge upp hoppet om att osäkerhet och smärta kan förintas, kan vi ha modet att vila i situationens grundlöshet.


56

Att ta sin tillflykt till Buddha, dharma och sangha handlar om att ge upp hoppet om att få mark under fötterna.


57

Om vi gör resan för att nå trygghet och säkerhet missar vi hela poängen. Vi kan utöva vår meditationspraktik med hoppet om att få trygghet; vi kan studera lärorna med hoppet om att nå säkerhet; vi kan följa riktlinjerna och instruktionerna med hoppet om säkerhet; men det kommer bara leda till besvikelse och smärta. Vi skulle kunna spara en hel del tid genom att ta detta budskap väldigt seriöst redan nu: Börja resan utan hopp om att få fast mark under fötterna. Börja med hopplöshet.


58

Död och hopplöshet förser oss med rätt motivation - rätt drivkraft för att leva ett insiktsfullt och empatiskt liv. Men för det mesta är vår starkaste drivkraft att avvärja död.


59

Ge upp hoppet är en uppmuntran att bli vid dig själv, att bli vän med dig själv, att inte springa iväg från dig själv, att återvända till det allra väsentligaste vadhelst som händer.


67

...tidvattnet kommer oundvikligen att skölja bort sandslottet. Knepet är att uppskatta det helt och fullt utan att klänga fast vid [att det ska finnas kvar] och när tiden kommer låta det upplösas i havet.
   Detta att låta saker och ting gå kallas ibland 'obundenhet' - "non attachment" på engelska - men inte med den kyliga och distanserade kvaliteten som ofta associeras med det ordet. Här innebär 'obundenhet' mer vänlighet och intimitet.


70

Som människor söker vi inte bara en lösning: vi anser även att vi förtjänar en lösning.


72

Vi vill per automatik skyla över smärtan på ett eller annat sätt, identifiera oss med seger eller offerskap.


72

Mindre begär är villigheten att vara ensam utan lösning när allt inom oss skriker efter något som kan muntra upp oss och förändra vår sinnesstämning.


72

Efter att vi helhjärtat och konsekvent gått in för att praktisera 'mindre begär' är det något som vänder. Vi känner mindre begär i den mening att vi känner oss mindre orubbligt förförda av våra MYCKET VIKTIGA BERÄTTELSER.


75

Det finns ingen säker visshet om något. Denna elementära sanning smärtar och vi vill fly från den.


76

Vi kan gradvis släppa våra ideal om vem vi tror vi borde vara, eller om vem vi tror vi vill vara, eller om vem vi tror att andra människor tänker att vi vill eller borde vara. Vi ger upp detta och ser helt enkelt direkt på den vi är med medkänsla och humor.


81

Med endast inspiration blir vi arroganta. Med endast eländighet förlorar vi vår vision. Att känna sig inspirerad muntrar upp en, får en att inse hur väldig och underbar vår värld är. Att känna sig eländig gör en ödmjuk.


83

När vi inte styrs av vårt ego kan vi bekräfta det som att vi inte styrs av vårt ego - ett friskt ögonblick, en klar perception av en doft eller syn, ett klart ljud, en känsla av att öppna sig för känslor och tankar...


84

Märkligt nog upplever vi oss heller inte styrda av vårt ego när vi inte vet vad som händer, när vi förlorat våra referenspunkter, när vi får en chock och våra tankar stannar av.


92

När allt faller isär och vi upplever ovisshet, besvikelse, chock, förlägenhet - vad som är kvar är ett sinne som är klart, opartiskt och friskt.


106

Att klandra är ett sätt att skydda våra hjärtan, att försöka skydda vad som är skört, öppet och ömt i oss själva. Istället för att äga den smärtan rusar vi på för att finna någon slags behaglig grund.


181

Efter många år praktiserar många av oss fortfarande med en hårdhet. Vi praktiserar med dåligt samvete, som om vi skulle bannlysas om vi inte gjorde det rätt. Vi praktiserar så att vi inte ska skämmas över oss själva och med rädsla för att någon ska upptäcka vilken "dålig" meditationsutövare vi egentligen är. Det gamla goda skämtet lyder att en buddhist är någon som antingen mediterar eller känner dåligt samvete över att han eller hon inte mediterar.