Begreppen eller uttrycken här presenteras till stora delar med min tolkning och mitt sätt att använda dem. Självklart är jag intresserad av vad andra personer tänker och hur olika traditioner behandlar begreppen. Mina formuleringar är inte tagna ur luften, även om jag ibland har en annan förståelse än den gängse. Ibland presenterar jag andras uppfattningar rakt av genom att publicera vad de skrivit. Att ge begrepp och uttryck mening är för mig en allvarsam lek, en lek som gör att jag kan förhålla mig till orden på ett mer medvetet och vaket sätt. När andra personer använder begrepp eller uttryck som jag själv också formulerat mig kring, känner jag mig mer delaktig i samtalen eller läsningen. Begreppen blir på detta vis även mer användbara för mig och en integrerad del av min väg.
ariya-sacca (de fyra utmaningarna)
dukkha
sekulär
sekulär dharma/buddhism
meditation
acceptera
etikens grundhet
kamma/karma + återfödelse
nibbāna/nirvāna
"negativ capability"
anattā (not self: inte ett själv)
kroppen
attachment/detachment
eudaimonia
ressentiment
nihilism
Ordinary Mind Zen
det sublima
moralism
let go
pragmatism
medkänsla
vänlighet
tomhet
villfarelse (moha)
praktik
reaktivitet
hopp
Att själv formulera mig i text och att översätta andras texter till svenska är för mig en integrerad del i levandegörandet av en livsfilosofi. Det är i sig självt att praktisera en livsfilosofi, snarare än att bara skriva om den som om den vore på paus medan man skrev. För mig som har mitt engagemang både i skrivande och i ett intresse för buddhism är det intressant att finna att en person som vigt hela sitt vuxna liv åt Buddhas lära, dhamma, kan uttrycka en liknande hållning. Författaren Stephen Batchelor, känd för sin sekulära tolkning av dhamma, nämner i en föreläsning vilken avgörande betydelse skrivandet har för honom. Så här uttalar han sig om skrivandets roll i praktiserandet av dhamma:
Att själv formulera mig i text och att översätta andras texter till svenska är för mig en integrerad del i levandegörandet av en livsfilosofi. Det är i sig självt att praktisera en livsfilosofi, snarare än att bara skriva om den som om den vore på paus medan man skrev. För mig som har mitt engagemang både i skrivande och i ett intresse för buddhism är det intressant att finna att en person som vigt hela sitt vuxna liv åt Buddhas lära, dhamma, kan uttrycka en liknande hållning. Författaren Stephen Batchelor, känd för sin sekulära tolkning av dhamma, nämner i en föreläsning vilken avgörande betydelse skrivandet har för honom. Så här uttalar han sig om skrivandets roll i praktiserandet av dhamma:
Skrivande är någonting som jag sysslar med [hela tiden]. Det är inte bara en slags process där jag spelar in saker, lägger in det i bokform, för att sedan lämna det bakom mig. För mig är skrivande en praktik, en lika central praktik som meditation. På sätt och vis är det mer centralt än meditation; att utföra skrivande.
(Min översättning av vad Batchelor säger med början 4 minuter och 15 sekunder in i inspelningen. https://www.youtube.com/watch?v=DKJgM2YEEdo&t=1827s)
ytterligare om skrivprocesser:
en förtjänst ligger uppenbart
i idisslandet, i att man tuggar om
man spottar ur sig något
som hamnar utanför en själv
mitt får avstånd till mig
och blir lättare att betrakta
lättare att hålla kvar
lättare att återvända till
till till till och till igen
det som ligger utanför mig
kan animeras med
någon annans röst
jag blir jag som någon annan
och det går att klippa bandet
för att förhålla mig friare till mitt
pappret med ord innebär
å andra sidan även
att någon annan kan
frysa mig i mitt
göra mitt till stillbild och
mig till det då orden skrevs
jag tuggar om
jag tuggas om
i muntliga konversationer
och i ansikte mot ansikte
är jag alltid på väg
på pappret har jag stannat (.)
däremot är vi alla i rörelse när vi skriver
och för tanken är tempot viktigt
den vill röra sig på ett passande sätt
det kan gå snabbtmedorden när man skriver
men framförallt kan det
bli långa pauser mellan dem
