Dalai Lama till Malmö Live

Den 12 september kommer Dalai Lama till Malmö Live. Vill man inför detta datum bearbeta något läsvärt kan jag rekommendera en bok som heter Möten med Dalai Lama, utgiven av Dialogos 2014. Det är en antologi där olika författare och forskare skriver med anledning av Dalai Lamas förra besök i Sverige, vilket var 2011.

Bilden är hämtad från wikimedia.

Den i mina ögon ytterst sympatiska filosofen Jonna Bornemark skriver förutom förordet även ett kapitel om den buddhistiske filosofen Nagarjunas "fyrfaldiga negation" och summerar hur han lästs inom västerländsk filosofi.

Katrin Goldstein-Kyagas kapitel förhåller sig till vissa vanligt förekommande myter om Tibet och Dalai Lama. När det gäller Dalai Lama behandlar hon ämnen som inställning till homosexualitet, kvinnosyn, icke-vegetarianism och ledarstil. Det gör hon på ett för mig övertygande sätt. 

Staffan Nilsson problematiserar Dalai Lamas uttalanden om lycka på ett spännande och givande sätt. 

Willy Pfändtner redogör för Gavin D'Costas kritik av Dalai Lamas pluralistiska inställning till andra religioner och redogör för sin egen ståndpunkt.

Det var dessa texter jag fann mest läsvärda för egen del! Hoppas att någon tar ett lika berömvärt initiativ till en liknande antologi i samband med nu kommande besök :)

Här finner du boken:

https://www.bokus.com/bok/9789175042664/moten-med-dalai-lama-reflektioner-om-fred-medkansla-lycka-och-interkulturell-dialog/

https://www.adlibris.com/se/bok/moten-med-dalai-lama-reflektioner-om-fred-medkansla-lycka-och-interkulturell-dialog-9789175042664

Rilke ur Duinoelegier

Strofer tagna ur den Nionde elegin i boken Duinoelegier av Rainer Maria Rilke från 1923. 
Utgiven av bokförlaget Lejd 2016. (Översatt och tolkad av Camilla Hammarström.)




Allting en gång, bara en gång. En gång och aldrig mer.
Och även vi en gång. Aldrig mer. Men detta att
en gång ha funnits, om så bara en gång:
ha varit jordisk, tycks oåterkalleligt.

Och så bemödar vi oss och vill fullgöra det,
vill rymma det i våra enkla händer,
med mer bräddfull blick och i det ordlösa hjärtat.





Är vi kanske här för att säga: hus,
bro, brunn, dörr, kruka, fruktträd, fönster, -
och inte minst: pelare, torn .... men att säga, förstå det
åh att säga det så, så innerligt som tingen själva
aldrig avsåg att vara. Är det inte en hemlig list
hos denna tigande jord, när den driver de älskande,
att låta allt och allting hänryckas av deras känsla?





Och dessa ting, som lever av det timliga,
vet att du prisar dem; förgängliga
tror de oss vara deras räddning, vi de mest förgängliga.

bilder