Siff om sitt sätt att meditera

Så här skriver meditationsläraren Jason Siff i ett av sina nyhetsmejl:

Lägg till nästan ingenting och erfar nästan allt

Recollective Awareness Meditation handlar om att göra nästan ingenting för att erfara nästan allt. Skillnaden mellan att meditera och inte meditera är endast ett tillägg av varsam öppenhet inför allt som uppstår i kombination med intentionen att uppmärksamma ens upplevelser och erfarenheter genom att återkalla (minnas) dem i efterhand.

Sinnet är spatiöst, gränslöst. Den som mediterar skapar genomsläppliga gränser i utvidgande. En person [som utövar Recollective Awareness Meditation] har inte fasta gränser som då du försöker vara medveten om din kropp eller uppmärksamma din andning. Dylika övningar är som att pressa in ditt sinne i en låda som inte passar. 

När ditt sinne överträder gränserna du satt upp för det, oavsett om det handlar om att gå in i oacceptabla tankar, intensiva känslor, svåra minnen, lustfyllda fantasier, eller ängslan inför föreställda situationer, för du inte ditt sinne tillbaka till de gränser du satt upp för dig själv. Istället lär du dig över tid att vara vänlig mot ditt sinne, lyhörd inför dess finstämda komponerande, du lär dig tolerera obehag med tålamod. Det är på detta vis som de genomsläppliga gränserna breder ut sig - genom att tillåta det som tidigare fanns bortom dem. Ja på så sätt börjar vi erfara nästan allt i meditation under det att vi lagt till nästan ingenting. 

Sinnet är emellertid elastiskt. Det kommer återigen ta sin reträtt bakom vad som antas vara stabila gränser och tillsätta väktare än en gång. Det är därtill högst sannolikt att du gör den varsamma öppenhet du lärt dig till en teknik och strategi. 'Att lära sig' och 'att lära sig av med' går därför hand i hand i utövandet av en långsiktig meditationspraktik. Kom nu ihåg att när vi mediterar med genomsläppliga och utvidgade gränser, så lägger vi till nästan ingenting under det att vi erfar nästan allt.

Jason Siff,
22 april 2022

(Översatt från ett nyhetsmejl jag fick i min inkorg.)

Batchelor gäst hos O'Connell

 

Stephen Batchelor gästar Matthew O'Connells fina pod The Imperfect Buddha podcast.

Lyssna här: https://cms.megaphone.fm/channel/NBN9895946868?selected=NBN4457652158

Vad är filosofi?

Frågan om vad vi gör när vi filosoferar är i sig själv en filosofisk fråga och genom att hålla den vid liv behöver vi inte begränsa filosofin till en viss nisch. Istället kan vi göra oss öppna inför ett flertal filosofiska möjligheter. Det betyder att vi låter filosofi vara ett elastiskt och mångtydigt begrepp. 

Filosofi är emellertid inte allt möjligt för det. Tar vi frågan på allvar är det inte tal om att godta alla möjliga tänkbara svar. Vad filosofi är kan förstås historiskt. Vi kan exempelvis ta reda på vad filosofin betytt för människor, vilket värde den tilldelats genom historien, och hur den tjänat oss människor i våra försök att leva ett gott liv. Då lär vi snabbt inse att filosofi varit en beteckning för många olikartade ting.

Vi behöver alltså inte utgå ifrån att filosofi är en sak (om än med en sprängfylld verktygslåda med ett rikt utbud på högst olikartade verktyg), utan istället kan vi hålla för möjligt att filosofi är ett samlingsnamn på olikartade aktiviteter, aktiviteter som i sin tur utövas med olikartade syften. 

Om filosofi kan göras relevant i just mitt liv beror då på vilka syften jag vill staka ut, samt på vilka aktiviteter jag finner värda att utöva i mitt sammanhang. Vilken roll kan eller vill jag bjuda in filosofin till i mitt liv? Finns det ytterligare roller den kan fylla? 

Filosofin har emellertid inte bara tjänat olika syften, utan också varit den aktivitet i vilken syften omvandlats. För Nietzsche var t ex filosofi den aktivitet som bröt ner och omformulerade sådant som riktning, mål, värden och syften i livet. Om vi tar upp filosofi kan vi därmed inte vara säkra på att det är vi som handhar den. Istället kan det omvända ske, att det är vi som hamnar i filosofins hand. Nietzsche definierade samtidigt filosofin vitt och brett som "konsten att leva" (s 258 i Symposions Efterlämnade anteckningar). 

Konsten att leva kan alltså utövas genom filosofisk verksamhet, men vi kan då inte utelämna allt som inte är filosofi, för då hade vi inte haft något att filosofera över. Filosofin behöver levas om filosofin ska ha ett liv. Våra kroppar behöver bli filosofisk konkretion. 

Ludovico Einaudi (i Antarktis)

 

ilskan försvinner inte med viljekraft

Buddha-Stiftung für säkularen Buddhismus har lagt upp en serie föreläsningar på youtube om den åttafaldiga vägen av Stephen Batchelor (20-24 okt 2021. Lindenfels, Tyskland). Här är ett kort utdrag från en av föreläsningarna. Det är om viljekraftens och ansträngningens högst begränsade förmåga till förändring, apropå ansträngningens roll i den åttafaldiga vägen.

Som de flesta av oss troligen vet räcker det inte med att säga till sig själv att man ska sluta vara reaktiv. Det kommer inte göra någon skillnad, för hur vi reagerar är inte under vår kontroll. [...]

Det är rätt verkningslöst att säga till oss själva att vi inte ska vara arga, att säga "Sluta vara arg!" när alla förutsättningarna och villkor för att vara arg finns där. Det leder antingen bara till att vi undertrycker eller låtsas. Inom oss bygger vi upp ressentiment, motvilja, rädsla och verklig ilska. Den inställningen och det sättet att anta problemet kommer inte att fungera. 

'Ansträngning' handlar [istället med fördel] om att förändra villkoren för hur vi lever våra liv. När väl dessa villkor förändrats... när vi till exempel blivit vana att vara mer varsevarande, eller när vi köper att alla varelser kommer att dö precis som vi kommer att göra det; en sådan vision eller världsuppfattning får konsekvensen att våra fixeringar, rädslor och begär inte längre framstår som lika rimliga, de utgör inte samma dragningskraft på oss.

(47:40 - 49:55 https://www.youtube.com/watch?v=Ct4ZjkForDk)