Jonna Bornemark om hållbara system

 

Ett stycke ur filosofen Jonna Bornemarks personligt skrivna bok Jag är himmel och hav:

"Vi förstår ibland den västerländska kulturen som alltför materialistisk, men jag undrar om den kanske inte är materialistisk nog. 

   Vi bryr oss inte tillräckligt mycket om det materiella. Eller bryr oss om det på fel sätt. Vi bryr oss om det som ting att erövra, men inte som något vi hör till och är del av, inte som något vi måste vårda och se som del av ett helt system. Vi uppfattar materia alltför mycket som partikulära objekt av död utsträckning, istället för som en självformande materia i ett levande system.

   Vad skulle det få för konsekvenser om vi tog erfarenheten av att vara del av på allvar? Om vi lyssnade till känslan av att det levande är utspritt och att jaget är del av det levandes rörelse som sträcker sig genom generationer, till och med långt bortom det mänskliga? Om vi insåg att det låg något väldigt sant i det mahayanabuddhistiska uttrycket pratitya samutpada, uppkomst i ömsesidig avhängighet. Att >>här<< inte mår bra om >>där<< inte mår bra.

   Vad är ett fungerande system? Vore inte den frågan då en av de viktigaste?"

(Bornemark, Jonna. Jag är himmel och hav - en filosofisk undersökning av graviditet, liv och jagets gränser. Volante: 2022, s 239.)

Christina Feldman om dukkha

'London Insight Meditation' publicerade denna föreläsning av Christina Feldman den 9:e oktober 2023 på youtube. 'Dukkha as a crossroads' är titeln. Nedan har jag fört anteckningar vid lyssningen.

Vi kan översätta dukkha med 'sårbarhet', menar Feldman.

Vi är sårbara inför "pain of pain", 'smärtans smärta'; vi åldras, vi blir sjuka, vi dör.

Vi är sårbara inför förändringar vi inte kan kontrollera.

Med vetskapen om detta hur väljer vi då att leva våra liv?

Nagarjuna lär ha sagt "What do we do with a life that doesn't go away?"

Vad gör vi med ett liv som vägrar att flytta på sig?

Vad gör vi med dukkha? 

Dukkha är ett vägskäl.

Feldmans uppfattning är att majoriteten av de som sökt sig till buddhismen inledde sitt sökande i denna riktning på grund av att de mött dukkha, sett dukkha i ögonen.

Reaktioner på dukkha kan ordnas enligt de fem hindren:

- Begär efter sinnligt välbefinnande: Krampaktigt vilja en mer angenäm upplevelse, när vi är uttråkade, när vi inte är friska, etc. (Kan begäret efter sinnligt välbefinnande leda en att försätta sig i varsevarande som i sin tur leder till ett större välbefinnande?)

- Motvilja: Väggen som går upp; "Detta vill jag inte." (Ett nej till en orättvist inrättad situation? Ett sunt nej...)

- Matthet/dåsighet/lojhet som skapar en slöja av oskärpa där vi inte nås av känslor, där vi känner oss på avstånd, oinspirerade. (Efter att precis frisknat till efter två dagars matthet och dåsighet tänker jag att dåsigheten i sig inte alltid behöver vara en reaktion på dukkha, utan att det lika gärna kan vara dukkha självt. Ingen skulle förmodligen säga emot mig...)

- Rastlöshet, gruvande och oro: "Jag måste bara göra något, vad som helst, men inte stanna i detta."

- Tvivel: (Förvirringen som leder till klarhet? Snubbeltråden som är spänd mellan koordinater och som utgör tvivlet som råder bot på dogmatism?) 

Dessa hinder är exempel på reaktivitet.

samsara - 'att vandra i cirklar', motsatsen till nirvana

Feldman tänker på Buddha som en kartritare, en kartritare av kognitiva och psykologiska processer

Viktor Frankl har sagt: "Mellan stimuli och respons finns det ett utrymme, och i det utrymmet ligger vår makt att välja, och i vår makt att välja ligger vår möjlighet att växa och vår frihet."

I mindfulness/varsevarande/sati är det just detta utrymme vi kultiverar, men mindfulness är inte ett mål i sig självt.

(https://www.youtube.com/watch?v=WKqAQ7B9bL4)

John Peacock om nirvana

'London Insight Meditation' publicerade denna föreläsning av John Peacock den 25e september 2023 på youtube. 'Ethics in the heart of practice' är titeln.

En bit in i föreläsningen talar han om nirvana:

"Detta är hjärtat i denna praktik: Det handlar inte om att uppleva något super-transcendent, även om vissa inom buddhismen talar om sådant. Det handlar istället om att grunda oss (förankra oss) i denna faktiska värld vi lever i. Detta gäller även för idén om nirvana - buddhismens summun bonum, det vill säga det centrala målet för alla våra handlingar - särskilt gäller detta för tidig buddhism: [där nirvana] handlar om att lösa upp reaktivitet, [om att] reaktiviteten har släckts ut. Det finns alltså en reaktivitetens eld som närs av girighet och aversion - och sådant som kan tänkas ge bränsle åt girighet och aversion - och av okunskap/villfarelse/förvirring. Elden är utsläckt i nirvana." 

(27:14 - 28:30 https://www.youtube.com/watch?v=eB1VSibvrcQ&t=1660s)

För översättningen ovan ansvarar jag. Översättningen är inte helt ordagrann, men gör förhoppningsvis andemeningen rättvisa. Ju längre in i utsnittet jag kom desto svårare blev det att översätta hela det utsnitt som jag satt mig för. I anteckningarna nedan försöker jag återge Peacocks fortsatta tankegång. Jag valde att lösa det så då jag fann det nästan omöjligt att göra det han sade muntligt på engelska till svensk text. 

Mitt försök att fånga Peacocks fortsatta resonemang i några rader: 

Det låter negativt när vi hör att det är utplåning vi bör rikta in oss på. Denna negativitet - att målet är utplåning - var i mångt och mycket det man tog fasta på under 1800-talet när intellektuella började intressera sig för buddhismen i Europa. Buddhismens mål är visserligen utplåning, men det är viktigt att komma ihåg att något annat är tänkt att uppstå istället. I frånvaron av girighet, motvilja och förvirring är målet att det ska uppstå positiva kvaliteter.

När tibetanerna långt tillbaka i tiden skulle översätta buddhistiska termer från sanskrit till tibetanska översattes Buddha med det tibetanska ordet 'Sangye', som betyder 'allt som är negativt har blivit utplånat och allt positivt har växt till sig'. 

De nya kvaliteterna, med vilka det är tänkt att vi ska möta världen, är motsatser till det som utplånats:

girighet - generositet

motvilja - vänlighet

förvirring - klarhet

Nirvana innebär alltså inte att man har gjort sig av med allt i sin trädgård och att ingenting längre växer där, inget annat kultiveras. Tvärtom.

'att nirvana' (verb!) Vi kan tänka på det som ett verb.