.jpg)
Ett stycke ur filosofen Jonna Bornemarks personligt skrivna bok Jag är himmel och hav:
"Vi förstår ibland den västerländska kulturen som alltför materialistisk, men jag undrar om den kanske inte är materialistisk nog.
Vi bryr oss inte tillräckligt mycket om det materiella. Eller bryr oss om det på fel sätt. Vi bryr oss om det som ting att erövra, men inte som något vi hör till och är del av, inte som något vi måste vårda och se som del av ett helt system. Vi uppfattar materia alltför mycket som partikulära objekt av död utsträckning, istället för som en självformande materia i ett levande system.
Vad skulle det få för konsekvenser om vi tog erfarenheten av att vara del av på allvar? Om vi lyssnade till känslan av att det levande är utspritt och att jaget är del av det levandes rörelse som sträcker sig genom generationer, till och med långt bortom det mänskliga? Om vi insåg att det låg något väldigt sant i det mahayanabuddhistiska uttrycket pratitya samutpada, uppkomst i ömsesidig avhängighet. Att >>här<< inte mår bra om >>där<< inte mår bra.
Vad är ett fungerande system? Vore inte den frågan då en av de viktigaste?"
(Bornemark, Jonna. Jag är himmel och hav - en filosofisk undersökning av graviditet, liv och jagets gränser. Volante: 2022, s 239.)
