söndag 12 juni 2016

eudaimonia



eudaimonia

grekiskt begrepp
för en aktivitet och
målet (télos!) för
gott strävande

eudaimonia

"allt annat vi bör
sträva efter
strävar vi efter på
grund av detta"

eudaimonia

men ordet mål leder
lätt fel eftersom
strävandet i sig är
en del av fullgörandet

det aktivt goda livet
skapas genom télos men
inte genom att en modell
hålls upp och kopieras

télos är inget målsnöre
att nå förbi och lämna
det kan lätt benämnas
men inte lätt beskrivas

om frihet bara skulle
vara ett mål för oss att nå
kunde man ju använda
sig av ofrihet längs vägen

télos är ett mål
i singularis
eftersom det ryms
en intention

men att karaktärisera
det som ett mål med
konturer av ett enda
formerande sakinnehåll
är inte så det fungerar

för hur kan vi vilja offra
sådant vi finner gott
för ett enda upphöjt gott?

för ett härskande mål
som sätter sig över
andra goda mål?

vi kan inte offra
det vi finner gott
för en precist
definierad upphöjd
och fixerad godhet
annat än i namn av
enögdhet och fanatism

"allting blir nämligen
mera värt att väljas i
kombination med något
annat gott än ensamt"

(Aristoteles. N.E. 10:2)

en alltför detaljerad
framtidsbild är inte
télos utan en utopi

télos är inte tavlan
när den är färdig
utan aktivt i målandet

skomakarens mål är
inte de färdiga skorna
utan télos är att göra
'skor att blomstra i'
Sådana skor sökes

meningen (läs télos) är
den meningsskapande
handlingen, säger José
den trevande handlingen

télos är inte
det utsagda målet
utan snarare det
med vars hjälp
vi väljer mål
(läs skopós)

en intuition
av vad vi vill
med våra liv

det som är hälsosamt
för just oss människor
är det goda livets télos,
det blir det högsta goda

men aldrig Supertélos,
inte mystisk kontakt
med en ren inre röst

ord som 'det högsta goda'
bör rimligen avskräcka men
backa inte till fobisk överdrift

eudaimonia är konstant
det högsta goda MEN
vägleder ändå som
något i förändring
om-gestaltat i klokhet

i detta som Aristoteles
benämner eudaimonia
ryms många goda ting
i ett och samma mål

...den största möjliga
harmoniska kombinationen
av en mängd goda ting

eudaimonia 

är förverkligandet
av naturens och
kulturens möjligheter

ett förverkligande
av immanenta
kapaciteter

både den enskildes
och gemenskapers

etik handlar i stort
ofta om vad som är
socialt nödvändigt
för upprätthållandet
av en gemenskap

eudaimonia

där liv, kraft och makt
leder till ....omtanke,
glädje och generositet?
...till öppenhet, pluralism
och emancipation?

ja går det annat än
att ställa frågor?

vad vi finner gott
utgår här ifrån vad
vi kan iaktta, hur det
kommer till uttryck
och konsekvenserna
som följer därpå

det godas avstamp
är med andra ord inte
i bud och regler, eller
i plikt och snäv nytta

etikens utgångspunkt
görs med hänsyn till
vad människan kan
tänkas bli och vad
hon hittills förmått

genom eudaimonia
uttrycks livets mening
genom intention
genom intuition

eudaimonia

det som vägleder
men utan att enkelt
låta sig utsägas

eudaimonia på svenska:
lycka! välbefinnande!
det aktivt goda livet! livet
där vi frodas hälsosamt
i livfullt uttryckande!

inte kan vi
karaktärisera
det goda utan
att hänvisa
till dygder?

vad människan förmår
bestäms ju av dygder

orden dygd och dygdighet
och många associerar direkt
till moralism och renlevnad
men vad annars kallar vi det?

inte mycket är vunnet genom
att byta ut begreppet dygd
och ändå mena samma sak

dygder är vår kanal
för tillblivelse,
vägen och samtidigt
det som bildar målet

kan inte utövas genom
slumpmässiga infall,
och osammanhängande
ansträngningar

dygd är handlingsdisposition
situationsanpassad hållning
förvärvad genom tradition,
vana och livserfarenhet

'så som en pilmakare
formar pilar,
så som en snickare
formar trä, så formar
de visa sig själva'

(Dhammapada, 80.)

dygd är en aktivitet
som sker i enlighet
med vårt förnuft

karaktärsdrag i relation
till självförverkligande och
det gemensamma goda

de tjänar det goda
samtidigt som de
konstituerar det goda

dygderna har egenvärde
samtidigt som de har
instrumentellt värde i
förhållande till télos

genom att utöva
gott i smått deltar man
samtidigt i det som
konstituerar det högsta

télos är inte minst
det vi förkroppsligar
för att uppnå det

dygderna, det goda,
handlandet, det konkreta
och det abstrakta
konstitueras i ömsesidighet

om utifall de yttre
förutsättningarna
är tillräckligt goda
och klokt använda

allt sagt i sökandet efter 
en metateori om godhet
där vi alltid får en mångfald
uppfattningar om vad
det goda livet består i

ett gott liberalt ideal
kännetecknas av att
vilja rymma konflikter
och all denna pluralitet
med insikt att harmoni
inte kommer att råda

en teori där det goda är
svårt att universalisera
lättare att multiplicera






Dessa anteckningar har formats och inspirerats av lite olika källor. Nämnas bör avhandlingen Skapande mening - en begreppsgenealogisk undersökning om rationalitet, vetenskap och planering (Nordplan, 1995.) av José Luis Ramírez. Om José läste det jag skrivit skulle han säkert se att jag till viss del använt mig av hans formuleringar. Hoppas han inte tycker att jag förvrängt begreppen till oigenkännlighet. Jag vill även nämna boken The Nature of Buddhist Ethics (1992, 2001) i vilken Damien Keown argumenterar för att buddhistisk etik har mycket gemensamt med dygdetik och Aristoteles filosofi. (Aristoteles bok Den Nikomachiska etiken finns i svensk översättning.)








fredag 10 juni 2016

experimentell buddhism


'Experimentell buddhism' är ett uttryck som används av John Nelson, professor i östasiatiska religioner vid San Franciscos universitet. Han har skrivit boken Experimental Buddhism: Innovation and Activism in Contemporary Japan (2013). Med uttrycket syftar han inte på en ny tradition, utan snarare på en hållning han funnit bland utövare i flertalet olika traditioner, bl a i Japan. I en föreläsning på YouTube får vi följande definition av Nelson:


Experimentell buddhism:
  • är ett förnuftstyrt och pragmatiskt sökande
  • innebär selektiv och strategisk användning av religiösa traditioner
  • undersöker hur religiösa institutioner svarar upp på nutida sociala förhållanden och senmoderna utmaningar
  • värdesätter det egna agentskapet framför lärosatser och sedvanor
  • överväger betänksamt olika valmöjligheter som uppstår
  • utgår ifrån påtagliga resultat (både negativa och positiva) i det liv som levs nu
  • försöker återkommande återuppfinna och återvitalisera det man finner värdefullt i en tradition och låter sig vägledas av frågor om hur saker och ting kan ses eller göras annorlunda









lördag 4 juni 2016

Aristoteles om idén att inte njuta och värdera



"Det finns inte många personer som kommer till korta i fråga om njutningar och gläds åt dem mindre än man borde göra. En sådan känslolöshet är inte mera mänsklig, då ju också de övriga djuren skiljer mellan olika slags föda och finner behag i en del men inte i en annan. Ifall det för en sådan person inte ges någonting angenämt och den ena saken inte skiljer sig från den andre, så måste han vara långt ifrån en mänsklig varelse. Genom att en dylik individ är så sällsynt har han inte heller fått någon särskild benämning."

Aristoteles. Den nikomachiska etiken. Daidalos, (1967) 1993. Sidan 96.