fråga med svar

Fråga: Vem bör kalla sig buddhist?

Svar: Den som är fåfäng och av detta skäl rädd för att bära en beteckning,
den som löper större risk att vara detta, än att identifiera sig som buddhist.

det eviga, stabila och absoluta

nu existerar hela tiden:
det relativa är absolut




flyktigheten är konstant
i förändringar som varar

det som kan falla isär
blir det enda verkliga

som skingras i vinden
som blir till stoff och rök

det som nyss försvann
är det enda varaktiga

och den skakiga grunden 

är den enda att stå på

en grund i ständig rörelse
på grund av mitt tvivel

och då vi verkligen ser
och vågar osäkra den

vad om vi slutar låtsas
slutar sätta vårt hopp till

att det under denna grund
finns ytterligare en grund

att det finns en grundad grund
där det bara finns en grund

och medger att det endast är
på ytan, en yta, vi kan stå

inför grundlöshetens avgrund
som inte förmår skänka tröst

men som inte därmed måste
få oss att misströsta i mörker

det eviga, stabila och absoluta
behöver inte vara vårt tröst-bröst

utan istället finner vi vår frihet 

på avsatsen inför det bottenlösa 

(...denna lag står nu här inför oss;
evig men skapad på yta utifrån yta)

Meditation i handling - Chögyam Trungpa

Här kommer några utdrag ur Chögyam Trungpas bok Meditation i handling (Dalai Lama förlaget, 1991. Först utgiven på engelska 1969). Det är den enda boken av Trungpa som är översatt till svenska vad jag vet. Citaten här handlar om meditation. Siffrorna är sidoangivelser.


16

Han [Buddha] mediterade på sitt eget sätt och han kom fram till att det enda svaret var att återvända till världen.


30

Man måste också undersöka rädsla och förväntningar. Om man är rädd för döden, undersöker man det; är man rädd för ålderdomen, undersöker man det. Känner man sig olustig inför något skönhetsfel hos sig själv, någon oförmåga eller fysisk svaghet av vad slag det än må vara, undersöker man också detta. Man bör pröva sin mentala bild av sig själv, och allt som man överhuvudtaget kan känna sig illa berörd av. Det är mycket plågsamt i början när man först går igenom den och ser den - som Brahma visade när han bröt samman. Men det är det enda sättet att göra det.


58

Här finns ingen tro på något högre eller lägre; tanken om olika nivåer, eller att befinna sig i ett underutvecklat tillstånd, uppstår inte. Man känner sig inte underlägsen, och det man strävar efter att uppnå är inte högre än man själv. Utövandet av meditation kräver därför inte någon inåtgående koncentration på hjärtat. Det finns överhuvudtaget inte något centraliserande begrepp.


58

Denna grundläggande meditationsform handlar om att försöka se vad som är. Det finns många varianter av denna meditationsform, men de är i allmänhet baserade på olika tekniker för att öppna sig själv. Vad man uppnår med denna typ av meditation är därför inte resultatet av långvarig, krävande träning genom vilken vi bygger upp oss till ett "högre" stadium, inte heller nödvändiggör den att man går in i någon sorts inre trans-tillstånd. Den är snarare vad man skulle kalla "arbetande meditation" eller extrovert meditation, där effektiva metoder och vishet måste samordnas som de två vingarna på en fågel. Det är inte frågan om att försöka dra sig undan från världen. I själva verket skulle meditationen vara nästan omöjlig att utöva utan den yttre världen, världen av synliga företeelser, ty individen och den yttre världen är inte åtskilda, de samexisterar helt enkelt med varandra. Tanken att försöka kommunicera med och försöka bli till ett med något högre Väsende blir därför aldrig aktuell.


60

Meditation är därför i högre grad fråga om övning - den är ett arbete. Det gäller inte att gå in i något inre djup, utan att vidgas och expandera utåt.


63

Detta är det grundläggande mönstret för denna typ av meditation som grundar sig på tre fundamentala faktorer; för det första, att inte centralisera inåt; för det andra, att inte längta efter att bli något högre; och för det tredje, att fullständigt identifiera sig med här och nu.


68

Fråga: Skulle ni vilja sammanfatta avsikten med meditation?

Svar: Ja, meditationen är att hantera själva avsikten. Det är inte så att meditationen är till för något, utan den arbetar med själva syftet. I allmänhet har vi ett syfte eller mål för allt vi gör: något skall ske i framtiden, därför är det jag nu gör viktigt - allt är relaterat till det. Men hela tanken med meditation är att utveckla ett helt väsensskilt sätt att handskas med saker och ting, där man inte har någon avsikt över huvud taget. Meditation handlar i själva verket om frågan huruvida det finns något sådant som avsikt eller ej. Och när man lär sig ett annorlunda sätt att hantera situationen, har man inte längre någon avsikt. Man är inte på väg någonstans. Eller, rättare sagt, man är på väg och man befinner sig på samma gång vid målet. Det är det som meditation verkligen är till för.


73

Det är också mycket viktigt att inte bli högtidlig, att undvika känslan av att man deltar i en speciell ritual. Man bör känna sig helt naturlig och spontan och helt enkelt försöka identifiera sig med andningen.


83

Vi bör inte börja i förväntan på någon sorts belöning. Man ska inte bemöda sig, inte försöka uppnå något. Man kan då kanske tycka: "Eftersom det inte finns något syfte och ingenting att uppnå, blir det hela då inte ganska trist? Är det inte som att helt enkelt vara ingenstans?" Jag, det är den centrala punkten. I allmänhet gör vi saker och ting för att vi vill uppnå något; vi gör aldrig något utan att först tänka: "Eftersom... jag far på semester eftersom jag vill koppla av, jag behöver vila." - "Jag tänker göra det-och-det eftersom jag tror att det skulle vara intressant." Varje handling, varje steg vi tar, betingas av Ego, av det illusoriska begreppet "Jag", som inte ens ifrågasätts. Allt är uppbyggt runt detta, och allt som börjar med eftersom. Detta är alltså det viktiga. Meditation utan något syfte kan låta tråkigt, men faktum är att vi saknar tillräckligt med mod för att gå in i det och helt enkelt försöka. Hur det än är, måste vi vara modiga.


84

Man måste gå framåt utan att frukta för det okända, och kommer man en liten bit på väg, märker man att det går att börja utan att tänka "därför", "jag vill uppnå något" - alltså utan att leva i framtiden.




Se även: Chögyam Trungpa - "Cutting through"