finner inte ett permanent själv
något som definierar sig självt
inget styrande kärnfullt jag
frågan är inte om ett jag finns
eller inte finns utan istället
hur det vi kallar jag skapas
gör inga anspråk på att veta
men redovisar att jag ej funnit
redovisar vad som är iakttagbart
finner minnen, begär, känslor,
tankar och sinnligt erfarande
men ingen punkt där allt utgår
finner att jag ej är densamma
som när jag var tjugotvå
eller som den jag var igår
i kroppen ordnar sig samlingar
av relationer och levande delar
som återverkar på varandra
flöden av förändringar
och sammankopplingar
sker i kropp och huvud
kroppen och hjärnan både
möjliggör förbindelserna
och utgör förbindelserna
kroppsdelarna sammanfogade
likt vattenfallets flodskåra
som kanaliserar nytt vatten
i frånvaron av ett 'jagets facit'
finns friheten att skapa oss
inom ramarna som livet ger
kan vi tala om en enda styrande instans?
kan inte allsmäktigt råda över min kropp
och bestämma 'min kropp ska bli så här'
kan inte allsmäktigt råda över
mina känslor och viljeakter
och inte över hur jag ser världen,
inte heller över mitt medvetande
kroppen härskar inte på egen hand;
känslorna bestämmer inte mitt öde;
vad jag vill vara är inte den jag är;
min blick är mer än öga och sinne
och vetandet som vet att det vet
vet inte det på avstånd från kroppen
kan man tänka på sig själv som
något särskiljt erfarandet och kroppen?
vad är jag förutom sammansattheten
och koordinerandet av mångfalden delar
och alla (o)synkade träffpunkter, relateranden
både i och utanför det jag kallar min kropp?
likväl kan vi tala om kontinuitet
och processers varaktighet över tid:
kontinuitet då förloppen överlappar varandra
kontinuitet då det ena följer på det andra
kontinuitet då ett knippe händelser sker sammanförda
kontinuitet då allt 'beror på' i orsak-verkan-fält
kontinuitet då ett skeende leder vidare till ett annat
kontinuitet då en tanke leder till en annan
kontinuitet då det levande efterlämnar spår utan avbrott
alltså kontinuitet utan
något kontinuerligt
"det är, det är inte"
är en medelväg
Nedan finner du en tolv minuter kort föreläsning utifrån frågan om det finns ett permanent jag som tjänar som styrande mittpunkt. Filosofen Julian Baggini förklarar på enklast möjliga vis i TED-föreläsningsformat. Han använder sig av exempel som 'klockan', 'vattnets kemiska förening' och 'vattenfallet', för att visa att vi skulle kunna applicera en modell av tänkande som vi redan är vana vid, när vi närmar oss frågan om självets existens.
