ordet ’verkligt’ tycks
kunna rymma en för mig
fasligt främmande innebörd
för hur är det annars
möjligt att familjelycka
blir något förljuget
för att den passerar
eller att sommarvistelsen
inte är på riktigt för att
den så snabbt är förbi
var jag då verkligen inte där
när mina älskade skojade?
var jag inte där när vi gick
från stugan ner till standen?
det eviga är ju endast abstraktioner
som skapats ur det verkligt
flyktiga
det eviga är ju det som går upp i rök
medan det flyktiga det som alltid består
men är det nu plötsligt evighetsaspekten
på det flyktiga som gör förbifarten verklig?
inte är det väl abstraktioner om det eviga
som bestämmer vad som är verkligt
när dessa endast kan uppstå ur det som
de samma degraderar som overkligt?
