Jag läste nyligen två böcker på svenska av den vietnamesiska buddhisten Thich Nhat Hahn; Mindfulness (1975) och Fri från rädsla, fri från sorg (2002). Jag antar att han tillsammans med Dalai Lama är en av dem nu levande mest tongivande buddhisterna i det allmänna medvetandet här i väst. I min läsning upplevde jag honom egentligen aldrig riktigt som en medresenär, men visst fann jag vissa saker värda att uppehålla mig vid. I samband med läsningen gjorde jag följande anteckningar.
Liknelse: Var och en är en vågrörelse, men på samma gång vattnet, vattnet som alltid består.
Konstaterande: Någonting kan inte bli ingenting och ingenting kan inte bli någonting.
Konsekvens: Vi har inte kommit någonstans ifrån och vi ska ingenstans gå.
Liknelse: Vi splittras och går upp i rök, men det som utgjort oss förintas inte.
Tanke: Det som är vi går i arv, men varje barn är också en diskontinuitet som utplånar.
Vill du förändring kan det mest avgörande
paradoxalt nog vara att låta det som är vara:
"Om du vill omvandla din energi som finns i
din vana att springa och kämpa måste du känna
igen den varje gång den visar sig. Då andas du
in och ut, ler och säger: 'Där är du, min kära
lilla vana. Jag känner igen dig!'
(Thich Nhat Hahn. 2002, s 109.)
Om du tagit ställning för en viss uppfattning
om lyckan är risken att du missar den.
Lyckan kommer från många oväntade håll.
Om att äta en mandarin
"Det var som om han överhuvudtaget inte åt sin
mandarin. Var det något han 'åt', så var det sina
egna framtidsplaner.
En mandarin består av flera klyftor. Kan man
äta en klyfta, kan man sannolikt äta hela
mandarinen. Men kan man inte äta en enstaka
klyfta, kan man inte äta mandarinen."
(Thich Nhat Hahn. 1975, s 20.)
En bild att använda?
"Föreställ dig att du är en rund liten sten som just
blivit kastad i en ström. Stenen sjunker obehindrat
genom vattnet. Frikopplad från allt faller stenen
kortaste möjliga sträcka för att slutligen nå botten,
den fullkomliga vilans punkt."
(Thich Nhat Hahn. 1975, s 52.)
en fras att använda
"jag är hemma, hemma här, hemma nu".
"Avsikten är alltså inte att jaga bort din känsla
eller tanke, inte att avsky den, ängslas över den
eller låta dig skrämmas av den. Så vad ska du
då göra med sådana tankar och känslor? Bara
bekräfta deras närvaro. Om det till exempel
uppstår en känsla av sorg, ska du genast bekräfta
den: 'En känsla av sorg har just uppstått i mig'.
Om känslan av sorg håller i sig, fortsätt att
bekräfta den: 'En känsla av sorg finns ännu inom
mig'."
(Thich Nhat Hahn. 1975, s 55.)
