Lycka och hopplöshet nämns av vissa buddhister i samma andetag som hörde de ihop, inte som motsatser utan som varande nästan samma sak. I hopplösheten skulle det alltså inte bara finnas en risk för depression och tungsinthet; det sägs även finnas en potential till lätthet. På så sätt stakas ett hopp om hopplöshet ut, ett märkligt hopp eftersom det hoppas göra slut på sig själv. Jag tänker här framförallt på Joko Becks, Chögyam Trungpas och Pema Chödröns uttalanden om hopplöshet som jag tidigare publicerat här.
Hopp hänger naturligtvis ihop med begär. Med tanke på det blir deras uttalande något mindre anmärkningsvärda. Liksom begär kan röra sig om vitt skilda saker, kan hopp också göra det. Hopp kan handla om så vitt skilda ting som att hoppas att ens cykel står kvar där man lämnade den, om att hoppas vinna någons hjärta, om att hoppas på att förbli frisk, och hoppet om att en viss åskådning (pedagogisk, politisk, filosofisk, religiös, etc.) ska vara värd att tro på i långa loppet, att den skall hålla stånd även efter hårda prövningar.
Det sistnämnda exemplet skiljer ut sig genom att det inte bara är en själv - jag - som är utgångspunkten, utan det handlar lika mycket om vad som är gott för andra och annat. Ibland kan det i tvivlets stunder emellertid komma därhän att det handlar om att 'jag' inte ska förlora hoppet, om att 'jag' inte ska förlora min identitet, eller 'mitt ansikte', om rädslan för det okända, eller för att inte längre ha något att tro på.
I mina försök att komma tillrätta med hopplösheten som något att bejaka och som begrepp, fann jag två sätt att se på hopplöshet:
(1.) en hopp-lös-het där hoppet är dramatiskt tillintetgjort, där livsgnistans bränsle inte längre är hopp, men där livsgnistan likväl brinner. Orddelen 'lös' syftar här på 'att vara utan'. Tänk på begreppet 'arbetslös', det vill säga 'utan jobb'. I linje med detta är hopplöshet att vara 'utan hopp'; frigjord från. Detta är en radikal form av hopplöshet; att leva väl utan hopp. Banden är kapade, iallafall för en tid.
(2.) en hopp-lös-het där vi lösgjort oss i förhållande till hoppet och fortfarande förmår bry oss och finna det värt att anstränga oss. Orddelen 'lös' syftar här på löshet, på rörlighet, det icke-spända. Hopp finns här med i bilden, men utan att man håller hårt om hoppet, vilket till exempel kan betyda att du inte upptas av det lika mycket. Du lösgör ditt förhållande till vad du hoppas på, utan att nödvändigtvis falla ner i modlöshet. Du finner strategier för hur detta kan göras. Din hälsa och dina handlingars känsloton dikteras inte av hopp. Banden är lösgjorda, det vill säga 'inte lika spända'.
