söndag 10 januari 2021

Paul Valery om övertygelse

 

"Jag misstror alla ord, ty den minsta eftertanke klarlägger det orimliga i att tro på dem. Så har jag kommit därhän, tyvärr, att förlikna dessa ord, med vilkas hjälp man så behändigt korsar en tankes rymd, vid tunna plankor kastade över en avgrund; de bära en gående men hålla inte att stanna på. En person i snabb rörelse kan använda dem och rädda sig över på andra sidan, men dröjer han det allra minsta, bräckes bryggan i en blink och alltsammans störtar i djupet. Den som skyndar sig har förstått, men det duger inte att förhäva sig; man skulle snart finna att det klaraste tal är en väv av dunkla ord."

(Valery, P. En afton med herr Teste. Hugo Gebers Förlag. 1935, s 60-61.)



"När vi säger att vår åsikt i en viss sak är definitiv, så säger vi detta för att göra den sådan: vi har tillgång till andra åsikter. Ljudet av vår röst försäkrar oss mycket mer än detta fasta inre beslut som den högt låtsas att vi fattar. När vi anser oss ha fullbordat någon tanke, så känner vi oss aldrig säkra på att vi skulle kunna börja den igen på nytt utan att fullända eller förstöra det som vi har lagt fast. Det är genom detta som intellektets liv söndrar sig mot sig självt så snart det ägnar sig åt ett arbete. Varje verk kräver viljemässiga handlingar (fast det alltid medför en mängd inslag i vilka det som vi kallar vilja inte har någon del). Men när vår vilja, vår uttryckta förmåga, försöker vända sig mot vårt intellekt självt och få det att lyda sig, så reduceras de alltid till ett enkelt stillastående, till kvarhållande eller också till förnyelse av några förutsättningar. 

I själva verket kan vi bara direkt påverka vårt intellektuella systems frihet. Vi sänker graden av denna frihet, men vad resten beträffar, jag menar de förändringar och utbyten som detta tvång gör möjliga, så väntar vi helt enkelt att det som vi åtrår skall komma fram, ty vi kan bara vänta på det. Vi har inget medel att nå fram till exakt det i oss som vi önskar få.

(Valery, P. Inledning till poetiken. Trettiotals poetik. Svenska Humanistiska Förbundet. 1983, s 62-63.)