Även om jag för egen del finner flera anledningar att läsa den av många högt uppskattade buddhistiska nunnan Pema Chödröns böcker, är det allt som oftast med blandade känslor jag tar mig an vad hon skrivit. Uttalanden som "Fullständig oräddhet är fulländat uppvaknande" väcker obehag hos mig. Vad gör sådana uttalanden med en grupp människor som lyssnar till Chödrön som sanningssägare? Menar hon att det finns personer som förmår vara mänskliga och på samma gång ihållande orädda i svåra situationer?
Likaså är jag skeptisk till meningar som "Alla slutledningar vi drar måste vi släppa" eller "varje beskrivning av verkligheten [är] en fälla". Det finns en enögdhet och krampaktighet i dessa påståenden som motsäger hennes budskap om att släppa taget och vara öppen. Samtidigt finns det stunder då jag upplever att hon fångar något vars andemening jag vill fullfölja. Dessa fragment finner jag glädje i att översätta. Här är några ur hennes bok Comfortable with uncertainty, utgiven av Shambhala Publications 2002. Siffrorna är sidoangivelser.
18
Att avstå är verkligen ett sätt att bli "dharmisk". Det är kvalitén i att inte gripa efter underhållning så fort vi tror att det kommer bli en aning tråkigt. Det är praktiken att inte omedelbart fylla utrymmet bara för att att det finns en lucka.
18
När vi upplever att vi förlorar marken under våra fötter gör vi alla möjliga sorters lite hoppande nervösa rörelser.
18
Utövandet av varsevarande och att öva sig i att avstå är tillsammans ett sätt att stå i förbindelse med grundläggande grundlöshet - genom att notera hur vi försöker undvika den.
18
...slagord som "Meditera alltid över vad som än framkallar ressentiment".
21
[..] vill vakna upp [..] vill att vår medkänsla ska mogna [..] vill att vår förmåga att 'låta vara' ska mogna [..] vill inse vår förbindelse med alla varelser.
23
Istället för att låta våra känslor vara [som de kommer och går] väver vi in dem i en berättelse, vilket ger upphov till att dem växer sig ännu större.
24
Att vara just här, även om det smärtar, är att föredra framför att undvika det. Genom att öva oss i att förflytta oss till här och nu på detta vis kan vi känna oss mer hemma i grundlösheten, ett förfriskande tillstånd som är tillgängligt för oss på regelbunden basis. Denna rörelse bort från bekvämlighet och säkerhet, detta steg ut i vad som är okänt, outforskat och ostadigt - det kallas frihet.
26
Vad händer när jag känner att jag inte kan hantera det som pågår? Vilka är historierna jag berättar för mig själv? Vad stöter bort mig och vad attraherar mig? Var söker jag efter styrka och var placerar jag min tillit?
26
Med varsevarande (mindfulness) som vår metod blir vi snart nyfikna på vad som pågår. Under en ganska lång stund ser vi bara på det klart. I den utsträckning vi är villiga att se våra eftergifter, vad vi hänger oss åt, samt vad vi undertrycker, mattas dessa processer ut av sig själva. Att de mattas ut, eller tonar bort, är inte detsamma som att de försvinner, men det uppstår ett vidare, mer generöst och mer upplyst perspektiv.
Genom att bekräfta vad helst som uppstår utan att döma, genom att låta tankarna passera och återgå till här och nu med öppenhet, uppehåller vi oss i mitten mellan att leva ut och undertrycka. Detta är i själva verket vad vi gör i meditation.
27
Ett annat ordspråk är "Gör inte gudar till demoner". Det betyder att du kan ta allt som är gott - mental träning exempelvis - och göra det till en demon. Du kan använda vad som helst till att stänga dina fönster och dörrar. Du kan använda praktiken till att göda ditt anseende, göda din känsla av att vara på rätt plats vid rätt tillfälle, och till att stärka din tro på att du har valt den rätta religionen...
59
Och okunskap? Nuförtiden brukar det kallas förnekelse.
59
När du upplever begär kan du sitta på kanten till Grand Canyon, men allt du kan se är chokladbiten som du vill ha. När det gäller motvilja eller avsky kan du sitta på kanten till Grand Canyon och allt du hör är de arga ord du sade till någon för tio år sedan. Med okunskap [...tänk förnekelse :)] sitter du på kanten till Grand Canyon med en papperspåse trädd över huvudet.
73
Hellre än att förvänta dig ett tack, förvänta dig det oväntade. Det skulle vara mer till hjälp.
75
Grunden i prajna-paramita är varsevarande, ett undersökande av vår erfarenhet utan slut.
78
...istället för att plötsligt reagera kan vi tugga på det, lukta på det, se det och öppna upp oss för inför vad som är där. Motsatsen till tålamod är aggression, begäret att hoppa och förflytta sig, att göra motstånd mot hur våra liv ser ut, att försöka fylla tomrum.
80
När vi sätter oss ner i meditation lämnar vi idén om den perfekta meditationsutövaren, likaså på förhand tänkta resultat och idén om en idealisk meditation. Vi tränar oss helt enkelt i att vara närvarande. Vi öppnar oss helt inför vårt livs smärta och glädjeämnen. Vi tränar oss i precision, varsamhet och i att låta vara. Eftersom vi ser våra tankar och känslor med medkänsla avbryter vi kampen med oss själva. Vi lär oss känna igen när vi fastnat och att tro på att vi kan 'låta vara'. Våra blockeringar som skapats av våra vanor och förutfattade meningar börjar på så sätt falla isär.
81
...stiga ut i okänt territorium och finna dig själv mer naken, med mindre skydd och därför med större kontakt med verkligheten.
81
Klarhet och beslutsamhet kommer ur viljan att slå av på takten, av att iaktta och lyssna till vad som pågår. Det uppstår genom att du öppnar ditt hjärta och genom att du inte springer iväg.
82
prajna, ett öppet sinnelag som kan vila och vara tillfreds med paradoxer och tvetydighet.
82
Det är som att ligga i sängen innan gryningen och höra regnet smattra på taket. Detta enkla ljud kan vara en besvikelse då vi planerar en picknick. Det kan upplevas tillfredsställande då vår trädgård är uttorkad. Men prajnas flexibla sinnelag drar inte slutledningar om bra eller dåligt. Det mottager ljudet utan att lägga till något extra, utan värderingar om glad eller ledsen.
84
Så länge du riktar in dig på framtiden kan du inte vila och vara tillfreds med det du redan har och redan är.
87
Kärnan i praktiken är hela tiden densamma: istället för att falla för hämndens kedjereaktion eller självhat, lär vi oss gradvis att fånga upp den känslomässiga reaktionen och att släppa vävandet av berättelser.
98
Då vi passerar människor noterar vi helt enkelt huruvida vi öppnar upp oss eller sluter oss. Vi noterar om vi känner dragning till dem, om vi känner motvilja eller likgiltighet, utan att vi lägger till något extra som självförebråelse. Vi kanske har medkänsla med någon som ser ut att vara deprimerad, eller skiner upp mot någon som ler lite för sig själv. Vi kanske känner rädsla och motvilja mot en annan utan att riktigt veta varför. Att notera var vi öppnar upp och var vi sluter oss - utan att hylla eller klandra oss själva - är grunden i vår praktik. Att praktisera detta om så endast en gata upp och en gata ner kan vara en ögonöppnare.
102
Bodhisattva-krigarens väg handlar inte om att komma till himlen eller till en bekväm plats. Att vilja komma till en plats där allt är okej är precis det som får oss att känna oss eländiga.
104
Vi kanske tror att medan vi blir allt mer öppna kommer det krävas större och större katastrofer för att vi ska återgå till våra vanemässiga sätt. Men det intressanta är att när vi öppnat oss mer är det [tvärtom] de stora händelserna som omedelbart får oss att vakna, medan det är de små händelserna som tar oss på sängen.
105
...utveckla sympati för din egen förvirring.
109
Det sker ingen kultivering av ditt tålamod när det du gör är att släta ut saker och söka harmoni. Tålamod innebär villighet att vara levande snarare än att försöka vara harmonisk.
