Hardcore Zen har lagt upp ett samtal mellan Brad Warner och Stephen Batchelor på youtube (upplagt 2021-02-21). Här är ett utdrag där Batchelor återigen förklarar vilken roll frågan 'Vad är detta?' spelar i hans praktik och liv.
- Jag förblev vid min fråga 'Vad är detta?' under hela den tid då jag tränade [i ett koreanskt zenkloster]. Det var allt jag ständigt frågade mig; Vad är detta? Det fungerar så här...det första du behöver göra är att bränna ut (överhetta) vanan att komma med svar. När du börjar ställa dig frågan kommer ditt sinne så klart att producera en massa passande enigmatiska zentypiska svar. Du finner ditt sinne aktivt; ah vad betyder det, vad betyder det? Men vid en viss punkt ger du upp. Du släpper det. Ditt sinne blir liksom utbränt och överhettat i att hålla på med detta. Därefter kommer du att vila i förnimmelsen av tvivel, det storartade tvivlet. Det storartade tvivlet är förnimmelsen av frågande. Det ligger nära vad Aristoteles sade om förundran. Han sade: Filosofins ursprung är förundran och känslan av förundran är vad som gör en persons liv filosofiskt. Du finner det i Platons dialog Theaitetos. Det här ligger väldigt nära det.
Skillnaden är att det förs fram i en kontemplativ disciplin. Det vill säga att när du sitter i meditation eller när du utövar gående, gör du dig mer och mer medveten och varse om hur det känns att förundras, om hur frågande känns. Ibland ombads vi att koncentrera oss på hur detta känns i magtrakten, så att du tar dig ut ur huvudet och in i magen för att göra magen till centret där frågandet utgår.
Idén om att du en dag kommer att komma med ett svar som får din zenmästare att säga 'Bra gjort Stephen, du har förstått', sådana föreställningar fanns inte på kartan. Poängen var att lära sig att på ett känslomässigt plan och på ett förkroppsligat sätt värdesätta frågandet om vad det betyder att leva, samt att förbli i frågandet utan känslan av att du måste komma fram till någon form av svar.
- Det är verkligen intressant. Det låter som... jag har läste en hel del om advaita vedanta-traditionen den senaste tiden och Ramana Maharshi [hinduiskt helgon som levde mellan 1879 och 1950] som du säkert känner till, han har sin fråga: 'Vem är jag?' Och Dogen har sin Genjōkōan, som du säkert också känner till. [...]
- Om du läser Ramanas verk... han har redan svaret. Svaret är: 'Du är inte din kropp. Du är inte ditt medvetande. Du är Atman, i grund och botten Gud'. Som jag ser det är det riggat redan från början, 'it´s a set-up'. Han har redan en idé om vad du ska komma fram till. Ska jag vara ärlig så hade faktiskt min zenlärare i Korea det också, det vill säga en klar idé om vad vi skulle komma fram till: förstå den sanna naturen i shin [jap. för sinne], "the true nature of mind". Jag kände mig aldrig bekväm med det.
Det fanns ett antagande om hur det upplysta sinnelaget kommer vara om du når det och om hur det skulle kunna bekräftas att du nått det. Sådant intresserade mig aldrig. Jag antar att jag i mitt frågande på många sätt var inspirerad av madhyamaka-filosofin, av Nāgārjuna. Du vet, verkligen djupborra och fråga 'Vad i hela friden är detta liv, dess natur, det som utgör detta, 'What is this stoff?' Sedan var jag även inspirerad av Heidegger [...]. Han har en bok som heter Introduction to metaphysics. Den inleds med frågan 'Varför finns det något, snarare än ingenting alls?' Frågan går i själva verket ända tillbaks till Leibniz, ja det är förmodligen till och med ett eko av Platon. För mig är det den stora frågan. När jag läste den för första gången pirrande det i hela kroppen. För mig är det detta som är 'storartat tvivel'.
(16:13 - 21:15. Min översättning.)
InsightLA Meditation har lagt upp en föreläsning av Batchelor på youtube där han talar om sin bok 'The art of solitude'. Föreläsningen sändes live den 12e mars 2020. I denna sade han så här om tvivel och förundran.
När du frågar 'vad är detta?' kommer du märka - särskilt i början - att ditt sinne vill greppa något, att ditt sinne inte gillar ovisshet och grundlöshet. Det upplevs en aning skrämmande. Istället för att fylla i tomrummet med något som svarar på frågan, för det är det som brukar hända: 'Vad är det detta?' 'Det är verkligheten som vecklar ut sig' [intalar man sig exempelvis som svar], men detta är i grund och botten en åsikt, ett sätt att se det, ett perspektiv, fakta eller resonerande; vi försöker förklara bort istället för att ha modet och beslutsamheten att stanna med frågan. Det som händer i zenpraktik är att ditt sinne ger upp efter ett tag eftersom frågan är en omöjlig fråga. Syftet är inte att den ska leda oss till ett svar där vi blir "upplysta". Syftet är att om och om igen fördjupa vår förmåga att förundras och att fråga.
(Batchelor, Stephen. https://www.youtube.com/watch?v=qxoKU8uo2OU&t=3379s. 47:15 - 48:30. Min översättning.)
(Batchelor, Stephen. https://www.youtube.com/watch?v=qxoKU8uo2OU&t=3379s. 47:15 - 48:30. Min översättning.)
