'Föreställningsförmåga' eller 'fantasi' brukar inte tas med då man talar om den åttafaldiga vägen. På engelska brukar man traditionellt ta upp "right view", "right intention", "right speach", "right action" och så vidare. Jag har alltid varit förbryllad av det andra ledet, dvs "right intention", ibland översatt som "right thought". Så du har [alltså vanligtvis] med andra ord först 'perspektiv' och sedan 'intention' eller 'tanke'.
Problemet är att det finns två mycket vanliga ord på pali och på sanskrit, ett för 'intention' och ett för 'tanke' - cetanã är ordet för 'intention' och vitakka (pali)/vitarka (sanskrit) är ordet för 'tanke' - men inga av dessa används i talet om den åttafaldiga vägen. I det andra ledet i den åttafaldiga vägen har vi [istället] sankappa (pali), inte cetanã, inte vitakka, inte intention, inte tanke, utan sankappa.
Sankappa är ett ord som inte förekommer särskilt ofta i pali-texterna. I huvudsak dyker det upp endast i den åttafaldiga vägen och där blir ordet behandlat som synonym för 'intention'. Det finner jag suspekt. Vad betyder sankappa ordagrant? San skapar intensifiering, det förstärker. Kappa är från verbet kappeti. Enligt pali-lexikonet betyder kappeti 'att skapa', 'att bygga', 'att konstruera', 'att arrangera', 'att förbereda', eller 'att beställa' ("to order" [eng.]). Intention och tanke nämns inte här!
Sankappa är nära relaterat till ett annat ord, nämligen vikappa (pali)/ vikalpa (sanskrit), vilket faktiskt ofta översätts med "to imagine" [eng.], 'att förställa sig'. Min känsla är att sankappa därför handlar mer om 'föreställningsförmåga' - om hur vi förställer oss, hur vi konstruerar, hur vi utvecklar en idé om vad vi kan göra - än om 'motivation'. 'Motivation' kan måhända vara en del av det, men jag tror att sankappa försöker säga oss mer om föreställningsförmågans kraft.
Och denna föreställningsförmåga [som det talas om här] uppkommer ur det perspektiv som levandegör medelvägen, den uppstår i ett icke-reaktivt utrymme, ur nirvana. [...] Vilket innebär att släppa taget om ytterligheterna i 'det är så' och 'det är inte så', eller om rätt och fel. Det upphäver våra begär och rädslor, våra mönster om vad som lockar och väcker motvilja, i alla för ögonblicket. Det frigör dig därför så att du bättre kan svara på livssituationer på ett annat sätt. Så föreställningsförmågan blir frigjord genom ett perspektiv på livet som innebär 'släpp taget' om det som i grunden är dualism, binärt tänkande, 'är' och 'är inte'.
Det är lite som i idén om
"negative capability" som vi finner hos den engelska poeten John Keats. Detta perspektiv är en slags "negative capability", en förmåga till negation. Frånvaron av vissa fixeringar, rädslor och åsikter, där en person är förmögen att vila i osäkerhet, mysterier och tvivel, utan att irriterat sträcka sig efter fakta, svar och anledningar. För Keats är detta det kreativa sinnelaget hos en konstnär och han har särskilt Shakespeare i åtanke.
Så den åttafaldiga vägen framträder ur en förmåga till negation, en förmåga där våra fixeringar, vår motvilja, eller förvirring tillfälligtvis frigjorts. Det är det som [verkligen] möjliggör att vi kan använda oss av vår föreställningsförmåga. Det är det som ger vår fantasi näring [och kraft].
[...] Föreställningsförmåga är lika viktigt för det etiska livet som det är för det artistiska eller kreativa livet...
(https://www.youtube.com/watch?v=APdIOV1RnrQ&t=3529s)(56:05 - 1:02:46. Min översättning.)
Lite längre in i föreläsningen får Batchelor en fråga om hur mycket verklighet det finns i fantasin. Frågan är kopplad till föreställningen att det är i verkligheten man är om man befinner sig i nuet, inte i fantasin. Batchelor svarar:
Det är en fråga jag ofta får, vilket visar i vilken utsträckning som föreställningsförmågan fått dåligt rykte inom buddhism. Föreställningsförmågan associeras med fantasi, med att drömma, med att det bara dyker upp saker i ditt huvud, detta anses vara föreställningsförmåga, vilket naturligtvis är en aspekt av den. Föreställningsförmåga är inte nödvändigtvis en bra sak, men det är inte heller någon av de andra delarna i den åttafaldiga vägen. Tal, uppehälle, mindfulness; de kan alla utövas skickligt eller oskickligt (klokt eller oklokt). Detsamma gäller även i fallet med föreställningsförmåga; den kan användas oskickligt (oklokt) om det enda du gör i meditation är att fantisera. Men vad skulle då skickligt (klokt) utövande av föreställningsförmågan vara? Det är en fråga jag tror vi måste utforska.
(1:15.15 - 1:16:13. Min översättning.)
Någon frågar vad som är skillnaden mellan vad vi kallar dröm och det vi kallar verklighet ur buddhistisk synvinkel. Batchelor svarar:
Den stora skillnaden är att drömmar är subjektiva. Och verklighet är något vi delar med andra. Det är en väsentlig synpunkt för vi ska komma ihåg att Buddha talade om att vakna, om uppvaknande. Med andra ord är metaforen han använde för sin erfarenhet den om att vara vaken, om att vakna upp. Och vad är det du vaknar upp från? Du vaknar från en dröm. Du vaknar ur en djup sömn. Metaforiskt talat.
Drömmar är vad du har varje natt och där finns det en verklighet som pågår i din dröm, men du är den ende som erfar den. Det är inget du delar med någon annan. Inte heller med de andra figurerna i din dröm. Om du har en dröm om din mamma är hon inte medveten om din dröm, hon är inte där. Allt pågår i dina inre processer i din hjärna. När du vaknar från en dröm befinner du dig i vad vi kallar verklighet och ett av de mest centrala kännetecknen på det vi kallar verklighet är att vi delar den verkligheten. Vi blir varse oss själva i relation till världen, vilken också bevittnas av andra människor och andra former av liv som ser, hör, luktar, smakar, känner den. Vi möter andra människor, djur och fåglar som inte bara är min fantasis påfund.
Det är varelser som har sin egen självständighet och autonomi, och de kan påverka mitt liv på oförutsägbara sätt och jag är då kallad att svara. Så jag tycker att det finns en mycket väsentlig skillnad mellan drömmar och så kallat verkligheten. Du behöver inte [tillägget] "så kallat": drömmar och verklighet. Tyvärr finns det buddhistiska och hinduistiska läror som säger att världen är som en dröm. Vi är benägna att ta det alltför bokstavligt och tänker att världen bara är en illusion. Buddha sade aldrig att världen är en illusion. Vid några tillfällen sade han att den är likt en illusion, likt en dröm.
(1:21:25 - 1:24:22. Min översättning.)
Se även: Keats "negative capability"
(I palikanon finner vi maggasamyutta sutta - SN 45:8 - där den åttafaldiga vägen beskrivs.)
"The Buddha said that the world is suñño (void) but there´s still a world."
(Santikaro Bhikkhu, editor of Buddhadãsas book Heartwood of the Buddha tree, 2014, page xxx.)
