Den 16e april 2020 publicerade Buddha-Stiftung für säkularen Buddhismus en föreläsning på youtube med Stephen Batchelor. Föreläsningen går under namnet 'Dharma and sangha in a secular age'. Vi får veta hur Batchelor tänker sig en nutida sangha, det vill säga en buddhistisk gemenskap idag, vilka utmaningar den står inför och vilken riktning en sådan gemenskap bör ta enligt Batchelors mening. Utdragen nedan är hämtade från denna föreläsning som jag översatt delar av till svenska. Han inleder här med lite historia kring begreppet sangha och dess betydelse, för att sedan skissa på vad som skulle kunna känneteckna en nutida sangha, en nutida gemenskap.
Det stämmer verkligen att när vi läser de tidiga palitexterna får vi uppfattningen att sangha är munkarnas och nunnornas gemenskap, klostrets gemenskap. Jag tror faktiskt inte ordet sangha någon gång hänvisar till en lekmanna-sangha, till upāsaka-sangha. Det är alltid bhikkhu-sangha. Trots detta [mycket etablerade sätt att använda ordet] användes sangha på pali [även] som beteckning för oligarkiska gemenskaper [fåmannavälde] i Indiens tidiga republiker, republiker som styrdes genom gruppledarskap snarare än av en kung med autokratisk makt [självvälde]. Så ordet sangha användes redan innan Buddhas tid och refererade till en viss form av socialt arrangemang, en särskild form av styre som var mer kollektivt än autokratiskt.
(10:12 - 11:12)
[...]
Att utöva dharma i en gemenskap handlar om att stödja varandra med avsikt att leva på detta sätt ["detta sätt" refererar till vad han sagt tidigare -
se/klicka här] så långt vi på bästa sätt förmår, för att både som individer och gemenskap bli mer fullt ut mänskliga. Vi kan [här] realisera de värden som betyder mest för oss i våra liv.
En nutida sekulär dharma-gemenskap skulle utgå från två grundvalar. För det första anser jag att det är väsentligt att gå tillbaka till den sekulära vision som vi finner i fragment i de tidiga texterna [i palikanon]. Två av dessa fragment har jag citerat. Det finns fler. Det hela handlar om att erkänna att det ser ut som att det finns en väldigt skör eller svag tråd av idéer som har blivit bevarade i vissa texter och som har lyckats leva vidare i vissa former av praktiker, och som passar bra ihop med en sekulär inställning.
Men den verkliga utmaningen vi står inför är att föreställa oss hur en sådan vision kan upplysa och inspirera till en gemenskap som förmår vara verkningsfull i en sådan värld vi lever i idag. Återigen tror jag inte att det jag säger förvånar någon särskilt mycket. Men så som jag har presenterat detta material ställs vi inför svåra frågor.
Om vi i sekulär dharma lägger vikt vid mänskligt frodande ["human flourishing"] och på att vi inte ska bli avhängiga andra, vilken slags gemenskap skulle i så fall ge det bästa stödet för sådana strävanden? Detta är vad jag anser skulle vara avgörande för en sådan gemenskap, en gemenskap som får varje medlem att blomma ut och bli den de kan bli. Det skulle [behöva] vara en gemenskap som lovsjunger mångfald och skillnad. Många religiösa och politiska gemenskaper tenderar att bli en slags klubb, där alla mer eller mindre tror på samma saker, och man håller ihop för att man har en gemensam tro på vissa sanningar, på vissa traditionslinjer, eller på vissa lärare. Och en sådan gemenskap upprätthålls och utvecklas genom att hålla kvar och förstärka dessa gemensamma komponenter.
Problemet med det är att det inte ges mycket utrymme för individens åsikter och perspektiv. Om du börjar kritisera några av de traditionella lärosatserna - även om du uppmuntras att närma dig läran kritiskt, vilket de flesta lärare ofta säger att man ska göra, men om du i praktiken börjar ifrågasätta exempelvis läran om återfödelse, vilket jag gjort ett antal gånger, kan du hamna i allvarliga problem. Och problemen du hamnar i handlar inte om att du blir oense med någon annan eller med läraren. Det riktiga problemet är att du bli mer och mer utesluten från gemenskapen. Folk du trodde var dina vänner är plötsligt inte längre intresserade av att hänga med dig. Det är med andra ord fråga om en slags utstötning om du stiger utanför ledet. Du är effektivt exkluderad.
En sådan form av gemenskap vill jag inte tillhöra, men olyckligtvis verkar många buddhistiska gemenskaper idag vara på detta vis. På Plum Village för några veckor sedan pratade jag med några munkar där och jag fick veta att som aktiv utövande munk får du inte läsa någon annan litteratur än den som Plum Village förordar. Du får verkligen inte läsa Stephen Batchelors böcker. Du får inte läsa böcker från någon annan tradition. Du kan argumentera för att det finns skäl för det, men helt ärligt så skrämmer det mig. Och de är inte ensamma. Många inom den 'nya kadampatraditionen' och flera med dem, är väldigt stränga i censureringen av vad personer får studera och läsa. Det får mig att känna mig illa till mods.
Det hela handlar om likformighet. Gemenskap handlar om likformighet, om att 'sjunga från samma psalmblad', som vi säger i England. Och om du stiger ur ledet eller sjunger fel ton blir du exkluderad. Vill vi ha den sortens gemenskaper? Jag tror inte det, jag vill det i alla fall inte, kanske någon vill det. Det är förvisso väldigt framgångsrikt. Människor letar efter gemenskaper som bygger på säkerhet och visshet, på övertygelse och där allt blir begripligt och verkar falla på plats. Ska jag vara helt ärlig så var det i början just det som utgjorde dagningskraft på mig och som gjorde att jag drogs till buddhismen; en känsla av att här har vi en samling människor som vet sanningen. Vi behöver bara följa dessa lärare och dessa upplysta mästare så kommer vi också dit. Det blir i praktiken inte alltid så, med det är själva idén och tanken.
Vad en gemenskap som lovsjunger mångfald behöver ta itu med och kämpa med är... när vi ger mer värde åt varje person i gemenskapen så att de kan bli mer den de är, bli tydligare genom individuation... Gör vi då inte banden som håller oss samman svagare? Vi kommer förmodligen inte få samma starka känsla av tillhörighet om människor uppmuntras att tänka själva, om de uppmuntras att tänka annorlunda. Jag vet inte svaret på den frågan.
[...]
'En gemenskap är inte något du går med i, det är något du hjälper till med att skapa' - jag har alltid funnit denna idé användbar. Vi tänker ofta: 'jag letar efter en gemenskap, jag saknar verkligen en gemenskap, så jag ska försöka hitta en' - som om gemenskaper utgjordes av en slags ready-made-människor och allt du behövde göra var att gå med. I själva verket är inte det en gemenskap utan en klubb. En gemenskap är något du måste jobba på. En gemenskap borde förstås som en praktik, där du kultiverar relationer med andra människor. Du kan inte förvänta dig att det ska hända av sig själv. Du måste anstränga dig. Du måste måste värdesätta behovet av att engagera dig i andra människor med dessa ämnen som fokus. Det är hårt arbete, inte alltid lätt och roligt.
I en buddhistisk gemenskap kan det hända att du hamnar med en grupp människor som du inte hade velat söka dig till i andra sammanhang. Alla möjliga sorters konstiga typer dyker upp på sådana här ställen. Men du utmanas att skapa relationer med dessa människor. Ni kanske inte blir bästa vänner, men det handlar inte om att bli bästa vänner. Det handlar om att lära sig leva meningsfullt med människor som du delar värden med. Du relaterar på en djupare nivå där det inte handlar om att 'gilla någon' eller 'känna sig angenäm med någon'. Det handlar i själva verket om att inte låta sig styras av huruvida du gillar eller inte gillar [någon som råkar heta] John eller Mary, utan om att erkänna att John och Mary delar något med dig om vad mänskligt liv går ut på.
Därför grundar sig gemenskaper på gemensamt ägda angelägenheter, och jag menar att det är viktigt för varje sådan grupp att reflektera över vilka dessa gemensamma angelägenheter är. Vad utgör kittet som håller oss samman? Det kanske inte är något du enkelt kan sätta ord på, men jag utgår ifrån att det är ett samtal väl värt att återkommande ha. En gemenskap formas av vänskapliga nätverk.
(53:08 - 1:04:45)
Ytterligare uttalanden av Batchelor om sanghans roll
Det är irrelevant huruvida du är man eller kvinna, lekman, munk eller nunna. Det spelar överhuvudtaget ingen roll. Det handlar om hur stort ditt engagemang är och om i vilken utsträckning du har beslutat dig för att leva utifrån dessa kärnvärden i ditt liv. Så i denna mening är en sanghas funktion att upprätta en rad relationer och vänskaper som stödjer din egen process. Detta tror jag är nödvändigt, men det betyder inte att du behöver en massa folk. Det kan hända att du behöver endast en eller två relationer av detta slag. Det finns inget exakt antal, det handlar inte om att räkna antalet personer. Även om du har endast en vän eller person som stödjer dig i ditt utövande är det en sangha. Det låter lite märkligt eftersom ordet betyder 'gemenskap', men det centrala är inte antalet deltagare, utan relationernas kvalitet. [...]
Paradoxalt nog handlar relationerna i en sangha om att skapa förutsättningar för var och en att blomma ut på sitt eget sätt. Det är en mycket väsentlig synpunkt [att ta hänsyn till]. En del tror att om de går med i en buddhistisk sangha så innebär det att man anammar och anpassar sig till en rad beteenden och övertygelser. Men sangha handlar inte om likformighet. Det skulle i så fall vara en kult. Många religioner har verkligen denna tendens. Om du inte talar, tror eller uppför dig på ett visst sätt får du inte vara med. Det är tyvärr sättet det urartar på i kyrkor, moskéer, eller i det politiska partiet. ...när sangha tvärtom handlar om aktiv och dynamisk vänskap eller om relationer som får dig att växa och utvecklas, på samma sätt som ditt deltagande i andras liv likaledes kan få andra att växa. [...]
Till att börja med är det enda rådet jag vill ge att alltid ska sträva mot [var och ens] autonomi. Det är väsentligt. I den buddhistiska läran gäller det att i sökandet bli oberoende av andra - det är så Buddha definierade "stream-entry". Man praktiserar med andra ord för att bli sin egen auktoritet. Kultivera oberoende. Men för att nå denna grad av mognad behöver du samtidigt stå i förbindelse med andra som delar samma uppsättning värden.
(Ur en videofilm på youtube där Batchelor intervjuas. Jag kan tyvärr inte återfinna källan, trots att jag lagt ner en massa tid på återlyssning av diverse videofilmer.)
Se även:
