I en intervjufilm med namnet "A good for nothing life" upplagd och producerad av Interior Mythos Journeys berättar zenprästen Shohaku Okumura att det som ger honom mening i livet är att utöva en praktik som inte är bra till något. En av hans lärare, Kodo Sawaki Roshi, talade ständigt om att utöva bra-till-ingenting-zazen. Det är vad Okumura vigt sitt liv åt. Här är ett utdrag ur intervjun där han berättar om sin strävan att vara "a good boy" och om när han plötsligt fann att han levde vad han lärt. Okumura hade varit tvungen att återvända till Japan och visste inte vad han nu skulle göra med sitt liv.
- En annan sak jag upptäckte var att ända sedan min barndom har jag hela tiden varit 'a good boy'. När jag blev tonåring tyckte jag inte om att vara 'a good boy'. Att vara 'a good boy' är en svår uppgift. Att vara 'a good boy' innebär att försöka förstå vad människor kring mig förväntar sig av mig och att jag försöker göra det de förväntar sig. Jag upplevde det inte som ett uppriktigt eller ärligt sätt att leva; att först tänka vad andra tänker och [sedan] försöka följa deras förväntningar.
När jag blev tonåring och började praktisera zen upplevde jag att jag upphörde vara 'a good boy'. Jag svek alla förväntningar som mina föräldrar och lärare hade, och även det japanska samhällets. Jag upplevde då att jag blev 'a bad boy'. Men när jag blev trettio upptäckte jag att jag fortfarande var 'a good boy'. Jag ville vara en bra lärjunge till min lärare, jag ville vara en bättre utövare än andra. Jag upptäckte att det inte bara var ett buddhistiskt problem, utan mitt eget psykologiska problem, vilket betyder att när min kropp var förstörd och jag inte kunde praktisera som när jag var i tjugoårsåldern, kunde jag inte längre vara mina föräldrars 'good boy' och jag kunde inte vara 'a good boy' som buddhistisk präst.
Det var därför jag kände att mitt liv verkligen var bra till ingenting. Så det var en slags chock för mig och jag var upptagen av detta i några månader. Jag levde själv i en liten lägenhet. Där fanns ingen sangha och jag praktiserade inget som präst. Det var bara jag. En dag fann jag mig själv sittande ensam, inte som utövare i en sangha och inte som buddhistisk präst [...]. Jag satte mig och fann verklig frid där och då. Med andra ord behövde jag inte längre vara 'a good boy'. Jag kunde bara sitta. Jag upptäckte att det är verkligen en zazen som 'är bra till inget'.
Se även: zazen är bra till ingenting
