Vad säger Barry?
Barry säger:
"If
it ain´t broke,
don´t fix it!"
varför ska man kalla in
hjälparna som vill hjälpa
som vet vad som är fel
och hur det ska lösas?
zen är ingen hjälpism
men vägleder ändå
noggrant i ovisshet
om delmål och slutmål
upprepningar kommer
så envetet malande att
vi blir trötta på dem
så att vi kan släppa dem
det kommer också
tankar om tankarna
tankar om sittandet
bör jag sitta så här?
hur går det egentligen?
hur går det egentligen?
är jag på rätt spår?
frågorna bär med sig
vår dolda sidopraktik
förväntningar, hopp
och värderingar
om vem vi är och
varför vi praktiserar
vad motiverar oss?
se svar i frågorna
Vad finns i tillflykten
från?
Vilken del av oss själva
sätter vi upp mot en annan
i subtilt självhat?
zen behöver psykoanalysen
för att kunna vara ärlig
så att vi inte avskärmar
våra alltför vanliga
tillstånd
om vi tror att vi odlar
ett mer spirituellt jag
undviker vi det som är
känslomässigt krävande
psykoanalysen kan vara
den västerländska
disciplin
som kommer närmast zen
i att vara lika meningslös
ej heller zenpraktiken
är tidsbegränsad
symptomfokuserad
utfallsorienterad
zazen är inte en teknik
inte ett medel för ett mål
zazen är platsen där
strävan efter lycka upphör
zazen attraherar som
exotisk form och
stöter sen bort med
vanligheten som innehåll
inget unikt att vinna
inget speciellt att nå
bara det perfekta
det som är som det är
inte för att bli perfekta
istället för att sittandet
blir uttryck för perfektion
blir uttryck för det vi är
ta mig tillbaka igen
till mina rädslor
till min osäkerhet
min sårbarhet
mitt vanemässiga
motstånd mot livet
mitt och Barrys "if only"
lägger svårigheterna
utanför situationen
och det nya skjuts upp
resignationen slutpunkten
accepterandet startpunkten
acceptans är inte
ett stort leende
när man erkänner
nederlag och snålhet
att erkänna sin
orealistiska förväntning
och sin förkärlek
i samma akt
barnen som är barn
fartfyllda och stojiga
och jag som njuter
när allt är lugnt
Vad säger Barry?
Barry säger:
"When it really
is broke,
admit it. Then fix
it."
men zen kan inte göra det
om en liten flicka
gör illa sitt lilla knä
och hennes mamma
kysser skrubbsåret
mjukt och tröstande
tillhandahåller mamman
ett mildrande utrymme
för smärta som passerar
zazen kan tillhandahålla
ett valv för smärta
se hur det smärtar
men utan att fråga varför
på sätt och vis
inte ett problem
inte ett problem
att ha problem
kommer de kommer de
vårt sökande utgör
ofta den obalans
vi försöker korrigera
när vi trevar
av visst missnöje
och vill göra oss
av med problem
skapar vi problem
sittandet är inte ett
spirituellt gymnasium
för att komma i form
sittandet sätter punkt
för självförbättrande
förändringar kommer
om de kommer
inte som förväntat
oftast som något annat
Buddhas vision var
att inget saknas
och att begären
efter saknader
skapar nya saknader
i zazen iakttas det som
ligger i öppen dager
och vi lämnar det
som vi fann det
det gäller även
vår dolda sidopraktik
om vi är modiga
att utforska den
vår buddhanatur
är inte en potential
utan vad vi redan är
zen hjälper inte Barry
Barry hjälper inte nå´n
livets lycka flyter
ogripbart bångstyrigt
när vi reser oss upp
överger vi inte sittandet
men våra ben blir fler
läge att inte låta vara
erkännandet av
den lortiga statusen
är ingen ursäkt
att lämna disken
Innehållet här har kommit till i min bearbetning av Barry Magids bok Ending the pursuit of happiness (2008).
