I en sekulär vision är nirvana inte längre målet, utan nirvana är faktiskt snarare "the ground", marken. Nirvana är axeln på vilken vägen vänder. I den bemärkelsen är det ett etiskt utrymme, en etisk plats, eftersom det är utrymmet där vi vänder oss från ett liv styrt av vanor och åsikter, av kulturell och social press, mot ett liv där vi blir mer autonoma (självstyrande), mer ansvariga, mindre upptagna av oss själva, inte längre låsta av en viss uppsättning regler och föreskrifter. Vidare är det ett utrymme där vi finner förnyad självtillit.
Jag menar även att vi kan tänka på nirvana - detta nirvanska utrymme - som källa till intuition, spontanitet, generositet, autonomi och kreativitet. Men nirvana har inte på något sätt alla dessa ting i sig från början, men det öppnar upp möjligheter för oss att leva mer i enlighet med sådana värden, snarare än att vi blir pressade och styrda av dessa djupgående vanor.
(35:40 - 37:25)
...att vistas i denna tomhet, att vistas i detta nirvanska utrymme är att komma ihåg att göra det. Mindfulness (det är signifikativt att det står först i listan) innebär i grund och botten att minnas att uppmärksamma upphörandet av reaktivitet, uppmärksamma det icke-reaktiva utrymmet. Att varje gång du blir distraherad - om vi tar detta som en beskrivning av meditation - så säg till dig själv: se och uppmärksamma upphörandet, vistas i upphörandet av reaktivitet, bli varse det, erfar det, avsmaka det, avnjut det, upplev det och lev där. Detta tar tid. Det är per definition svårt att vara varse en frånvaro. Icke-reaktivitet och nirvana handlar om frånvaron av något.
En vän till mig, en bikkhu i England som heter Amaro, gav ett bra exempel. Han sade att det är som att sitta i ett rum och samtala med vänner medan där står ett kylskåp i köket bredvid som brummar hela tiden - du hör det knappt, samtalet pågår och det är inget att bry sig om. Plötsligt upphör brummandet. För en liten stund uppstår ett anmärkningsvärt utrymme; fantastiskt, det är så tyst och plötsligt kan du höra en massa andra saker. Du upplever en slags lättnad. Brummandet är borta. [...]
(39:17 - 41:30)
Där uppstår en lättnad, en lätthet och en förhöjd finkänslighet inför allt annat som pågår. Reaktivitet är likt ett vitt brus, ett slags ständigt tjat eller pratande, som i vissa stunder kan lägga sig. Ofta blossar det upp. Men att vara varsevarande av reaktivitetens upphörande innebär att öva sig i att uppmärksamma det icke-reaktiva utrymmet och att uppleva det med hela kroppen. Detta i sin tur öppnar upp för möjligheten att förundras och vara nyfiken.
(44:37 - 45:33)
För mig är detta i mångt och mycket vad meditation handlar om. Det handlar om att kultivera dessa olika aspekter av uppvaknande och om att lära sig att vistas i detta utrymme. Dock inte som ett slutmål; nu upplever vi nirvana och det är allt vi behöver göra! Istället gäller det att se att detta etablerar och upprättar en annan grund för oss att leva i världen på. Att respondera. Och det är därför som det är den åttafaldiga vägens förelöpare; den åttafaldiga vägen träder fram ur detta utrymme.
(55:45 - 56:36)
(Min översättning.)(https://www.youtube.com/watch?v=FN7Ez1xz_V4&t=2594s)
