Vad kan menas med termen 'sekulär'?

Vad betyder sekulär? 

Det angelägna ur ett sekulärt perspektiv är det som utspelar sig i denna värld och för denna värld. 

Sekulära ståndpunkter och åsikter grundar sig på det vi kan anses finna, undersöka och utveckla utifrån ett inomvärldsligt perspektiv. 

Ett sekulärt perspektiv innebär alls inte nödvändigtvis en negativ kritik av alla slags religiösa yttringar, utan innebär ett perspektiv där man försöker göra sig obunden av utomvärldsliga faktorer, faktorer som bland annat religioner ofta hänvisar till. 

Sekulärt samhälle 

I ett sekulärt samhälle finns det överenskommelser om att vissa institutioner och forum ska hållas sekulära. Skolan är t ex en sådan plats i Sverige. Det betyder naturligtvis inte att man ej får vara exempelvis kristen eller muslim om man jobbar där. Ens motiv och drivkrafter kan fortfarande vara starkt kopplade till en kristen eller muslimsk åskådning, men i undervisningen får inte antaganden och teorier om inre och yttre världar förklaras sanna eller falska, rimliga eller orimliga, med hänvisning till en viss religions heliga skrift (som facit). På samma sätt kan inte en politiker argumentera för ett lagförslag utifrån vad som står i bibeln, men ens privata motiv att framföra lagförslaget kan vara inspirerade av bibeln och ur ett bibliskt perspektiv kan lagförslaget upplevas vara särskilt angeläget. 

 

sekularism med antiklerikalism  

Antiklerikalism innebär att man inte vill att prästerskapet och kyrkan ska ha inflytande i det offentliga politiska livet i ett samhälle. Filosofen Richard Rorty beskrev sig ibland som 'ateist', men fann på äldre dar att 'antiklerikalism' var en bättre beteckning för hans ståndpunkt. 

"För antiklerikalism är ett politiskt synsätt, inte ett epistemologiskt eller metafysiskt. Det är synsättet att kyrkliga institutioner, trots allt gott som de gör - trots all tröst de tillhandahåller behövande och misströstande - är farliga för demokratiska samhällens välmående. Medan sådana filosofer som hävdar att ateism har bevisstöd, till skillnad från teism, skulle säga att religiös övertygelse är irrationellt, skulle nutida sekularister som jag själv nöjt mig med att säga att det är politiskt farligt. I vårt perspektiv har vi inga invändningar mot religion så länge den är privat [...]" (Rorty, Richard. The Future of Religion. 2005. Sidan 33. Min översättning.)

Sekulär livsåskådning?  

Om man har en sekulär livsåskådning betyder det att man grundar sin syn på livet med hänvisning till den värld vi kan iaktta och undersöka. Det finns visserligen mycket som vetenskapen experimenterar med som är svårt att undersöka och som handlar om abstrakta teorier, men det handlar likväl om den värld och verklighet som vi kan sägas stå i kontakt med genom våra kroppar.

En mjuk sekulär livsåskådning sätter utomvärldsliga faktorer 'inom parentes', på grund av att de inte anses livsavgörande, på grund av att man finner att man klarar sig utan dem, eller för att man finner de svåra, alternativt omöjliga, att förhålla sig till. 

En stark sekulär livsåskådning hävdar att metafysiska utomvärldsliga perspektiv är osanna eller bevisligen farliga och osunda (inte bara i politiska sammanhang). Om man har en stark sekulär livsåskådning där man med objektiva sanningsanspråk hävdar att metafysiska föreställningar är osanna, eller rent av humbug, är problemet att man motsäger sig själv, om vi som filosoferna Richard Rorty och Gianni Vattimo antar att sekularisering är detsamma som den svaga tankens historia. 

Den svaga tankens ståndpunkt handlar bland annat om att det som hävdas ur ett sekulärt perspektiv inte nödvändigtvis är mer sant än det som hävdas ur ett annat perspektiv, bara för att det är sekulärt; om vi nu väljer att alls tala om sanning. Det blir helt enkelt bara mer sekulärt belyst. (Se mer nedan.)

När någon målar upp en 'religiös livsåskådning' och en 'sekulär livsåskådning' som motpoler kan detta ha sin grund i ett typiskt kristet sätt att förstå religion. Att ha en sekulär livsåskådning blir som jag ser det inte ställt i motsatsförhållande till att vara religiös, eftersom man kan vara 'sekulärt religiös' i den utsträckning som det religiösa grundar sig i inomvärldsliga angelägenheter och motiv.  

Sekulärt värdeperspektiv? 

Ett sekulärt värdeperspektiv betyder att man värderar saker och ting genom att grunda värdena i något inomvärldsligt och inte något utomvärldsligt. 

Med ett väletablerat sekulärt värdeperspektiv har man en kritisk beredskap mot metafysiska dogmer och det finns ingen sanning med stort S, eftersom ingen människa kan sägas ha tillgång till en objektiv obunden utifrånblickande referenspunkt om man inte samtidigt hänvisar till något bortom denna värld. (Här förs ett cirkelresonemang, men inte för att slå fast en sanning utan bara för att klargöra vad ett sekulärt värdeperspektiv består i.)

Sekularisering som den svaga tankens historia 

Enligt filosoferna Richard Rorty och Vattimo "är sekularisering inget annat än den svaga tankens historia: det är i högsta grad sekularisering som lär oss att frågor om Guds natur är oanvändbara på grund av vårt förnufts svaghet. Vi får inte höra att Gud inte existerar, bara att det inte är klart vad det betyder att bekräfta eller förneka hans existens. Den postmoderna människan som har genomlevt slutet på de storartade enande synteserna skapade av traditionellt metafysiskt tänkande, klarar att leva utan att bli neurotisk i en värld där Gud inte längre är närvarande, således i en värld där det inte längre finns stabila och garanterade strukturer som är kapabla att förse oss med en unik, absolut och normativ grund för vår kunskap och för vår etik. Med andra ord är den postmoderna människan inte längre i behov av den extrema, magiska och tröstande försäkran som kommer med idén om Gud; accepterar sannolikheten att historien inte alls är på hans sida och att där inte finns någon makt som är kapabel att ge den lycka som söks. Den postmoderna människan har således lärt sig leva utan ångest i en relativ värld av halvsanningar." (Zabala, Santiago. The Future of Religion. 2005. Sidan 11. Min översättning.) 

Med detta ställningstagande blir inte de sekulariseringsprocesser vårt samhälle genomgått likställt med den 'avförtrollning' och de rationaliseringsprocesser som sociologen Max Weber skrivit om och som ofta förknippas med sekulariseringsprocesser.