Den slovenska filosofen Slavoj Žižek hävdar att buddhismen är ett perfekt smörjmedel i en alltmer effektiviserad värld genom att den utgör botemedel mot stress och snabba förändringar, utan att göra anspråk på att vilja förändra den ordning och de system som orsakar stressen. Žižek menar att västerländska former av buddhism hjälper till att upprätthålla och bibehålla den globala kapitalismens snabba skiftningar och stressande dynamik. Vidare utgör västerländsk buddhism för Žižek det (fungerande!) skräddarsydda tillägg som kan hindra oss från att bli galna i en nyliberal värld.
Žižek förklarar därtill att buddhismen kan tjäna som en älskvärd lögn som hindrar oss att se det ohållbara och makabra politiska tillståndet; den fetisch vi kan klamra oss fast vid för att uthärda en alltför hård sanning; likt en sörjande till en nära anhörig som griper efter något - som skapar en fetisch vilken gör att den döde kan leva vidare och i någon mening finnas kvar; här en fetisch som gör att en person kan uthärda den hårda verklighetens faktum; införstått att denna persons accepterande av sakernas tillstånd skulle rämna om fetischen inte gick att behålla eller upprätthålla.
Žižek får medhåll av socialantropologen Per Drougge som skrivit en tänkvärd och kritisk artikel om mindfulness. I denna kan vi läsa:
För hundra år sedan var det ännu vanligt att västerländska kommentatorer beskrev buddhismen som en livsförnekande, pessimistisk eller rent av nihilistisk religion. Det var naturligtvis en skev bild som vi idag kan göra oss lustiga över, men frågan är dock om inte dagens populära föreställningar om buddhismen slagit över i den motsatta extremen. Redan innan mindfulness blev ett svenskt ord hade buddhismen börjat beskrivas som ett slags 'lyckovetenskap', symboliserad av skrattande munkar och idag presenteras ofta buddhism som ett slags livsstilsval för (vit) medelklass. Det är förstås detta slags bild av buddhismen som ligger till grund för mindfulnessideologin och som gör att en filosof som Slavoj Žižek kan beskriva 'västerländsk buddhism' som ett perfekt ideologiskt supplement till den globala kapitalismen.
(Drougge, 2014. Sidan 214. Ur boken Mindfulness - tradition, tolkning och tillämpning. Redaktör Katarina Plank.)
Men hur ser den buddhism ut som Žižek beskriver? Med hjälp av hans artikel From Western Marxism to Western Buddhism från 2001 (http://www.cabinetmagazine.org/issues/2/western.php) kan vi få syn på detta. Av denna artikel förstår vi att en västerländsk buddhist kan förmå övertyga sig om att det kapitalistiska spelet är en slags sken- eller skuggvärld, en verklighet som inte är riktigt verklig, ett spel vi därför kan spela med distans. All yttre verklighet förmodas förövrigt vara sådan och orsaken till vårt lidande är inte denna verklighet, utan istället våra begär och vår åtrå efter materiella ting. Det är den inre friden som betyder något; den inre tillflyktsorten dit det går att dra sig tillbaka från den sociala världen och dess krav. Žižek menar att inte minst tibetansk buddhism tjänar idag som skärm för projektioner av västerländska fantasier. Fantasier vi sägs projicera handlar till exempel om att det går att leva ett enkelt tillfredsställande liv utan ständiga begär efter mer. Så ter sig den buddhist som Žižek målar upp.
Men är det verkligen vanligt att en västerländsk buddhist tar verkligheten för overklig och oviktig, som ett sken där det inre livet är mer avgörande och ses som mer verkligt? Att hen vill avhålla sig från världen och distansera sig i och från det sociala livet? Så här skriver Žižek i en annan artikel:
Sättet att handskas med dessa svindlande förändringar, säger denna visdom, är att avstå från alla försök att behålla kontrollen över det som sker; dylika ansträngningar förkastas såsom varande uttryck för maktutövningens moderna logik. I stället bör man ”släppa taget om sig själv” och driva fram, samtidigt som man upprätthåller en inre distans till och likgiltighet för den accelererande processens vansinniga dans. Denna distans grundar sig på insikten om att det omgivande kaoset i sista hand bara är en icke-substantiell mångfald av skenbilder som inte egentligen berör oss i vår innersta kärna.
Här frestas man nästan att återuppliva den gamla ökända marxistiska klichén om religionen som ”folkets opium”, som det inbillade komplementet till det verkliga livets misär. Den ”västerländskt buddhistiska” meditativa hållningen kan sägas vara det mest effektiva sättet för oss att fullt ut delta i den kapitalistiska ekonomin och samtidigt fortsätta att framstå som själsligt sunda. Om Max Weber levde i dag skulle han definitivt skriva en andra volym som kompletterade hans Den protestantiska etiken, med titeln Den taoistiska etiken och den globala kapitalismens anda.
(Žižek. Aftonbladet. 2005.05.30.)
http://www.aftonbladet.se/kultur/huvudartikel/article10604052.ab
Här är buddhisten som Žižek målar upp en person som vill avstå alla försök att behålla kontrollen över det som sker, en person som odlar en likgiltig distans till omvärlden och som inte gör något motstånd i den rådande ordningen, samt en person som tror sig ha en 'inre kärna'. Jag är tveksam till att flertalet utövare av västerländsk buddhism känner igen sig i Žižeks beskrivning av dem. I mina öron låter detta alltför enkelt och till vissa delar rent av obuddhistiskt. Jag undrar även om de västerländska buddhisterna, tillsammans med andra likasinnade, verkligen är så många till antalet att de skulle kunna upprätthålla den globala kapitalismen?
bild från pixabay
Kanske stämmer hans beskrivningar in på oreflekterade nyandliga 'feel-good-varianter' av västerländsk buddhism, eller på delar av vad som äger rum inom mindfulnessvågen. Det finner jag värt att betänka. En närliggande infallsvinkel och spännande fråga är vad våra mycket spridda och populära buddhastatyer och buddhabilder spelar för funktion i moderna heminredningsmiljöer och spaanläggningar. (Se bilden ovan.) Hur tolkar vi detta fenomen? Det slår mig att detta fenomen inbegriper betydligt fler människor än det antal som västerländska buddhister kan sägas utgöra.
Žižeks perspektiv är alltså inte oangeläget för mig, men måhända är beskrivningarna av buddhismen i mångt och mycket hans egen buddhism, det vill säga föreställningar som är byggda så att de passar väl med hans kritik av kapitalism, samt med idén om att kapitalismen behöver supplement för att rulla. Žižek är visserligen inte helt okunnig om buddhism, men jag har inte funnit att han utgår ifrån en grundlig och omsorgsfull empiri där västerländsk buddhism iscensätts. Att ta med sig Žižeks perspektiv in i ett sådant sammanhang kunde vara spännande, men i det här sammanhanget verkar Žižeks metod snarare vara den mellan tummen och pekfingret. Hur många av dem han beskriver skulle själva beskriva sig som buddhister?
McMindfulness
En kritik som liknar den Žižek för fram finner vi i en artikel som heter Beyond McMindfulness från 2013, skriven av David Loy och Ron Purser. (Se länk nedan.) Åtminstone David Loy skulle med eftertryck kunna sägas vara en tongivande företrädare för västerländsk buddhism (med zenbuddhistiska förtecken). Tillsammans med Purser har han skrivit om hur mindfulness används med syftet att minska stress, samt förbättra effektiviteten och produktiviteten på arbetsplatser. De är kritiska till när mindfulness används för att passa företagsvärlden och andra institutioner på ett sätt där ett underliggande syfte kan antas vara att bevara status quo. De skriver att "ivern att sekularisera och göra en säljbar handelsvara av mindfulness som teknik kan komma att bli en olycklig avvikelse från denna uråldriga lära, där intentionen var avsevärt bredare än att bota en huvudvärk, minska blodtryck, eller hjälpa chefer att bli mer fokuserade och produktiva" (Min översättning). Enligt Loy och Purser står vi inför vad vissa kritiker kallar "McMindfulness".
"Hittills har mindfulnessrörelsen undvikit varje allvarligt övervägande om varför stress genomsyrar moderna företagsinstitutioner. Istället har bolag hoppat på mindfulnessvågen eftersom den behändigt och passande lägger ansvaret på individen, på den anställde: stress ses som ett personligt problem, och mindfulness erbjuds som den rätta medicinen för att få anställda att arbeta mer effektivt och lugnt i osunda miljöer. Maskerat i en omsorgsfullhetens och humanitetens aura görs mindfulness om till en säkerhetsventil, som ett sätt att lätta på trycket - en teknik för att hantera och anpassa sig till det gemensamma livets stress och krav. Resultatet är en atomiserad och väldigt privatiserad version av mindfulness..." (Min översättning.)
Loys och Pursers uppfattning är att denna form av mindfulness är något tämligen utbrett: "Olyckligtvis ser många utövare en mer etisk och socialt ansvarsfull mindfulness som en perifer angelägenhet, eller som ett icke nödvändigt politiserande av ens sökandes personliga själv-förvandling" (Min översättning.) Därmed ger de i stor utsträckning stöd för Žižeks uppfattning, men med den invändningen att kritiken är en buddhistisk ståndpunkt.
David Loys och Ron Pursers artikel Beyond McMindfulness (2013):
http://www.huffingtonpost.com/ron-purser/beyond-mcmindfulness_b_3519289.html
Mattis, oktober 2016.
David Loys och Ron Pursers artikel Beyond McMindfulness (2013):
http://www.huffingtonpost.com/ron-purser/beyond-mcmindfulness_b_3519289.html
Tillägg:
Några veckor efter att jag publicerat inlägget ovan lyssnade jag till Stephen Batchelor som uttalade sig så här i en intervju:
"Den slovenska filosofen Slavoj Žižek har kritiserat mindfulness för att vara 'the opium of bourgeoisie'. Han har en poäng. Människor letar efter utvägar att avskärma sig från smärtan vi finner i världen. En stor del av beroendebeteenden - det kan handla om drickande, droger, sex eller vad det nu än kan vara - är ofta sätt att avskärma sig. Och du kan använda mindfulness eller andningsmeditation på det sättet också. Detta handlar återigen om faran i att presentera mindfulness eller meditation som någon slags teknik som inte är integrerad i en filosofisk förståelse av världen, en etisk finkänslighet och en eftertänksam inriktning ['a contemplative disciplin']."
Stephen Batchelor. Ur en intervju med Rachael Kohn för australienska ABC-radio, 2/3 2014. Min översättning.
http://mpegmedia.abc.net.au/rn/podcast/2014/03/sot_20140302.mp3
Se även:
https://www.youtube.com/watch?v=hUoogTofM2A
https://www.youtube.com/watch?v=tngPRg3Y_fU
