bilder

bilder

etikens grundhet

naturen överräcker inte

någon etik eller moral

naturen klandrar inte
skuldbelägger ingen

men ett världsligt tryck

fick oss att börja tala 

om etik i olika ändar

inomvärldslig skillnad

fick bollen att rulla

och rymde även andra

sätt att svara upp på 

givna förutsättningar

så vi kunde lika gärna ha 

börjat tala om något annat

inte hur som helst men

för oss oigenkännligt  

så vi kunde lika gärna haft 

ett helt annat känsloliv

inte vilket som helst men

för oss oigenkännligt  

så vi kunde lika gärna 

varit utan hjärta

inte utan känslor men
för oss hjärtlösa

om vi föreställer oss 
en gången civilisation 
långt före vår egen
och människorna där

hade vi då med våra
bilder om godhet 
lönlöst sökt fäste där 
hjärtat annars sitter?

hade vi där och då
kunnat samtala 

om rättvisa och
den svages rätt?

hade vi kunnat se spår

av godhet på annat sätt 

än när vi i djurvärlden 

ser omsorg om nära?

om vi då glömmer att

för Kant var en moders
omsorg om sitt barn
inget etiskt, ingen plikt

och kommer ihåg
att det är skillnad
på vad jag bör och
vad jag känner för,
alltså mellan plikt
och benägenhet

det vi kallar mänskligt

har väl inte omfattats 

av alla människor?

till vad vänder man sig om
inget hjärta är uppfunnet?

om den förmodat eviga
måttstocken degraderats 
till lokal produkt i mötet 
med andra kulturer?

börjar vi då tala om hälsa?

kan det goda anses vara
ökad handlingsfrihet
ord för stärkt vilja till liv
i vår faktiska jordmån?





det tog tid för mig
att upptäcka att
även den så kallade
goda viljan var av
platonsk härkomst

att idén om en ren
välvillig intention
var rationell form
och en abstraktion
bortom denna värld

även då jag tänkte
att det inte fanns
ett bör bakom bör

att en och samma slags
goda och rena intention
skapade olikartade koder

att den oskapade men
gudomliga intentionen
födde moralens
ständiga skiftningar

att denna sorts intention
var en del av naturens sätt
naturens naturliga sätt
att föda etik i olika former

att det bakom pluralismen
fanns en och samma
födande enhet, ja Gud

är det inte också
så hos Levinas
att ansvaret alltid
är ett och samma
evigt återkommande?

att det rent av är
rationalitetens spöke
och spirituellt slaveri?

varför är ett etiskt svar
nödvändigtvis mer
tillfredsställande om
det är ur evig ståndpunkt

och inte bara ur vår?

man kan fråga sig om
man inte vet när man är
utan självisk baktanke
om iakttagelsen då inte 
är som en öppen bok

på det stora hela vet man ju

men säger den reella insikten
om osjälviskhet även något om
vad som är absolut gott och
vad som är ett evigt värde? 

nej den berättar bara att vi kan
applicera 'osjälviskhet' i vårt språk
och i ett relationellt sammanhang

bilden av en godhet som 
är god för att den är god

har gått sönder

godheten är inte 

längre självidentisk
vilket naturligtvis är
buddhistiskt tänkt

godheten finns inte
längre där för oss

men världen är inte kall

absurd och meningslös

för det, inte i sig själv

inte heller motsatsen

men alltid full av 

bultande hjärtan

och vänskaplighet

alltid full av annat också
när vi oundvikligen står
bland redan skapade värden

hur är det ställt med att resonera
som om värdena kom efter världen?

att ge världen ett värde efteråt
att motivera etiken bakefter
är troligen att slå knut på sig

med våra sinnen möter vi
världen med våra känslor
när vi smakar och ser något
upplever vi något värdeladdat 
även innan det har ett namn

etiken växer utifrån vår kropp
utifrån vår kropps reaktioner
och utifrån vår livsinstinkts
kraft i möten med andra krafter

etiken växer när vi skapar
skillnader som differentierar
när vi bygger skalor för att
hantera och orientera oss

skalor om bra och dåligt, eller:
för lite, precis rätt, för mycket





vissa resultat är mer gynnsamma
och glädjande för oss än andra

i praktiska göromål kan det ofta
ge sig på ett rätt självklart sätt





att värden skapas från dag 1
betyder inte att etiken också 

gör det, men det gör 

det omöjligt att veta var
det vi kallar etik börjar

att det skulle börja
i någon annans ansikte
i ett an-svar på detta
bortser från vår egen kraft
bland krafter och vår kropp

värdena som vi skapar vävs
samman med etiken vi skapar
och gör det omöjligt att skilja
världsliga värden från etik

svårt att skilja etiken från vår
erfarenhet av att när vi ökar
vår vitalitet upplever vi glädje
när mer bemästras och uttrycks

passioner, känslor, begär,
benägenheter, reaktioner,
subjektiva upplevelser
av framgång och motgång,
allt flyter ihop när vi
letar efter etikens början

det är troligen menlöst

att söka efter något som

gör ansvaret till något

absolut kravställande

nog är ansvaret reellt
men inte alltid det 
som ska förklara det

det förpliktigande ansvaret
är en mänsklig uppfinning
för att hantera oss själva
och världen på ett som
utmanar, kittlar, gynnar

ansvaret är inget objektivt

vi kan iaktta utifrån men
ändå inget som växt fram
endast i någras huvuden
utan sammankopplingar
med hur livet är betingat

ansvaret är ett språk vi
fördelaktigt snott in oss i

allt som gör oss mänskliga
kan härledas till ytans yta
där goda drivkrafter från

början varit sammantvinnade
med de så kallat onda

du kan inte ta bort
de onda och tro att
du får behålla de goda

en ursprunglig perfektion

av det goda har aldrig funnits

istället för att leta efter
godhetens källa är det
kanske mer framkomligt
att försöka förstå, sortera
och kritisera värdena som
vi alltid redan bär och fått

genom att använda 
verktygen vi har: 
'våra etiska system'

de etiska systemen
förmår verka på sig själva

ja vi har ett reellt ansvar
men inte om vi tar bort
det språk som skapat det
av världsliga anledningar

på så sätt tål ansvaret
inte tystnad [          ]
ska det leva vidare
måste vi om-tala det





med denna uppfattning om
etiken som utan djup blir den
grund, men samtidigt till
just den ogrundade grund
vi förmår grunda allt i

den faktiska grund vi kan 
ta avstamp i och återvända till

det är en grund som inte
behöver en annan grund
bortom den reella grunden
för att vara mer verklig

hur skulle det vara om
en klipphäll som skjuter
upp ur marken behövde
en annan klipphäll, en
annan berggrund för att
bli tagen för verklig?

inte heller ansvaret
står fritt från att vara
en produkt av tillfällighet
och vår historia men
när det nu är skapat
är det ju högst verkligt





populär buddhism lyfter
ofta fram verkligheten
som en världsordning
för oss planerad för oss
vilket är självcentrerat

en ordning som i så fall
endast skulle kunna
skänkas oss utifrån
som om någon höll
universum i sin hand





om den metafysiska satsen
att 'allt står i förändring'
är giltig kan inget existera
utan att också förändras 

på vilket sätt skulle det gälla
ett fenomen som ansvar?

att det över tid skulle kunna 
gå upp i rök och omskapas?

att det måste vara potentiellt 
förändringsbart för att existera?

att värden är dödliga men 
oundvikligen fortsätter att skapas?






godhet har skapats genom
omvandling av värden

omvandling av godhet
har bestått i att låta den
glida ur våra händer





så vi kunde lika gärna
ha varit utan ansvar?
oavsett kan vi aldrig veta 
hur det skulle vara

kan någon ens föreställa sig
en gemenskap utan ansvar? 

om vi inte tror på Gud
kan inte meningen vara
att vi ska bli godare

men vi kan skapa
mening med att bli godare
utan att ha en supermening

utöver viljan att vara god
finns det tusen andra skäl
att vilja skapa det goda livet





'allt handlande får konsekvenser;
psykologiska, sociala, ekologiska...'

den insikten får oss oundvikligen
att fundera över hur vi vill handla 





om vi vill ha en etik
med glatt budskap
kan den ta hänsyn till
att ökningen av vår
vitalitet skänker glädje

en etik som omfamnar livet
säger rimligen ja till dukkha
och ja till livets kontingens

och en etik som bejakar
när vi mår bra och frodas
vägleds av hälsans tecken






en etik som vill
vida perspektiv

måste se hur saker
och ting hänger ihop

så jag hänger ihop
med mer och mer

har Cupitt rätt när
han säger att det
inte upprättas några
egentliga värden

om vi inte längre
följer aptiten på liv?

och när han hävdar
att gömda verkligheter
av varje slag vill
suga värdet ur livet?

samt att det är svårt
att finna något mer
livsbejakande än
att acceptera allts
tillfälliga ordning
och osäkerheten om
hur världen faller ut?

Se även: eudaimonia

och: detta märkliga högst verkliga ansvar

några rader ur Samaññaphala Sutta

Han blir belåten med en enkel dräkt som skyddar hans kropp och med allmosor som livnär hans mage, och vart han än går tar han endast detta med sig. Precis som en fågel, vart den än går, flyger med vingarna som dess enda börda, blir även munken belåten med en enkel dräkt som skyddar hans kropp och med allmosor som livnär hans mage, och vart han än går tar han endast detta med sig. 

ur Samaññaphala Sutta. Min översättning från engelska.

meditationsanvisningar, en översikt

Ett flertal av mina inlägg handlar om meditation. Nedan har jag försökt sammanställa några av dem på ett åskådligt sätt. De kan lämpligen läsas i den ordning som de presenteras om man önskar. Min ambition har varit att erbjuda en icke helt entydig, men likväl sammanhängande, ramförståelse för meditation. Jag har även velat erbjuda konkreta råd att förhålla sig till och hoppas att flertalet av anvisningarna nedan kan vara till hjälp i skapandet av en klok, genomförbar och fruktbar meditationspraktik. 

Det är visserligen jag som ställt samman materialet, men jag vill framhålla att det inte är mina reflektioner och anvisningar du möter, utan det är yttranden av personer med betydligt längre erfarenhet av att meditera än min, och dessutom rör det sig även om personer med lång erfarenhet av att leda andra i meditation. Anvisningarna och utdragen är tydligt inspirerade av buddhistiska tankegångar och traditioner, även om de också kan fungera som en kritik av sådana.

I mitt intresse för buddhistisk meditation har jag försökt finna personer vars böcker, föreläsningar och praktiker kan utveckla, levandegöra, utmana och fungera tillsammans med mina filosofiska tankegångar, min livsfilosofi. Den egna meditationspraktiken, som jag vill ska ta en tydligare form, bör alltså vara funktionell och kunna utgöra en väsentlig del i förverkligandet av en sekulärt präglad levnadskonst, där buddhism är en av flera inspirationer. Den får gärna utmana och vidareutveckla, förskjuta och förändra mina filosofiska tankegångar, men meditationspraktiken å ena sidan och de filosofiska tankegångarna å andra sidan, får inte resultera i en ofruktbar krock där saker och ting hamnar i låst läge på grund av för stora avstånd och skillnader. Det måste gå att koppla ihop den praktiskt inriktade kontemplativa praktiken med de värden man annars omhuldar, även om jag inte kräver ett fullständigt harmoniskt förhållande. 

För stora avstånd blir det om den aktuella meditationspraktiken inriktar sig på en slags "ren erfarenhet" med anspråk på att man kan få tillgång till något fullt ut sant, eller till vad som är objektivt rätt att göra. I mitt fall blir det vidare en ofruktbar krock om man i meditation ska ta sikte på något bortom denna värld, om man riktar in sig på en transcendent verklighet, ett översinnligt tillstånd eller andliga nivåer av fulländning. Jag kan heller inte för egen del finna det rimligt att försöka bli fri från allt lidande och att sträva efter att bli fri från ett kretslopp av återfödelser. Därtill tycker jag det är synd när meditation reduceras och inskränks till att vara en fråga om avslappning, återhämtning och myspys. Nedan följer nu en sammanställning och översikt på inlägg som handlar om meditation och som jag håller för användbara, utmanande och inspirerande.



Här finner du en introduktion till sittande meditation av zenläraren och författaren Gil Fronsdal:

En introduktion till meditation - Gil Fronsdal

Här finner du att meditationsläraren och författaren Martine Batchelor beskriver meditation i termer av kreativitet och frihet:

Meditation som kreativt engagemang

Här finner du reflektioner och anvisningar om zenmeditation av munken Shohaku Okumura som verkar inom sototraditionen.

Shohaku Okumura - Living by vow

Här finner du utdrag från två böcker av den tibetanske buddhist- och meditationsläraren Chögyam Trungpa:

Cutting through spiritual materialism

Meditation i handling

Här finner du anvisningar och tankar om meditation utifrån en riktning som kallas 'Ordinary Mind Zen'. Joko Beck initierade denna riktning. Zenläraren Barry Magid är en av dem som för vidare hennes arv på ett levande och spännande sätt:

Ordinary Mind Zen

Här finner du anvisningar och reflektioner av meditationsläraren Jason Siff. Siff har utvecklat vad han kallar 'Recollective Awareness'. En av hans böcker har titeln 'Unlearning meditation', en annan 'Thoughts are not the enemy'. Siffs undervisning, inställning och reflektioner om meditation är i nuläget särskilt aktuellt för mig:

Unlearning Meditation - Jason Siff

Thoughts are not the enemy - Jason Siff

Lyssna till Jason Siff 

Följande inlägg handlar om Stephen Batchelors syn på begreppen 'nirvana' och 'upplysning', samt på 'de fyra sanningarna' och 'det sublima'. Batchelor är känd för sin sekulära läsning av dharma: 

fyra utmaningar 

Batchelor definierar 'nirvana' och 'upplysning' 

Batchelor - att vakna till en grundlös grund

Batchelor om det sublima 

Meditation kan ses som 'frågandets konst'. I koreansk zenbuddhistisk tradition mediterar man med frågan 'What is this?'. Här är ett inlägg om vad detta kan innebära.

Meditation som frågandets konst

Även dessa kan vara av intresse:

Bara sitt?!

Dalai Lama om meditation som flykt

Meditation över livets teman

Jason Siff - Thought are not the enemy: del I

I mitt intresse för buddhistisk meditation har jag försökt finna personer vars böcker, föreläsningar och praktiker kan utveckla, levandegöra, utmana och fungera tillsammans med mina filosofiska tankegångar, min livsfilosofi. Den egna meditationspraktiken, som jag vill ska ta en tydligare form, bör alltså vara funktionell och kunna utgöra en väsentlig del i förverkligandet av en sekulärt präglad levnadskonst, där buddhism är en av flera inspirationer. Den får gärna utmana och vidareutveckla, förskjuta och förändra mina filosofiska tankegångar, men meditationspraktiken å ena sidan och de filosofiska tankegångarna å andra sidan, får inte resultera i en ofruktbar krock där saker och ting hamnar i låst läge på grund av för stora avstånd och skillnader. Det måste gå att koppla ihop den praktiskt inriktade kontemplativa praktiken med de värden man annars omhuldar, även om jag inte kräver ett fullständigt harmoniskt förhållande.

För stora avstånd blir det om den aktuella meditationspraktiken inriktar sig på en slags "ren erfarenhet" med anspråk på att man kan få tillgång till något fullt ut sant, eller till vad som är objektivt rätt att göra. I mitt fall blir det vidare en ofruktbar krock om man i meditation ska ta sikte på något bortom denna värld, om man riktar in sig på en transcendent verklighet, ett översinnligt tillstånd eller andliga nivåer av fulländning. Jag kan heller inte för egen del finna det rimligt att försöka bli fri från allt lidande och att sträva efter att bli fri från ett kretslopp av återfödelser. Därtill tycker jag det är synd när meditation reduceras och inskränks till att vara en fråga om avslappning, återhämtning och myspys.

En av de personer som bäst svarat upp på min egen färdriktning är meditationsläraren Jason Siff. Han har utvecklat vad han kallar Recollective Awareness meditation. Hans undervisning utgör en välgörande kritik av etablerade föreställningar om meditation. Han vågar titta kritiskt på egna erfarenheter av meditation, erfarenheter han erövrat i mer traditionella sammanhang, han vågar tänka nytt och prova nya grepp. Hans anvisningar ligger ofta i linje med buddhistisk tradition, men ibland synliggör han oförenliga motsägelser inom traditionen och föreslår att man kan ordna klassiskt buddhistiska värden på andra sätt, med andra konsekvenser som följd. Jag har i andra meditationssammanhang funnit uppmaningar och anvisningar som liknar Siffs, men finner att Siff radikaliserat och lyft fram dem på ett annat och mer kraftfullt sätt. Det gäller framförallt hans anvisningar och inställning om 'tankar' i meditation.

En annan styrka med Siffs inställning och undervisning - i alla fall är det intrycket jag får i hans böcker - är att han inte spelar ett spel där du ska förlita dig på honom, eller någon annan, som sanningssägare och auktoritet. Han ber dig aldrig att lämna en övertygelse eller lära, och när han erbjuder ett nytt perspektiv vill han att du ska överväga det utifrån eget omdöme och utifrån egen erfarenhet. Dessutom anstränger han sig för att synliggöra dolda förgivettaganden för att lägga dem på bordet, så att var och en ska kunna se vad som står på spel och vilka värden som dominerar i den aktuella situationen.

I ett tidigare inlägg presenterar jag utdrag ur hans bok Unlearning meditation (2010). Nedan presenterar jag nu några utdrag från hans bok Thoughts are not the enemy (2014). Tillsammans kan dessa utdrag förhoppningsvis ge inblick i Siffs undervisning och i hur han resonerar. För översättningen ansvarar jag. Siffrorna är sidoangivelser.



Thoughts are not the enemy - an innovative approach to meditation practice 

ix

Här i denna bok läser du om ett sätt att närma dig meditation som utvecklades ur mitt eget praktiserande av mindfulnessmeditation på åttiotalet som buddhistisk munk i Sri Lanka. Ytligt betraktat fokuserar mitt sätt på att utveckla en större medvetenhet om tankar i meditation, men kärnan i denna riktning består i att forma en bred medvetenhet och lyhördhet för allt som pågår i meditation: förnimmelser, sinnliga intryck, känslor, andning, kroppslig medvetenhet, minnen, intentioner, mentala bilder och tankar så klart.


2, 3

Generellt sett verkar det finnas två typer av tankar som vi inte vill ha då vi sitter i meditation. En typ har att göra med tankarnas innehåll, med idén om att vissa tankar är oacceptabla för vem som än mediterar. Även utanför meditation kan de anses vara ondskefulla, syndfulla eller ohälsosamma.

Den andra typen av tankar som vi kanske inte vill ha under meditation anses vara oacceptabla med hänseende till deras process: de pågår och pågår utan att leda någonvart, och än värre; de kommer vanligtvis tillbaka, även efter ett långt uppehåll. Detta kan meditationsutövare hänvisa till som 'diskursivt tänkande', eller i nedsättande ordalag som 'tankemässigt pladder', eller med metaforen 'monkey mind'.


6

Jag undervisar inte om upplysning eller något annat optimalt mentalt tillstånd, eftersom det skulle stå i motsättning till vad jag värdesätter högst ifråga om att utöva meditation: medvetenhet om alla slags mentala tillstånd.


8

När du är vänlig mot din stränghet, kan det hända att du upptäcker att du blir intresserad av den.


8

När vi utövar meditation försöker vi ofta styra vårt sinne så att det ska uppträda på annat vis och så att vi därefter kan lära känna det. Men kanske låter vi inte det agera ut tillräckligt, utan trycker till det alltför snabbt, alltför kraftfullt, utan att ge det en chans att komma till uttryck.


9

Det finns ingen teknik, ingen strategi, för hur man uppmärksammar tankar i meditation. Allt tekniker gör är antingen att hindra tankarna eller handskas med dem på något sätt. Även en teknik för att observera dina tankar behöver i realiteten inte innebära att du ger dem uppmärksamhet, utan snarare kan tekniken främja en slags distans till dem. Det beror på att meditationstekniker behandlar tankar som problem. När tänkande inte är ett problem i meditation, då kan vi bli mer medvetna om dem på ett naturligt sätt.


10

Men om du blir överväldigad av vissa tankar eller känslor, kan du alltid rikta din uppmärksamhet mot något som du upplever som stabiliserande. Jag skulle föreslå att du riktar din uppmärksamhet på din stillasittande kropp, mer specifikt på dina händer som vilar i ditt knä, eller dina fötter och ben som vidrör golvet, din matta eller din stol. Men fortsätt inte att ha din uppmärksamhet där - använd det istället som ett viloställe och låt sedan tankarna och känslorna som var överväldigande komma tillbaks om de vill.


10

Ett betydelsefullt särdrag i detta sätt att närma sig meditation är val. Det finns många tillfällen i din meditation där du kan göra ett val. Istället för att alltid göra samma val, som att alltid föra tillbaka din uppmärksamhet på din andning, kan du göra val du inte gjort förut i din meditation.


11

Hon frågar, "Du säger att tillåta tänkande kommer leda till mindre tänkande. Men när en tanke framkallar en annan, leder inte det till mer tänkande?"
   När en person ställer en fråga grundad i personens egen observation utifrån hans eller hennes erfarenhet är jag den siste att argumentera emot.
   "Det är en bra fråga", svarar jag. "Det är sant att en tanke kan framkalla en annan och driva ditt tänkande vidare, vilket leder till mer tänkande. Vad jag talar om är att skapa ett inre mentalt rum där det i ett vidare perspektiv blir mindre tänkande. De flesta praktiker siktar in sig på att minska eller göra slut på tänkandet i stunden. Detta är den tveksamma utgångspunkten i många meditationsinstruktioner - de är till för att åstadkomma något meddetsamma, med ens du använder dem - medan det närmandesätt jag beskrivit drar nytta av att odla särskilda mentala egenskaper som över tid kommer minska tänkande."


14

[Hon frågar:] "Men jag kan inte se hur detta att bli intresserad av alldagliga tankar leder någonvart. Borde inte dessa tankar bara noteras och överges?"
   Jag svarar, "Om du inte har låtit alldagliga tankar fortgå i din meditation, skulle du kunna experimentera med att tillåta och följa sådana tankar. När sådana tankar noteras finns där ofta ett värdeomdöme fäst på dem: 'de är värdelösa', 'de leder ingenvart', eller 'de är bortkastad tid'. Det enda sättet att upptäcka om detta är sant är att experimentera med att tillåta dem. Du kanske inte kommer kunna tillåta vissa världsliga eller alldagliga tankegångar fullt ut, men det kanske finns andra där du kan. Starta då med dessa."


15

Med ett utforskande utan slutmål, blir behovet av slutlig lösning, av att nå en insikt eller ett förverkligande inte aktuellt.


16

"Jag lider av tvångsmässigt tänkande", säger hon till mig, "och jag har aldrig lyckats meditera en längre tid utan att jag blivit plågad av oönskade tankar. Har du något råd till mig?"
   "Brukar du vanligtvis börja en sittning med att rikta din uppmärksamhet på din andning?"
   "Ja det är så jag har blivit undervisad."
   "Försök att inte göra det på ett tag. Bara ge dig hän i meditationen med de tankar du har. Lyssna till tonen på dina tankars röst när det blir tvångsmässigt, tankarnas rytm, och den sinnesstämning och inställning som finns i och runt tankarna. Var varsam med dina tankar. Det är helt i sin ordning att tänka dessa tankar i meditation."
   "Vad händer om jag blir överväldigad av dem?"
   "Jag förstår att du är rädd för att tankarna ska fortsätta för länge och för att de ska bli intensiva. Erkänn och bekräfta den rädslan och var vänlig mot den. Det är okej att ha dessa tankar medan du mediterar och att göra dem till en del i din meditation, hellre än till något att göra sig av med."
   "Kommer de försvinna?"
   "Det vet jag inte", säger jag uppriktigt. "Vad jag vet är att du kommer att bli mindre i opposition till dem och att du kommer finna ditt eget sätt att vara med dem."


19

Som tydligast manifesterar känslorna sig i röstens ton, inställningen och attityden som finns i det tänkande som kommit till uttryck. Den kommer inte alltid att vara din egen [ton eller attityd]. Du kan fokusera på tonen i rösten, rytmen i orden och fraserna, ordvalen. En emotion i en tankekedja är inte en icke förkroppsligad känsla - den är sammansmält med en person som antingen är du eller någon annan som har trätt in i ditt huvud (inte bokstavligt, men det kan kännas som om den personen talade i dina tankar).


20

Detta är vad som händer i meditation: vi tenderar att uppleva yttre röster som inre.


20

Vi vet alla hur man gör när man är lat, men många av oss har för mycket skuldkänslor kring det. Om det stämmer på dig behöver du bli mer passiv i förhållande till tankar och känslor - gör inget med dem. Tillåt dig vara lat för omväxlings skull, var lat, ofokuserad, odisciplinerad, passiv. Det är på detta vis som du lär dig att vara mottaglig för ditt sinne som det är.


20

Det är mer troligt att du inte kommer att acceptera många av dina tankar och känslor. Men du kanske lär dig att tolerera några av tankarna och känslorna du inte kan acceptera. Det är därför som jag föredrar ordet tolerera när man talar om att bli mottaglig och öppen för ens upplevelse. Det är realistiskt att vi blir mer toleranta, vilket innebär att förmå sitta med svåra känslor och likväl vilja fäkta bort dem eller komma igenom dem.


36

Efter en meditationsstund är över och när du reflekterar tillbaka på den, kan det hända att du lägger märke till hur lite du kontrollerade eller manipulerade dina tankar under meditationen, och ändå stillade sig ditt sinne och du blev mer medveten om ditt tänkande. Det kanske slår dig som märkligt att det är detta som händer, eftersom varje meditationsinstruktion som folk får höra lovar att de kommer att minska eller avlägsna tänkande genom att rikta uppmärksamheten på något annat än tankar.


37

En viktig aspekt i denna process om att öppna upp för tankar är ditt motstånd för att göra det. Vad jag har sett upprepa sig är att folk försöker ta sig igenom sitt motstånd för tänkande i meditation genom att intala sig själva att det är okej att tänka i meditation. Det kan hjälpa, men det tar dig inte längre än så. Du behöver titta på tankarna som talar om för dig att du inte ska ha några tankar. Dessa är vanligtvis negativa tankar om tankar i meditation; de får dig att tänka att du ska kontrollera dina tankar, tänka olika tankar, stoppa dina tankar. Låt dessa [negativa] tankar pågå och var vänlig mot dem. Då öppnar du upp för dina negativa tankar om tänkande i meditation och ditt motstånd kommer minska. När det gäller tänkande har du alltid att göra med en rörlig och föränderlig måltavla.


40

Att öppna upp för underliga upplevelser är ett framträdande tema i en öppen meditationspraktik, och det kan hända att du blir tagen av mångfalden av ovanliga upplevelser när du mediterar på detta vis.


47

[Om intervjuprocesser:] Men huvudlinjen är alltid vad du kan minnas från din meditation, så även om intervjun framskrider in i andra områden av din meditationspraktik, exempelvis dina uppfattningar om meditation eller värden rörande det, kommer vi tillbaka till vad som hände när du satt. [...]
   Om till exempel den som utövar meditation tänker på sitt äktenskap, som Jessika gjorde i föregående kapitel, kan intervjun komma in på hur hon var med dessa tankar i sin meditation och vad hon såg rörande sig själv genom att sitta med dem, men vi kommer aldrig in på rådgivning gällande hennes äktenskap, inte heller frågas intima saker om hennes relation.


47

Den sortens meditation som jag beskriver i denna bok kommer hjälpa dig med att sitta med mellanmänskliga problem och utforska dem, men den kommer inte att ordna upp dem till dig.


48

Många som utövar meditation kanske frågar sig värdet med att tala om ett problem med någon, på grund av att de spontant upplevt att de kunnat släppa taget om vissa specifika problem i meditation. Vissa personer kan till och med hävda att eftersom dessa problem försvunnit så har de aldrig riktigt haft någon substans - de var i någon mening inte verkliga. Vilken chock då när någon annan tar upp ett problem du trodde var dött, borta, overkligt! Är du beredd att engagera dig i problemet gällande den andre när det händer, eller är det något du växt ifrån eller lämnat bakom dig?


48

Vi söker en medelväg här, en väg som befinner sig mellan det extrema i ett fullständigt självutlämnande och tystnaden där du tror allt är avklarat och begravt. För egen del är jag benägen att luta åt att vara tyst, likt de flesta som utövar meditation antar jag. Eftersom meditation handlar mycket om att finna lugn och stillhet, attraherar det ofta personer som gillar att hålla relationer lugna och stilla. Meditation attraherar även personer som gillar att arbeta med sig själva ensamma, med en gör-det-själv-inställning ifråga om psykologiskt välmående. Sedan har vi en skälig procent utövare som föredrar att göra vad som helst utom att prata om vad de tänker och känner. Därför behöver vi röra oss mot en medelväg, där jag menar att vi måste finna sätt att ha uppriktiga samtal med andra människor om vad som är väsentligt i våra relationer. En sak vi kan börja med är att ge en uppriktig redogörelse om vad som händer då vi sitter i meditation.


61

Den huvudsakliga konsekvensen av att du etiketterar dina tankar och känslor i meditation är att handlingen då du etiketterar dem en och en kommer att avbryta din tankeprocess, och i och med det hindra ytterligare försök att lära känna dina tankar och känslor så som de skulle fungera obehandlade. Etiketterandet är i sig självt en ny tanke om vad det är du tänker och kan leda till löpande kommentarer till vad du upplever. Detta kan i sin tur leda till identifiering med en sanningssägande observatör. Observatören tänker tankar om vad som pågår och tas för en auktoritet ifråga om vad man upplever, men observatörens tankar, känslor, partiskhet, värden och övertygelser blir aldrig granskade. Ur en sådan här praktik får vi en privilegierad "allvetare på området" som aldrig ifrågasätts; i själva verket ses ofta ett medvetande som vittnar som något stabilt, rent, opåverkat, avskiljt, och försett med ett högre vetande. Därför hör vi aldrig någon som ifrågasätter dess påståenden och omdömen.


62

Vad jag vet finns det i meditationsutövning idag framförallt sex vedertagna sätt att bli medveten om tankar, känslor och mentala tillstånd. Det finns antagligen fler, men följande sex täcker ämnet tillräckligt bra för att vara användbara.

1. Märka, etikettera eller namnge
2. Vittna eller observera
3. Följa en tankekedja tillbaks i tiden
4. Fokusera på en tanke eller känsla
5. Analysera tankar och känslor
6. Utforska en tanke eller känsla genom att ställa frågor om den

64

När en som utövar meditation kommer till mig med frågor om att bli medveten om tankar och känslor genom att lösgöra sig från dem och iaktta dem med jämnmodets fördelaktiga blick, behöver jag ofta gå försiktigt fram. När du är ett så klart vittne till din upplevelse känns det som du har uppnått ett optimalt sätt att praktisera mindfulness. Med denna optimala iakttagande medvetenhet kan du iaktta dina känslor utan att bli fången av dem: du kan se dina tankar passera som moln på en klarblå himmel; och du kan vistas i ett stilla fridfullt tillstånd i perioder. Så vad är egentligen problemet?
   Det finns faktiskt en rad problem med ett tillstånd där du observerar i jämnmod, men inga av dem är uppenbara när du befinner dig i det. När du befinner dig där är allt nära nog perfekt. När du inte befinner dig där kanske ordinära sätt att vara på känns otillfredsställande, eller på sin höjd uthärdliga. Detta avskiljda vittne blir det sanna sättet att vara på, medvetandets essens, eller upplysning. Ett begär att komma tillbaks till detta särskilda sinnestillstånd skapas. Meditation konstrueras som en väg att komma in i detta tillstånd och stanna där längre. Dina ordinära tankar och känslor, och kanske till och med dina relationer med andra, betraktas som världsliga och triviala i jämförelse. [...]

Ett fristående observerande medvetande är en mental konstruktion, vilket innebär att det är ett skapat subjektivt tillstånd. Även detta uppstår och passerar. Någon gång senare uppstår det igen och så försvinner det igen. Det som får det att framstå som objektivt och bestående är förmodan att det hela tiden existerar någonstans. Men det är i verkligheten precis som med våra mer världsliga och ordinära tankar och känslor. På samma sätt som vi går igenom en timme eller två arga över någon förolämpning eller något annat, går vi igenom en period då vi iakttar våra upplevelser på ett icke-dömande och oberört sätt. Vart tar våra tankar och känslor vägen när de försvinner? Vi säger antagligen inte att de existerar i evighet någonstans. Men när ett högre observerande medvetande försvinner, antar förmodligen många som tror på ett sådant medvetande som en objektiv verklighet, att det uppehåller sig någonstans. Vad Buddha uppmanade folk att fråga sig var om [det kan vara så att] medvetandetillstånd ej uppehåller sig någonstans; att de helt enkelt uppkommer när förhållandena är rätt.


65

Om vi återgår till den praktiska sidan av att observera tankar: att skapa en iakttagare eller ett vittne till dina tankar kan hjälpa dig att identifiera vissa tankar som du annars inte kan se för att du är så involverad i dem. Ur den synvinkeln liknar praktiken att pausa en stund och tänka tillbaks på vad du nyss tänkt.


73

Men när var och ett av dessa [sex till antalet] vedertagna sätt att bli medveten om tankar uppkommer på ett naturligt sätt i en öppen meditationsprocess, där de används som temporära tillvägagångssätt för att titta på tankar och förstå dem bättre, kan de alla uppfylla specifika behov som passar användandet av något av dessa sätt. I mina diskussioner med andra meditationslärare genom åren har jag förstått att många av dem funnit att det inte är tillräckligt med att endast iaktta ens upplevelser. Det behövs även något slags utforskande, men inte heller utforskande räcker. Ibland behöver man vända sig till elevens minne och förmåga att reflektera över upplevelser, idéer och handlingar. Med all denna information samlad ur observationer, av att man utforskat och följt orsakskedjor bakåt i tiden, kan där finnas behov av något sätt att analysera, att reda ut och integrera dessa upplevelser och uppfattningar. Så genom att inte förkasta några av de sätt som finns tillbuds för att bli medveten om sinnets olika sätt att verka, kan vi finna det som är passande för det aktuella tillfället, följa det och se vad det leder till. Enligt min erfarenhet av att meditera och som meditationslärare har det varit detta [öppna och inkluderande förhållningssätt] som varit det mest fruktbara.


78

I en öppen meditationspraktik som 'Recollective Awareness' kommer ett liknande skifte ske, där du slutligen riktar in dig på ett gynnsamt och sunt "ämne" efter att du suttit med ihållande, intensiva och ohälsosamma tankar. Men det kommer inte ske genom att du bestämmer dig för vilket ämne det ska bli. Det sker istället genom att du uppmärksammar de gynnsamma och hälsosamma aspekter som redan finns under tiden då du tänker ogynnsamma tankar. Medan du har tankar om att du ogillar någon på grund av något han sagt, kan det vara möjligt att du samtidigt blir medveten om att där finns medkänsla för dig själv och för de ovänliga känslor du har, eller om ett intresse för varför du tänker dessa ovänliga tankar, eller kanske du blir varse det lidande som är inbakat i upprätthållandet av sådana tankar och det lidande som kan komma med handlingar som sker utifrån sådana tankar...


83

Ett av de huvudsakliga syftena med att praktisera medvetenhet om mentala tillstånd är att titta närmre på hur vårt sinne förändras och hur vi identifierar oss med dem, samtidigt som vi också kan se hur de skapas av specifika betingelser och förhållanden.


90

Att notera att du har ett begär och att återföra uppmärksamheten på andningen är inte att undersöka dina begär - det är inte ens en praktik som leder till möjligheten att utforska hur begären kommer till och vad som håller dem vid liv.


98

[Siff uppmanar i sammanhanget till att försöka finna ett ord man tycker beskriver sin upplevelse, eller sina tankegångar bra. Överväg olika synonymer för att finna det ord som ligger närmst det du vill beskriva, sammanfatta och förstå. Undvik att slentrianmässigt använda en buddhistisk vokabulär och vida oprecisa begrepp.]

...etiketterandet av [din upplevelse] som "panik", kan helt enkelt vara ett ord du associerar till för att beskriva din erfarenhet. När vi använder etiketterande på detta vis är det resultatet av vår tolerans och vårt intresse för vår erfarenhet, snarare än ett etiketterande som används i syfte att kontrollera vad vi erfar.
   Synonymer kan således användas för att utforska dina tankar och känslor, medan ord som betecknar en vidare kategori av erfarenheter, som exempelvis 'begär', kan komma i vägen för utforskande. Det enda sättet jag funnit att generella ord som 'begär' eller 'ilska' kan gynna utforskande på, är när man blir nyfiken på vad de betecknar. Vilket betyder att de används mer som en fråga om vad du upplever, än som ett påstående: "Är detta begär?" Vilken slags begär är det i så fall? Hur yttrar det sig? Hur fungerar det? Vad upprätthåller det?"


98

Om ett av Buddhas centrala uttalanden är att man ska kategorisera sina mentala tillstånd i termer av begär, hat och villfarelser och om man kan förmoda att han menar att du inte behöver titta djupare än så, då kan det hända att meditationsutövare känner att de gör rätt i att stanna på ytan ifråga om hur man upplever tankar och känslor. Det kan då hända att de distanserar sig från sina känslomässiga upplevelser genom att använda dessa termer och att de avvisar sina tankar som något som ändå i vilket fall som helst bara är 'villfarelser'.



Gå vidare till "Jason Siff - Thought are not the enemy: del II"

Se även: Unlearning Meditation - Jason Siff

Här finner du Jason Siffs hemsida: recollectiveawareness.org

Jason Siff - Thought are not the enemy: del II

För översättning till svenska ansvarar jag. Siffrorna är sidoangivelser.


100

När du väl börjar etikettera tankemässig och känslomässig aktivitet kommer emellertid denna praktik att avveckla sig själv, särskilt om du är uppriktig med vad du erfar och försöker etikettera korrekt.
   Huvudanledningen till detta är att den vanligaste kategorin för tankar är "tänker, tänker". Allt passar in på den. Men det är det som är problemet med denna kategori. Den är alltför omfattande.


104

Jag försökte praktisera denna variant av exakt etiketterande av tankar vid många meditationstillfällen och konstaterade alltid samma resultat: etikettera tankar hindrar tankeprocessen att vidareutvecklas. Det är därför användandet av beteckningen "tänker" varje gång man har en tanke har den uppenbara effekten att den stoppar tankar.
   Slutsatsen jag drog ur denna övning var att enda sättet att utöva ett preciserat etiketterande av tankar var att märka dem i efterhand och att spåra dem bakåt i tiden. Att etikettera mina tankar och att vara medveten om vad jag tänkte i det aktuella nuet, var inte möjligt att samordna i samma utsträckning som då jag etiketterade fysiska rörelser i kroppen samtidigt som jag försökte vara  medveten om dem. [Svår mening att översätta, men jag tror jag lyckades fånga andemeningen i alla fall.] När det gällde kroppsliga rörelser visste jag den gängse gången på förhand och hade ord för varje moment, men när det gällde tänkande visste jag inte gången på förhand och jag hade inte ett adekvat språk för många av de tankar och känslor jag hade.


108

Det finns ingen rent sinnlig erfarenhet att gå tillbaka till. Vi kan inte gå baklänges och förändra vår upplevelse. Vi kan bara gå framåt.


111

Processen att etikettera, tillsammans med andra mindfulnesspraktiker, lyckas med att få människor mer i kontakt med sin andning, kroppsliga förnimmelser och rörelser, och sinnliga upplevelser. Dessa praktiker hjälper till att skapa en stark medvetenhet kring sådana delar av vår erfarenhet och de kan vara mer effektiva i att göra detta än Recollective Awareness meditation.


131

I Recollective Awareness meditation tillåter du panikattacken att veckla ut sig och framskrida som den skulle i naturliga fall - du lär dig att tolerera förnimmelser, tankar och känslor allt medan din panik skiftar mellan uthärdlig och intensiv - och så vid någon punkt kan det hända att du snappar upp någon av de mer dolda aspekterna av din panikfyllda upplevelse och kan utforska dem i din meditation eller efteråt när du reflekterar över din meditation. Detta tillåtande av ångestpräglade och/eller depressionsfyllda stämningar och tankar, kan bli alltför svårt ibland, när depressionen och ångesten överväldigar dig. Därför kan du vid sådana tillfällen behöva växla om till en praktik där du varsamt för din uppmärksamhet bort från dina tankar och känslor för att istället rikta den mot din kropp och andning.


145

Detta leder tillbaka till Buddhas sutta till Vacchagotta som handlar om att möta elden framför honom. Genom att låta elden brinna, det vill säga genom att tillåta repetitiva tankar och känslor, kan du se mer ingående och upptäcka vad som upprätthåller elden, tankarna och känslorna. Men om du släcker elden med vatten i förtid lär du dig inget om upprepningarna - allt du har funnit är en strategi att trycka ner dem tillfälligt.


152

Om du exempelvis upplever några minuter där du verkligen hatar den där personen - allt det betyder är att du har upplevt några minuter av hat mot den personen och att hata någon kan vara en flyktig upplevelse så länge du inte förvandlar det hela till en berättelse om hur du för all framtid kommer att hata personen.


153

Recollective Awareness meditation är en praktik för dem som tvivlar alltför mycket och alltför ofta, en meditationspraktik för dem som tänker för mycket och som har starka känslor i meditation. Här är en praktik där förvirring är ett tecken på framgång, inte misslyckande. Allt du behöver är att sitta med din förvirring.
   Detta är en enkel meditationspraktik att tvivla över. Den är perfekt för tvivlare. Instruktionen att tillåta dina tankar och känslor i meditation går i en helt annan riktning än vad mycket annan undervisning om meditation säger, så vid någon punkt lär du tvivla på den.


154

Som jag sade är tvivel en del i denna praktik. Att tvivla över praktiken medan du utövar den, inte minst då det verkligen finns anledning att tvivla på den, är ett nyckeltema i denna praktik. Men skillnaden mellan att tvivla på praktiken under det att du fortfarande håller fast vid den, och att ha lite eller inget förtroende för den är stor.
   Med denna inställning till meditation är det naturligt att vissa frågor uppstår under de första veckorna eller månaderna, och ibland åren, av praktik. Med dessa frågor följer ofta tvivel och förvirring rörande praktiken, och då skulle jag verkligen inte vilja avbryta den inre processen av tvivel på undervisningen, genom att ge instruktioner eller råd som skulle leda till att undvika tvivlet.


154

Någon frågar till exempel något om att anstränga sig i meditationspraktiken. Denna fråga ställs utifrån tron på att man uppnår saker och ting genom hårt arbete, smärta och disciplin. I personens tankevärld är ihållande och målmedveten ansträngning det högre värdet. I sådana fall kan jag visa på möjligheten att källan till hans tvivel och förvirring kring denna inställning [till meditation], kan vara att han övervärderar ansträngning. Därefter skulle jag föreslå att han överväger andra högre värden som vänlighet, tolerans, tålamod, uppriktighet och helhet, för det kan dämpa lite av hans tvivel och minska en del av hans förvirring. Han behöver inte ge upp sin tro på ansträngning; han ombeds bara att placera värdet 'ansträngning' jämte andra högre värden, och se sin meditationspraktik ur det alternativa perspektivet.


157

Skillnaden här är att Recollective-Awareness-praktik tillåter tänkandet att pågå och pågå, och att medvetenheten erövras först efter att tänkandet pågått ett tag, likaså efter att meditationen är över. Och med Recollective Awareness kan det hända att man minns mycket lite, men det man minns är inte en beteckning man givit sin upplevelse, som i en praktik där man inriktar sig på att etikettera, utan en fylligare erfarenhet, vilken kan beskrivas på ett fräscht nytt sätt.
   Under dessa omständigheter behöver det ske ett skifte från en uppsättning värde till en annan. Den första uppsättningen värden har att göra med att vara vaken och medveten hela tiden. Mitt förslag är att värdesätta kapaciteten att vara öppen och tolerant för hela spektret av tankar och känslor i din meditation. I mina ögon är detta ett sätt att värdesätta en bred medvetenhet av ens inre upplevelser och mentala tillstånd, inte bara dem vi riktar vår uppmärksamhet på. I detta läge kan inte medvetenhet likställas med att vara vaken; [...] Om man är trött påverkas ens vakenhetsgrad.


157

Att tillåta tänkandet pågå i meditation kommer leda till att man tillåter sig driva iväg, att man dras in i känslor och fantasier, och att man vanligtvis öppnar dörren för alla slags erfarenheter och upplevelser man kan ha medan man sitter.


158

Detta leder vidare till mitt nästa förslag: meditation handlar om att vara med de befintliga omständigheter du erfar, och att somna eller någon annans snarkningar, kan vara rådande omständigheter. Var mer öppen för de omständigheter som uppstår och gör sig gällande i nuet istället för att försök få saker och ting att bli på ett visst sätt. Jag ber dig inte att vara närvarande, vaken eller klar, bara öppen, vänlig, varsam och tillåtande. Detta är en annan uppsättning värden. Istället för att värdesätta ansträngning, värdesätter du tålamod och vänlighet.


159

Idén om att meditation för det mesta måste leda till resultat och vara produktivt, eller leda till omedelbara resultat, är ett värde som måste undersökas, för att kunna känna sig bekväm med att utöva Recollective Awareness meditation. Oavsett tradition står detta värde verkligen i motsättning till projektet att sitta i meditation. Det är en av anledningarna till att många människor ger upp meditation - att de inte kan vara produktiva i sin meditation och inte når omedelbara resultat. Du behöver inte vara produktiv varje gång du sitter i meditation, eller varje gång du erfar något, för att meditation ska ha en välkomnande inverkan på ditt liv. Det handlar inte om att vara produktiv då du mediterar, utan snarare handlar det om vilka effekter ditt mediterande har på ditt välbefinnande, dina beslut, dina relationer och ditt arbete.


159

Detta betyder inte att dina meditationstillfällen alltid kommer kännas oproduktiva. Det kommer ofta stunder när "arbete" dyker upp under meditationen och då dina meditationer påminner om sådant du kanske upplevt i andra sätt att praktisera. Det finns många exempel på att detta händer på retreats och går att läsa i folks meditationsjournaler. Men för att komma till en punkt där meditationerna känns produktiva, kan det hända att du tillfälligtvis behöver ge upp idén om att de ska vara det.


160

Varför inte först stilla ditt sinne med en praktik där du följer din andning, använder ett mantra, reciterar några fraser, eller några andra sätt som kan få dig rofylld? Under åren har jag mött flera personer som haft svårigheter med Recollective Awareness meditation just på grund av denna punkt. Ofta uthärdar de inte tillräckligt länge för att se vad sittandet med alla dessa kaotiska inre konflikter och spänningar kan leda. Resonemanget låter så här: Om jag kan komma i ett lugnt och rofyllt sinnestillstånd i början av meditationen, då kan jag iaktta mina tankar och känslor utan att bli alltför bunden till dem. Och samtidigt som jag är ett lugnt iakttagande vittne till mina upplevelser, kommer jag därtill upptäcka att tankarna och känslorna försvinner, för att lämna mig med ett klart sinne som kan vara medveten om andningen och kroppens förnimmelser. Och vissa tar detta ett steg vidare och tillägger: Denna upplevelse av stillhet och obundenhet i den iakttagande medvetenheten, det är så jag skulle vilja vara hela tiden och alltid.
   Ja du kan se att det skulle vara meningslöst att försöka övertyga någon med denna sortens erfarenhet, och föreslå att det skulle kunna ligga i hans eget intresse att möta kaos i sitt sinne, istället för att följa sin vana att medvetet stilla sitt sinne. Även nu när jag skriver detta, vet jag att det är svårt att sälja in.
   Så tillåt mig närma mig denna klart annorlunda syn på praktik, i termer av värden. Det högre värdet av ett klart och balanserat iakttagande medvetande dominerar i hel del i meditationssammanhang. Det kan till och med vara att man lär ut det som själva målet med meditation. Närhelst ett sådant strålande medvetande uppstår är det perfekt. Det har status som 'det optimala sinnestillståndet'. Men det är här som vi kan vara lite mer skarpsinniga. Det kanske inte är det optimala sinnestillståndet för att utforska dina tankar och känslor, av den enkla anledningen att det inte vill ha något att göra med dem. Det är ett sinnestillstånd som ofta är oförmöget att faktiskt intressera sig för tankar och känslor. Dessutom kan du i ett sådant tillstånd sällan, om någonsin, få insikt i en känslas faktiska intensitet på grund av att det dämpar och förminskar sådan känslor - detsamma gäller tankar, vilka sällan varar när du är i ett optimalt balanserat sinnestillstånd.


161

...har jag funnit att ett lugnt och balanserat sinnestillstånd faktiskt kan var bra för att utveckla samadhi, snarare än insikt. Med andra ord kan det vara betydligt mer logiskt att låta sådana optimala sinnestillstånd rikta in sig på att bli mer inåtriktad, distanserad, tystare och stillsammare, och inte tynga dem med uppgiften att iaktta tankar och känslor.


161

Skiftet gällande värden som jag rekommenderar här är att du värdesätter din förmåga att vara med och tolerera dina tankar och känslor i meditation, framför din förmåga att lösgöra dig från dem. Så om någon tenderar att lösgöra sig snabbt från sina känslor för att träda in i ett lugnt sinnestillstånd i början av sin meditation, skulle det vara på sin plats med en korrigerande instruktion. Men du kan komma att tvivla över instruktionen, brottas med den, eller så bryr du dig inte alls om den. Den kommer [i vilket fall som helst] stå i motsats till din praktik och motsäga de högre värdena om lugn, balans och stillhet som du haft i meditation tidigare. Vad jag föreslår är helt enkelt att du i din meditation direkt öppnar upp för vad du än tänkte och kände innan du satte dig ner. Gör inga förberedande och inledande övningar i din meditation - till och med en akt av "taking refuge", eller en kortvarig besvärjelse eller "chant", kan komma emellan dina försök att börja sitta med ditt sinne så som det var innan du satte dig ner. På detta sätt löses gränserna upp mellan hur ditt sinne var innan sittningen och hur det är under meditation. Vad de flesta inte gillar med denna inställning är att deras sinne i meditation blir mer likt hur deras sinne är när de inte mediterar, vilket för erfarna meditatörer kan upplevas som en tillbakagång utvecklingsmässigt sett.


162

Tvivlet som uppstår ifråga om Recollective Awareness brukar bli "Varför låta negativa tankar dominera? Leder inte det bara till fler negativa tankar? Hur kan det leda till goda, hälsosamma tankar och handlingar?"
  För att svara på dessa frågor på ett tillfredsställande sätt, behöver de högre värdena skifta från godhet till uppriktighet och ödmjukhet. I Recollective Awareness meditation arbetar vi mot att bli medvetna, kloka och medkännande personer, inte bara goda människor som tänker positivt.


163

Hela processen gör dig ödmjukare, för vi kan inte luta oss tillbaka i högfärdig fåfänga i tron på att vi är så goda och underbara människor, när vår uppriktiga självmedvetenhet säger oss något annat.


163

Förr kanske du behövde göra dig av med hatet i ditt hjärta så fort det flammade upp, men nu vistas du i det och upptäcker att du inte fullt ut vill agera på det, men det pressar dig likväl att göra det. Detta hat är negativt - det är inte så du vill bli sedd - men nu är det här, och endast du vet att det är så du är under meditationen. Det är sådan självuppriktighet som understödjer denna typ av meditation.
   Hur leder detta till att vi odlar goda kvaliteter? Du kanske tvivlar över att 'sitta med hat i meditation' kan leda till medkänsla, men hur vet du det? För att det ska bli så kanske du behöver ha mer tillit till ditt sinne. Du kanske behöver påminna dig om hur du i tidigare meditationer kunde gå från hat till vänlighet, från begär till belåtenhet, och från förvirring till klarhet. Ditt sinne kommer röra sig i riktning mot det positiva om det är din allmänna intention i livet. Istället för att försöka styra dina tankar och känslor på micronivå, där du försöka gå från negativa till positiva tillstånd på momangen, låter du processen ta längre tid. Gör väg för en mer autentisk och mänsklig kamp där du har tillit till att du gradvis kommer att attraheras av de kvaliteter du försöker främja, och röra dig bort från sådana du fått nog av i livet.


177

Begreppsskapande och abstrakta idéer ses ofta som något negativt i andliga praktiker, särskilt i buddhisminspirerade sammanhang, på grund av att det tar dig bort från omedelbarheten i upplevelser. Många andliga sökare söker upplevelser av enhet, tomhet, sanning, transcendent verklighet, etc, och är inte intresserade av idéer om dessa ting. Ja varför skulle de vara det? Sådana högstående andliga prestationer existerar bortom idéer och begrepp. Kunskap sker här utan att man förlitar sig på någon form av idémässig process; det är så som dessa ting lärs ut.
   Men det finns flera problem med detta synsätt. Andliga upplevelser tar slut. Folk kommer ur dem, förr eller senare kommer de ner, även om de skulle hålla i sig länge. Kvar finns ett minne av upplevelsen (eller fullgörandet). Sådan minnen skapar grunden för en efterkonstruerad berättelse.


179

Jag hoppas och ber att ingen berättar för dig att du haft ett "uppvaknande" [an attainment] och, att om det skulle hända, att du är redo att tvivla över giltigheten. Vad jag säger om att ifrågasätta högre grader av upplysning, gäller emellertid alla fastslagna identiteter eller etiketter som du givits eller själv tillskrivit dig. Problemet är att "uppvaknad" är en positiv beteckning, och som sådan finns det färre incitament att tvivla på den. Vem skulle vara villig att ifrågasätta sina prestationer, sin storhet, sin unikhet, när sådan inbilskhet historiskt sett givit människor njutning och makt?
   Det är sant att jag är skeptisk ifråga om alla grader av "uppvaknande" [all attainments]. Jag tror inte vi behöver sådana idéer. De kan lätt få färden på en välfungerande väg att spåra ur och förvandla den till en dysfunktionell mardröm. I andliga kretsar kan de personer som anses ha nått högre grader av upplysning bli idealiserade av andra och få enorm makt över dem. Det är lätt för psykopater och narcissister att åberopa "upplysning", för det kan hända att de redan tror sig ha en överlägsen inre kvalitet, och att de använder en sådan identitet för själviska och grymma ändamål.


179

En del anspråk på "upplysning" kan vara riktiga. Men när detta är fallet finns ingen mening och fördel med att göra det känt. Någon som verkligen har lyckats med att minska illvilja och kraften i sina begär, och som väsentligen blivit mindre stolt med färre föreställningar om sin egen betydelse och vikt, en sådan person skulle vara nöjd med att vara "ingen". De världsliga strävandena om att lyckas, om berömmelse och rikedom skulle inte ha någon betydelse. Att ha makt över andra skulle vara meningslöst och mer av en börda än en förverkligad dröm.


180

En mogen meditationspraktik är pålitlig. Den är en fristad, en plats att gå till när du behöver titta närmre på något ifråga om dig själv, för att bearbeta något som är känslomässigt svårt eller en situation (eller ett beslut), för att titta kritiskt på en trosföreställning eller en lära, för att komma i kontakt med din inre värld, eller för att överväga nya riktningar i ditt liv och gällande dina relationer.


192

Meditation handlar inte om att ta sig till en skog och meditera i total isolation, särskilt inte i våra dagar, utan det är något som görs medan du lever i världen. Redan i sig självt är meditation en isolerande aktivitet, så varför göra den ännu mer isolerande genom att avskilja dig från andra människor? Din meditationspraktik kan stöttas av en gemenskap bestående av likasinnade meditationsutövare och av lärare vars huvuduppgift är att hjälpa dig i ditt framskridande i meditation, och inte att binda dig till någon kult eller dra fördelar av dig för egna ändamål.
   En del personer som läst mina böcker och artiklar har fått det felaktiga budskapet att jag lär ut en slags gör-det-själv meditation, där du inte behöver någon lärare och kan utvecklas fint helt på egen hand. Om så var fallet skulle jag inte ha investerat så mycket tid och energi under de senaste dussin åren på att lära upp lärare och vidareutveckla hur denna inriktning bör läras ut. Jag har träffat folk på workshops och retreats, som läst vad jag skrivit eller lyssnat till mina föreläsningar, och som berättat för mig att de praktiserar Recollective Awareness meditation, och praktiskt taget alla av dem säger att de förstår vad jag talar om först efter att de praktiserat tillsammans med mig - att det fanns något de inte kunde förstå i boken och att de nu kan se mer tydligt vad praktiken handlar om.



Tillbaka till "Jason Siff - Thought are not the enemy: del I"

Se även: Unlearning meditation - Jason Siff

Här finner du Jason Siffs hemsida: recollectiveawareness.org