Jason Siff - Thought are not the enemy: del II

För översättning till svenska ansvarar jag. Siffrorna är sidoangivelser.


100

När du väl börjar etikettera tankemässig och känslomässig aktivitet kommer emellertid denna praktik att avveckla sig själv, särskilt om du är uppriktig med vad du erfar och försöker etikettera korrekt.
   Huvudanledningen till detta är att den vanligaste kategorin för tankar är "tänker, tänker". Allt passar in på den. Men det är det som är problemet med denna kategori. Den är alltför omfattande.


104

Jag försökte praktisera denna variant av exakt etiketterande av tankar vid många meditationstillfällen och konstaterade alltid samma resultat: etikettera tankar hindrar tankeprocessen att vidareutvecklas. Det är därför användandet av beteckningen "tänker" varje gång man har en tanke har den uppenbara effekten att den stoppar tankar.
   Slutsatsen jag drog ur denna övning var att enda sättet att utöva ett preciserat etiketterande av tankar var att märka dem i efterhand och att spåra dem bakåt i tiden. Att etikettera mina tankar och att vara medveten om vad jag tänkte i det aktuella nuet, var inte möjligt att samordna i samma utsträckning som då jag etiketterade fysiska rörelser i kroppen samtidigt som jag försökte vara  medveten om dem. [Svår mening att översätta, men jag tror jag lyckades fånga andemeningen i alla fall.] När det gällde kroppsliga rörelser visste jag den gängse gången på förhand och hade ord för varje moment, men när det gällde tänkande visste jag inte gången på förhand och jag hade inte ett adekvat språk för många av de tankar och känslor jag hade.


108

Det finns ingen rent sinnlig erfarenhet att gå tillbaka till. Vi kan inte gå baklänges och förändra vår upplevelse. Vi kan bara gå framåt.


111

Processen att etikettera, tillsammans med andra mindfulnesspraktiker, lyckas med att få människor mer i kontakt med sin andning, kroppsliga förnimmelser och rörelser, och sinnliga upplevelser. Dessa praktiker hjälper till att skapa en stark medvetenhet kring sådana delar av vår erfarenhet och de kan vara mer effektiva i att göra detta än Recollective Awareness meditation.


131

I Recollective Awareness meditation tillåter du panikattacken att veckla ut sig och framskrida som den skulle i naturliga fall - du lär dig att tolerera förnimmelser, tankar och känslor allt medan din panik skiftar mellan uthärdlig och intensiv - och så vid någon punkt kan det hända att du snappar upp någon av de mer dolda aspekterna av din panikfyllda upplevelse och kan utforska dem i din meditation eller efteråt när du reflekterar över din meditation. Detta tillåtande av ångestpräglade och/eller depressionsfyllda stämningar och tankar, kan bli alltför svårt ibland, när depressionen och ångesten överväldigar dig. Därför kan du vid sådana tillfällen behöva växla om till en praktik där du varsamt för din uppmärksamhet bort från dina tankar och känslor för att istället rikta den mot din kropp och andning.


145

Detta leder tillbaka till Buddhas sutta till Vacchagotta som handlar om att möta elden framför honom. Genom att låta elden brinna, det vill säga genom att tillåta repetitiva tankar och känslor, kan du se mer ingående och upptäcka vad som upprätthåller elden, tankarna och känslorna. Men om du släcker elden med vatten i förtid lär du dig inget om upprepningarna - allt du har funnit är en strategi att trycka ner dem tillfälligt.


152

Om du exempelvis upplever några minuter där du verkligen hatar den där personen - allt det betyder är att du har upplevt några minuter av hat mot den personen och att hata någon kan vara en flyktig upplevelse så länge du inte förvandlar det hela till en berättelse om hur du för all framtid kommer att hata personen.


153

Recollective Awareness meditation är en praktik för dem som tvivlar alltför mycket och alltför ofta, en meditationspraktik för dem som tänker för mycket och som har starka känslor i meditation. Här är en praktik där förvirring är ett tecken på framgång, inte misslyckande. Allt du behöver är att sitta med din förvirring.
   Detta är en enkel meditationspraktik att tvivla över. Den är perfekt för tvivlare. Instruktionen att tillåta dina tankar och känslor i meditation går i en helt annan riktning än vad mycket annan undervisning om meditation säger, så vid någon punkt lär du tvivla på den.


154

Som jag sade är tvivel en del i denna praktik. Att tvivla över praktiken medan du utövar den, inte minst då det verkligen finns anledning att tvivla på den, är ett nyckeltema i denna praktik. Men skillnaden mellan att tvivla på praktiken under det att du fortfarande håller fast vid den, och att ha lite eller inget förtroende för den är stor.
   Med denna inställning till meditation är det naturligt att vissa frågor uppstår under de första veckorna eller månaderna, och ibland åren, av praktik. Med dessa frågor följer ofta tvivel och förvirring rörande praktiken, och då skulle jag verkligen inte vilja avbryta den inre processen av tvivel på undervisningen, genom att ge instruktioner eller råd som skulle leda till att undvika tvivlet.


154

Någon frågar till exempel något om att anstränga sig i meditationspraktiken. Denna fråga ställs utifrån tron på att man uppnår saker och ting genom hårt arbete, smärta och disciplin. I personens tankevärld är ihållande och målmedveten ansträngning det högre värdet. I sådana fall kan jag visa på möjligheten att källan till hans tvivel och förvirring kring denna inställning [till meditation], kan vara att han övervärderar ansträngning. Därefter skulle jag föreslå att han överväger andra högre värden som vänlighet, tolerans, tålamod, uppriktighet och helhet, för det kan dämpa lite av hans tvivel och minska en del av hans förvirring. Han behöver inte ge upp sin tro på ansträngning; han ombeds bara att placera värdet 'ansträngning' jämte andra högre värden, och se sin meditationspraktik ur det alternativa perspektivet.


157

Skillnaden här är att Recollective-Awareness-praktik tillåter tänkandet att pågå och pågå, och att medvetenheten erövras först efter att tänkandet pågått ett tag, likaså efter att meditationen är över. Och med Recollective Awareness kan det hända att man minns mycket lite, men det man minns är inte en beteckning man givit sin upplevelse, som i en praktik där man inriktar sig på att etikettera, utan en fylligare erfarenhet, vilken kan beskrivas på ett fräscht nytt sätt.
   Under dessa omständigheter behöver det ske ett skifte från en uppsättning värde till en annan. Den första uppsättningen värden har att göra med att vara vaken och medveten hela tiden. Mitt förslag är att värdesätta kapaciteten att vara öppen och tolerant för hela spektret av tankar och känslor i din meditation. I mina ögon är detta ett sätt att värdesätta en bred medvetenhet av ens inre upplevelser och mentala tillstånd, inte bara dem vi riktar vår uppmärksamhet på. I detta läge kan inte medvetenhet likställas med att vara vaken; [...] Om man är trött påverkas ens vakenhetsgrad.


157

Att tillåta tänkandet pågå i meditation kommer leda till att man tillåter sig driva iväg, att man dras in i känslor och fantasier, och att man vanligtvis öppnar dörren för alla slags erfarenheter och upplevelser man kan ha medan man sitter.


158

Detta leder vidare till mitt nästa förslag: meditation handlar om att vara med de befintliga omständigheter du erfar, och att somna eller någon annans snarkningar, kan vara rådande omständigheter. Var mer öppen för de omständigheter som uppstår och gör sig gällande i nuet istället för att försök få saker och ting att bli på ett visst sätt. Jag ber dig inte att vara närvarande, vaken eller klar, bara öppen, vänlig, varsam och tillåtande. Detta är en annan uppsättning värden. Istället för att värdesätta ansträngning, värdesätter du tålamod och vänlighet.


159

Idén om att meditation för det mesta måste leda till resultat och vara produktivt, eller leda till omedelbara resultat, är ett värde som måste undersökas, för att kunna känna sig bekväm med att utöva Recollective Awareness meditation. Oavsett tradition står detta värde verkligen i motsättning till projektet att sitta i meditation. Det är en av anledningarna till att många människor ger upp meditation - att de inte kan vara produktiva i sin meditation och inte når omedelbara resultat. Du behöver inte vara produktiv varje gång du sitter i meditation, eller varje gång du erfar något, för att meditation ska ha en välkomnande inverkan på ditt liv. Det handlar inte om att vara produktiv då du mediterar, utan snarare handlar det om vilka effekter ditt mediterande har på ditt välbefinnande, dina beslut, dina relationer och ditt arbete.


159

Detta betyder inte att dina meditationstillfällen alltid kommer kännas oproduktiva. Det kommer ofta stunder när "arbete" dyker upp under meditationen och då dina meditationer påminner om sådant du kanske upplevt i andra sätt att praktisera. Det finns många exempel på att detta händer på retreats och går att läsa i folks meditationsjournaler. Men för att komma till en punkt där meditationerna känns produktiva, kan det hända att du tillfälligtvis behöver ge upp idén om att de ska vara det.


160

Varför inte först stilla ditt sinne med en praktik där du följer din andning, använder ett mantra, reciterar några fraser, eller några andra sätt som kan få dig rofylld? Under åren har jag mött flera personer som haft svårigheter med Recollective Awareness meditation just på grund av denna punkt. Ofta uthärdar de inte tillräckligt länge för att se vad sittandet med alla dessa kaotiska inre konflikter och spänningar kan leda. Resonemanget låter så här: Om jag kan komma i ett lugnt och rofyllt sinnestillstånd i början av meditationen, då kan jag iaktta mina tankar och känslor utan att bli alltför bunden till dem. Och samtidigt som jag är ett lugnt iakttagande vittne till mina upplevelser, kommer jag därtill upptäcka att tankarna och känslorna försvinner, för att lämna mig med ett klart sinne som kan vara medveten om andningen och kroppens förnimmelser. Och vissa tar detta ett steg vidare och tillägger: Denna upplevelse av stillhet och obundenhet i den iakttagande medvetenheten, det är så jag skulle vilja vara hela tiden och alltid.
   Ja du kan se att det skulle vara meningslöst att försöka övertyga någon med denna sortens erfarenhet, och föreslå att det skulle kunna ligga i hans eget intresse att möta kaos i sitt sinne, istället för att följa sin vana att medvetet stilla sitt sinne. Även nu när jag skriver detta, vet jag att det är svårt att sälja in.
   Så tillåt mig närma mig denna klart annorlunda syn på praktik, i termer av värden. Det högre värdet av ett klart och balanserat iakttagande medvetande dominerar i hel del i meditationssammanhang. Det kan till och med vara att man lär ut det som själva målet med meditation. Närhelst ett sådant strålande medvetande uppstår är det perfekt. Det har status som 'det optimala sinnestillståndet'. Men det är här som vi kan vara lite mer skarpsinniga. Det kanske inte är det optimala sinnestillståndet för att utforska dina tankar och känslor, av den enkla anledningen att det inte vill ha något att göra med dem. Det är ett sinnestillstånd som ofta är oförmöget att faktiskt intressera sig för tankar och känslor. Dessutom kan du i ett sådant tillstånd sällan, om någonsin, få insikt i en känslas faktiska intensitet på grund av att det dämpar och förminskar sådan känslor - detsamma gäller tankar, vilka sällan varar när du är i ett optimalt balanserat sinnestillstånd.


161

...har jag funnit att ett lugnt och balanserat sinnestillstånd faktiskt kan var bra för att utveckla samadhi, snarare än insikt. Med andra ord kan det vara betydligt mer logiskt att låta sådana optimala sinnestillstånd rikta in sig på att bli mer inåtriktad, distanserad, tystare och stillsammare, och inte tynga dem med uppgiften att iaktta tankar och känslor.


161

Skiftet gällande värden som jag rekommenderar här är att du värdesätter din förmåga att vara med och tolerera dina tankar och känslor i meditation, framför din förmåga att lösgöra dig från dem. Så om någon tenderar att lösgöra sig snabbt från sina känslor för att träda in i ett lugnt sinnestillstånd i början av sin meditation, skulle det vara på sin plats med en korrigerande instruktion. Men du kan komma att tvivla över instruktionen, brottas med den, eller så bryr du dig inte alls om den. Den kommer [i vilket fall som helst] stå i motsats till din praktik och motsäga de högre värdena om lugn, balans och stillhet som du haft i meditation tidigare. Vad jag föreslår är helt enkelt att du i din meditation direkt öppnar upp för vad du än tänkte och kände innan du satte dig ner. Gör inga förberedande och inledande övningar i din meditation - till och med en akt av "taking refuge", eller en kortvarig besvärjelse eller "chant", kan komma emellan dina försök att börja sitta med ditt sinne så som det var innan du satte dig ner. På detta sätt löses gränserna upp mellan hur ditt sinne var innan sittningen och hur det är under meditation. Vad de flesta inte gillar med denna inställning är att deras sinne i meditation blir mer likt hur deras sinne är när de inte mediterar, vilket för erfarna meditatörer kan upplevas som en tillbakagång utvecklingsmässigt sett.


162

Tvivlet som uppstår ifråga om Recollective Awareness brukar bli "Varför låta negativa tankar dominera? Leder inte det bara till fler negativa tankar? Hur kan det leda till goda, hälsosamma tankar och handlingar?"
  För att svara på dessa frågor på ett tillfredsställande sätt, behöver de högre värdena skifta från godhet till uppriktighet och ödmjukhet. I Recollective Awareness meditation arbetar vi mot att bli medvetna, kloka och medkännande personer, inte bara goda människor som tänker positivt.


163

Hela processen gör dig ödmjukare, för vi kan inte luta oss tillbaka i högfärdig fåfänga i tron på att vi är så goda och underbara människor, när vår uppriktiga självmedvetenhet säger oss något annat.


163

Förr kanske du behövde göra dig av med hatet i ditt hjärta så fort det flammade upp, men nu vistas du i det och upptäcker att du inte fullt ut vill agera på det, men det pressar dig likväl att göra det. Detta hat är negativt - det är inte så du vill bli sedd - men nu är det här, och endast du vet att det är så du är under meditationen. Det är sådan självuppriktighet som understödjer denna typ av meditation.
   Hur leder detta till att vi odlar goda kvaliteter? Du kanske tvivlar över att 'sitta med hat i meditation' kan leda till medkänsla, men hur vet du det? För att det ska bli så kanske du behöver ha mer tillit till ditt sinne. Du kanske behöver påminna dig om hur du i tidigare meditationer kunde gå från hat till vänlighet, från begär till belåtenhet, och från förvirring till klarhet. Ditt sinne kommer röra sig i riktning mot det positiva om det är din allmänna intention i livet. Istället för att försöka styra dina tankar och känslor på micronivå, där du försöka gå från negativa till positiva tillstånd på momangen, låter du processen ta längre tid. Gör väg för en mer autentisk och mänsklig kamp där du har tillit till att du gradvis kommer att attraheras av de kvaliteter du försöker främja, och röra dig bort från sådana du fått nog av i livet.


177

Begreppsskapande och abstrakta idéer ses ofta som något negativt i andliga praktiker, särskilt i buddhisminspirerade sammanhang, på grund av att det tar dig bort från omedelbarheten i upplevelser. Många andliga sökare söker upplevelser av enhet, tomhet, sanning, transcendent verklighet, etc, och är inte intresserade av idéer om dessa ting. Ja varför skulle de vara det? Sådana högstående andliga prestationer existerar bortom idéer och begrepp. Kunskap sker här utan att man förlitar sig på någon form av idémässig process; det är så som dessa ting lärs ut.
   Men det finns flera problem med detta synsätt. Andliga upplevelser tar slut. Folk kommer ur dem, förr eller senare kommer de ner, även om de skulle hålla i sig länge. Kvar finns ett minne av upplevelsen (eller fullgörandet). Sådan minnen skapar grunden för en efterkonstruerad berättelse.


179

Jag hoppas och ber att ingen berättar för dig att du haft ett "uppvaknande" [an attainment] och, att om det skulle hända, att du är redo att tvivla över giltigheten. Vad jag säger om att ifrågasätta högre grader av upplysning, gäller emellertid alla fastslagna identiteter eller etiketter som du givits eller själv tillskrivit dig. Problemet är att "uppvaknad" är en positiv beteckning, och som sådan finns det färre incitament att tvivla på den. Vem skulle vara villig att ifrågasätta sina prestationer, sin storhet, sin unikhet, när sådan inbilskhet historiskt sett givit människor njutning och makt?
   Det är sant att jag är skeptisk ifråga om alla grader av "uppvaknande" [all attainments]. Jag tror inte vi behöver sådana idéer. De kan lätt få färden på en välfungerande väg att spåra ur och förvandla den till en dysfunktionell mardröm. I andliga kretsar kan de personer som anses ha nått högre grader av upplysning bli idealiserade av andra och få enorm makt över dem. Det är lätt för psykopater och narcissister att åberopa "upplysning", för det kan hända att de redan tror sig ha en överlägsen inre kvalitet, och att de använder en sådan identitet för själviska och grymma ändamål.


179

En del anspråk på "upplysning" kan vara riktiga. Men när detta är fallet finns ingen mening och fördel med att göra det känt. Någon som verkligen har lyckats med att minska illvilja och kraften i sina begär, och som väsentligen blivit mindre stolt med färre föreställningar om sin egen betydelse och vikt, en sådan person skulle vara nöjd med att vara "ingen". De världsliga strävandena om att lyckas, om berömmelse och rikedom skulle inte ha någon betydelse. Att ha makt över andra skulle vara meningslöst och mer av en börda än en förverkligad dröm.


180

En mogen meditationspraktik är pålitlig. Den är en fristad, en plats att gå till när du behöver titta närmre på något ifråga om dig själv, för att bearbeta något som är känslomässigt svårt eller en situation (eller ett beslut), för att titta kritiskt på en trosföreställning eller en lära, för att komma i kontakt med din inre värld, eller för att överväga nya riktningar i ditt liv och gällande dina relationer.


192

Meditation handlar inte om att ta sig till en skog och meditera i total isolation, särskilt inte i våra dagar, utan det är något som görs medan du lever i världen. Redan i sig självt är meditation en isolerande aktivitet, så varför göra den ännu mer isolerande genom att avskilja dig från andra människor? Din meditationspraktik kan stöttas av en gemenskap bestående av likasinnade meditationsutövare och av lärare vars huvuduppgift är att hjälpa dig i ditt framskridande i meditation, och inte att binda dig till någon kult eller dra fördelar av dig för egna ändamål.
   En del personer som läst mina böcker och artiklar har fått det felaktiga budskapet att jag lär ut en slags gör-det-själv meditation, där du inte behöver någon lärare och kan utvecklas fint helt på egen hand. Om så var fallet skulle jag inte ha investerat så mycket tid och energi under de senaste dussin åren på att lära upp lärare och vidareutveckla hur denna inriktning bör läras ut. Jag har träffat folk på workshops och retreats, som läst vad jag skrivit eller lyssnat till mina föreläsningar, och som berättat för mig att de praktiserar Recollective Awareness meditation, och praktiskt taget alla av dem säger att de förstår vad jag talar om först efter att de praktiserat tillsammans med mig - att det fanns något de inte kunde förstå i boken och att de nu kan se mer tydligt vad praktiken handlar om.



Tillbaka till "Jason Siff - Thought are not the enemy: del I"

Se även: Unlearning meditation - Jason Siff

Här finner du Jason Siffs hemsida: recollectiveawareness.org