Gotama var första elden
i en eldkedja som
brann för utsläckning
människoskapade lågor
spreds från fackla till fackla
visserligen oavbrutet
men inte enligt formeln:
klar > klart > kvar
trettio livsöden skiljer
oss från Gotama
om alla blev åttio år
med ett barn i sin famn
men redan Kassapa
brann på sitt sätt
som människoeldar gör
en löpeld med skillnad
och i Cullavagga står det att läsa
om Purana som inte kände igen
Gotamas ord inför första rådet
och därför höll sig till sina egna
en löpeld av egenheter
och strax efter Gotamas död
ropade Subhadda:
"Nu kan vi göra vad vi vill
och vi kommer inte behöva
göra vad vi inte vill!"
ett error i löpelden
och självaste Ananda
som visste allra bäst
förödmjukades och
fick vara med på nåder
tarvlighet i löpelden
och Gavampati som redan tidigt
hade slagit följe med Gotama
avböjde att stämma in i sången
och deklarerade att rådets sutror
redan där och då var förvrängda
tänjningar i löpelden
men dharma sattes högt
med kraften hämtad
ur ruiner som dessa eldar
lämnat kvar på marken
som en stjärnhimmel med
sitt sken av många människor
och varje gång en människoeld
belyste en koordinat har dess
lyskraft ökat för oss resande som
söker kraft genom utsläckning
