Muralmålning med David Attenborough som motiv (Charles Street i Sheffield, Stor Britannien. foto: Neil Theasby)
Ur boken Ett liv på vår planet (2020) av David Attenborough, den kände berättaren, författaren och naturfilmaren:
Livet på jorden började med all säkerhet där [i havets stora djup], förmodligen som mikrober runt hett vatten som sprutade upp ur hydrotermala öppningar på havsbotten, flera kilometer ner i djupet. Under tre miljarder år arbetade det naturliga urvalet bara med sådana enstaka, enkla isolerade celler som förfinade sitt inre funktionssätt. Det tog 1,5 miljarder år för att cellerna att få en strukturell komplexitet som kan jämföras med de celler vi består av, och ytterligare 1,5 miljarder år innan sådana celler klumpades ihop och arbetade samordnat som i flercelliga organismer.
Dessa tidiga marina mikrober hade en metabolism som släppte ut metan som biprodukt. Det bubblade upp till ytan och förändrade långsamt jordens atmosfär. På den tiden var jorden mycket kallare. Metan är en växthusgas som är tjugofem gånger starkare än koldioxid, så dess förekomst i atmosfären fick jorden att bli varmare, och hjälpte livet att sprida sig.
Senare började organismer som kallas cyanobakterier att fotosyntetisera, alltså använda energi från solstrålningen till att bygga vävnad. Den gas som släpptes ut genom denna process - syre - inledde en revolution. Den blev standardbränslet för ett mycket effektivare sätt att utvinna energi ur föda, och banade därmed vägen för allt komplext liv. Cyanobakterier utgör fortfarande en betydande del av de fytoplankton som idag flyter i havens ytvatten. Du och jag och alla andra djur på land härstammar från marina djur. Vi har havet att tacka för allt.
(s 79-80)
Cyanobakterier (Pixabay)
