söndag 20 mars 2022

modern skapelsemyt


Muralmålning med David Attenborough som motiv (Charles Street i Sheffield, Stor Britannien. foto: Neil Theasby)


Ur boken Ett liv på vår planet (2020) av David Attenborough, den kände berättaren, författaren och naturfilmaren:

Livet på jorden började med all säkerhet där [i havets stora djup], förmodligen som mikrober runt hett vatten som sprutade upp ur hydrotermala öppningar på havsbotten, flera kilometer ner i djupet. Under tre miljarder år arbetade det naturliga urvalet bara med sådana enstaka, enkla isolerade celler som förfinade sitt inre funktionssätt. Det tog 1,5 miljarder år för att cellerna att få en strukturell komplexitet som kan jämföras med de celler vi består av, och ytterligare 1,5 miljarder år innan sådana celler klumpades ihop och arbetade samordnat som i flercelliga organismer.

Dessa tidiga marina mikrober hade en metabolism som släppte ut metan som biprodukt. Det bubblade upp till ytan och förändrade långsamt jordens atmosfär. På den tiden var jorden mycket kallare. Metan är en växthusgas som är tjugofem gånger starkare än koldioxid, så dess förekomst i atmosfären fick jorden att bli varmare, och hjälpte livet att sprida sig.

Senare började organismer som kallas cyanobakterier att fotosyntetisera, alltså använda energi från solstrålningen till att bygga vävnad. Den gas som släpptes ut genom denna process - syre - inledde en revolution. Den blev standardbränslet för ett mycket effektivare sätt att utvinna energi ur föda, och banade därmed vägen för allt komplext liv. Cyanobakterier utgör fortfarande en betydande del av de fytoplankton som idag flyter i havens ytvatten. Du och jag och alla andra djur på land härstammar från marina djur. Vi har havet att tacka för allt.

(s 79-80)


Cyanobakterier (Pixabay)




onsdag 9 februari 2022

Dale S Wright

 


Dale S Wright (f 1948) är en beundransvärd författare och läromästare. Wright har vigt stora delar av sin livstid åt buddhistisk litteratur och praktik. Hans rika kännedom på området går inte att ta miste på. Samtidigt är det hans breda bildning, hans kopplingar till icke-buddhistiska källor, som gör att han navigerar så mästerligt. 

Buddhistiska källor läses med ny känslighet, med en särskild lyhördhet sprungen ur hans förtrogenhet med nutida tänkande. Hans utforskningar av buddhistiska teman tar hänsyn till kroppens realitet, till miljökrisen och mänsklighetens behov av samhälleligt engagemang. Han är inte främmande för att förankra etik och livsfilosofi i insikten om att vi är biologiska varelser, inte helt olika andra djur. 

Wright har en benägenhet att tolka och läsa buddhistiska texter så att de får en inomvärldslig innebörd. Även om han inte säger det i klartext framstår det i mina ögon som att han undersöker hur långt han kan tänja buddhistiska skrifter i just denna riktning. Hans hållning är pragmatisk och sällan idealiserande, mer utforskande än dömande. 

Det känns välgörande när han närmar sig vissa alltför inkörda buddhistiska ståndpunkter med sund kritik. Han låser upp dikotomier, väger upp obalanserad moral, punkterar luftslott och bidrar med friskt syre i buddhismens kosmos. Och han gör det tillsynes utan vilja till billiga poäng och utan att förvandla sig själv till en utomstående hårdnackad motståndare. 

Så får vi gamla sanningar belysta på ett litet annat sätt och så lyckas Wright göra buddhismen relevant för vår tid. Hans böcker är en samlad skatt.




Lyssna gärna till avsnittet "Dale S Wright on Buddhist Enlightenment" från The Imperfect Buddha Podcast: 

https://poddtoppen.se/podcast/1182826944/post-traditional-buddhism-podcast/39-ibp-dale-s-wright-on-buddhist-enlightenment








måndag 20 december 2021

om begäret efter det eviga


"Borde vi låta vår njutning förgiftas av tanken på att den är flyktig (vi kommer inte att avnjuta den här middagen för alltid), eller att önskan om en god middag är föränderlig (snart är vi inte hungriga längre) eller att tillfredsställelsen bara är tillfällig (vi kommer att vilja äta middag igen i morgon)? Det är knappas så att saker och ting vore bättre om vi alltid ville äta middag, eller om vi aldrig skulle vilja äta middag mer när vi väl fått en, eller om middagen fortsatte resten av livet. Inget av det verkar det minsta önskvärt, så varför klaga över att det inte är så?"

Simon Blackburn


(Blackburn, Simon. Kort om etik. Fri tanke: 2001, s 86.)