tomte-visa

hej tomtegubbar, slå i glasen och låt oss lustiga vara

hej tomtegubbar, slå i glasen och låt oss lustiga vara

en liten tid vi leva här med mycket möda och stort besvär

hej tomtegubbar, slå i glasen och låt oss lustiga vara

När jag sjöng denna gamla tomtevisa på beställning för min 

tvååriga son vid nattning slog det mig att den kan handla om 

att 'omfamna dukkha', i alla fall om man sätter knorr på den. 

hej tomtegubbar, slå i glasen och låt oss lustiga vara

Egenmäktig tolkning:

Vi kan alla sägas vara absurda tomtefigurer, vilket här betyder;

ta inte din roll på för stort allvar och låt dig inte bli nedslagen.

Låt istället glasen fröjdigt klinga för hur världen är inrättad.
Och låt oss vara det vi råkar vara, om vi så är lustiga eller ej.
Världen är inte stöpt i ideal. Det var aldrig meningen att den
skulle bli perfekt, aldrig meningen att den skulle bli något annat

än vad den är. Ur metafysisk synpunkt har s a s inget gått fel.
Denna brännvinsstund handlar inte om att glömma världens 

tillstånd. Vi firar istället att den är. Att du är och att jag är.

en liten tid vi leva här med mycket möda och stort besvär

Egenmäktig tolkning:

Livet varar inte länge även om vi lever i hundra år. På ett sätt är vi

som ett kortvarigt vågskvalp mot en eroderad strand, eller som en

glittrande daggdroppe som snart gjort sitt på ett grässtrå. Detta korta

liv, där en dag visserligen kan kännas som en hel livstid, innebär 

oundvikligen dukkha, otillfredsställelse och lidande. Motgångar möter 

vi till och från med möda och stort besvär. Just detta faktum är det som

omfamnas på tomte-vis när vi höjer våra glas i en bejakandets gest.