naturen överräcker inte
någon etik eller moral
naturen klandrar inte
skuldbelägger ingen
naturen klandrar inte
skuldbelägger ingen
men ett världsligt tryck
fick oss att börja tala
om etik i olika ändar
inomvärldslig skillnad
fick bollen att rulla
och rymde även andra
sätt att svara upp på
givna förutsättningar
så vi kunde lika gärna ha
börjat tala om något annat
inte hur som helst men
för oss oigenkännligt
så vi kunde lika gärna haft
ett helt annat känsloliv
inte vilket som helst men
för oss oigenkännligt
så vi kunde lika gärna
varit utan hjärta
inte utan känslor men
för oss hjärtlösa
inte utan känslor men
för oss hjärtlösa
om vi föreställer oss
en gången civilisation
långt före vår egen
och människorna där
hade vi då med våra
bilder om godhet
lönlöst sökt fäste där
hjärtat annars sitter?
en gången civilisation
långt före vår egen
och människorna där
hade vi då med våra
bilder om godhet
lönlöst sökt fäste där
hjärtat annars sitter?
hade vi där och då
kunnat samtala
kunnat samtala
om rättvisa och
den svages rätt?
den svages rätt?
hade vi kunnat se spår
av godhet på annat sätt
än när vi i djurvärlden
ser omsorg om nära?
om vi då glömmer att
för Kant var en moders
omsorg om sitt barn
inget etiskt, ingen plikt
omsorg om sitt barn
inget etiskt, ingen plikt
och kommer ihåg
att det är skillnad
på vad jag bör och
vad jag känner för,
alltså mellan plikt
och benägenhet
det vi kallar mänskligt
har väl inte omfattats
av alla människor?
till vad vänder man sig om
inget hjärta är uppfunnet?
om den förmodat eviga
måttstocken degraderats
till lokal produkt i mötet
med andra kulturer?
börjar vi då tala om hälsa?
kan det goda anses vara
ökad handlingsfrihet
ord för stärkt vilja till liv
i vår faktiska jordmån?
det tog tid för mig
att upptäcka att
även den så kallade
goda viljan var av
platonsk härkomst
att idén om en ren
välvillig intention
var rationell form
och en abstraktion
bortom denna värld
kan det goda anses vara
ökad handlingsfrihet
ord för stärkt vilja till liv
i vår faktiska jordmån?
det tog tid för mig
att upptäcka att
även den så kallade
goda viljan var av
platonsk härkomst
att idén om en ren
välvillig intention
var rationell form
och en abstraktion
bortom denna värld
även då jag tänkte
att det inte fanns
ett bör bakom bör
att en och samma slags
goda och rena intention
skapade olikartade koder
att den oskapade men
gudomliga intentionen
födde moralens
ständiga skiftningar
att denna sorts intention
var en del av naturens sätt
naturens naturliga sätt
att föda etik i olika former
att det bakom pluralismen
fanns en och samma
födande enhet, ja Gud
är det inte också
så hos Levinas
att ansvaret alltid
är ett och samma
evigt återkommande?
att det rent av är
rationalitetens spöke
och spirituellt slaveri?
fanns en och samma
födande enhet, ja Gud
är det inte också
så hos Levinas
att ansvaret alltid
är ett och samma
evigt återkommande?
att det rent av är
rationalitetens spöke
och spirituellt slaveri?
varför är ett etiskt svar
nödvändigtvis mer
tillfredsställande om
det är ur evig ståndpunkt
nödvändigtvis mer
tillfredsställande om
det är ur evig ståndpunkt
och inte bara ur vår?
man kan fråga sig om
man inte vet när man är
utan självisk baktanke
om iakttagelsen då inte
är som en öppen bok
på det stora hela vet man ju
men säger den reella insikten
om osjälviskhet även något om
vad som är absolut gott och
vad som är ett evigt värde?
nej den berättar bara att vi kan
applicera 'osjälviskhet' i vårt språk
och i ett relationellt sammanhang
bilden av en godhet som
är god för att den är god
är god för att den är god
har gått sönder
godheten är inte
längre självidentisk
vilket naturligtvis är
buddhistiskt tänkt
vilket naturligtvis är
buddhistiskt tänkt
godheten finns inte
längre där för oss
men världen är inte kall
absurd och meningslös
för det, inte i sig själv
inte heller motsatsen
men alltid full av
bultande hjärtan
och vänskaplighet
alltid full av annat också
när vi oundvikligen står
bland redan skapade värden
hur är det ställt med att resonera
som om värdena kom efter världen?
som om värdena kom efter världen?
att ge världen ett värde efteråt
att motivera etiken bakefter
är troligen att slå knut på sig
med våra sinnen möter vi
världen med våra känslor
när vi smakar och ser något
upplever vi något värdeladdat
även innan det har ett namn
etiken växer utifrån vår kropp
utifrån vår kropps reaktioner
och utifrån vår livsinstinkts
kraft i möten med andra krafter
etiken växer när vi skapar
skillnader som differentierar
när vi bygger skalor för att
hantera och orientera oss
skalor om bra och dåligt, eller:
för lite, precis rätt, för mycket
vissa resultat är mer gynnsamma
och glädjande för oss än andra
i praktiska göromål kan det ofta
ge sig på ett rätt självklart sätt
att värden skapas från dag 1
betyder inte att etiken också
gör det, men det gör
det omöjligt att veta var
det vi kallar etik börjar
att det skulle börja
i någon annans ansikte
i ett an-svar på detta
bortser från vår egen kraft
bland krafter och vår kropp
värdena som vi skapar vävs
samman med etiken vi skapar
och gör det omöjligt att skilja
världsliga värden från etik
svårt att skilja etiken från vår
erfarenhet av att när vi ökar
vår vitalitet upplever vi glädje
när mer bemästras och uttrycks
passioner, känslor, begär,
benägenheter, reaktioner,
subjektiva upplevelser
av framgång och motgång,
allt flyter ihop när vi
letar efter etikens början
det är troligen menlöst
det vi kallar etik börjar
att det skulle börja
i någon annans ansikte
i ett an-svar på detta
bortser från vår egen kraft
bland krafter och vår kropp
värdena som vi skapar vävs
samman med etiken vi skapar
och gör det omöjligt att skilja
världsliga värden från etik
svårt att skilja etiken från vår
erfarenhet av att när vi ökar
vår vitalitet upplever vi glädje
när mer bemästras och uttrycks
passioner, känslor, begär,
benägenheter, reaktioner,
subjektiva upplevelser
av framgång och motgång,
allt flyter ihop när vi
letar efter etikens början
det är troligen menlöst
att söka efter något som
gör ansvaret till något
absolut kravställandemen inte alltid det
som ska förklara det
det förpliktigande ansvaret
är en mänsklig uppfinning
för att hantera oss själva
och världen på ett som
utmanar, kittlar, gynnar
ansvaret är inget objektivt
vi kan iaktta utifrån men
ändå inget som växt fram
endast i någras huvuden
utan sammankopplingar
med hur livet är betingat
ansvaret är ett språk vi
fördelaktigt snott in oss i
ändå inget som växt fram
endast i någras huvuden
utan sammankopplingar
med hur livet är betingat
ansvaret är ett språk vi
fördelaktigt snott in oss i
allt som gör oss mänskliga
kan härledas till ytans yta
där goda drivkrafter från
kan härledas till ytans yta
där goda drivkrafter från
början varit sammantvinnade
med de så kallat onda
du kan inte ta bort
de onda och tro att
du får behålla de goda
med de så kallat onda
du kan inte ta bort
de onda och tro att
du får behålla de goda
en ursprunglig perfektion
av det goda har aldrig funnits
istället för att leta efter
godhetens källa är det
kanske mer framkomligt
att försöka förstå, sortera
och kritisera värdena som
vi alltid redan bär och fått
istället för att leta efter
godhetens källa är det
kanske mer framkomligt
att försöka förstå, sortera
och kritisera värdena som
vi alltid redan bär och fått
genom att använda
verktygen vi har:
'våra etiska system'
verktygen vi har:
'våra etiska system'
de etiska systemen
förmår verka på sig själva
förmår verka på sig själva
ja vi har ett reellt ansvar
men inte om vi tar bort
det språk som skapat det
av världsliga anledningar
på så sätt tål ansvaret
inte tystnad [ ]
ska det leva vidare
måste vi om-tala det
med denna uppfattning om
etiken som utan djup blir den
grund, men samtidigt till
just den ogrundade grund
vi förmår grunda allt i
den faktiska grund vi kan
ta avstamp i och återvända till
det är en grund som inte
behöver en annan grund
bortom den reella grunden
för att vara mer verklig
hur skulle det vara om
en klipphäll som skjuter
upp ur marken behövde
en annan klipphäll, en
annan berggrund för att
bli tagen för verklig?
inte heller ansvaret
står fritt från att vara
en produkt av tillfällighet
och vår historia men
när det nu är skapat
är det ju högst verkligt
populär buddhism lyfter
ofta fram verkligheten
som en världsordning
för oss planerad för oss
vilket är självcentrerat
en ordning som i så fall
endast skulle kunna
skänkas oss utifrån
som om någon höll
universum i sin hand
om den metafysiska satsen
att 'allt står i förändring'
är giltig kan inget existera
utan att också förändras
på vilket sätt skulle det gälla
ett fenomen som ansvar?
att det över tid skulle kunna
gå upp i rök och omskapas?
att det måste vara potentiellt
förändringsbart för att existera?
att värden är dödliga men
oundvikligen fortsätter att skapas?
godhet har skapats genom
omvandling av värden
omvandling av godhet
har bestått i att låta den
glida ur våra händer
så vi kunde lika gärna
ha varit utan ansvar?
oavsett kan vi aldrig veta
hur det skulle vara
kan någon ens föreställa sig
en gemenskap utan ansvar?
om vi inte tror på Gud
kan inte meningen vara
att vi ska bli godare
men vi kan skapa
mening med att bli godare
utan att ha en supermening
utöver viljan att vara god
finns det tusen andra skäl
att vilja skapa det goda livet
'allt handlande får konsekvenser;
psykologiska, sociala, ekologiska...'
den insikten får oss oundvikligen
att fundera över hur vi vill handla
om vi vill ha en etik
med glatt budskap
kan den ta hänsyn till
att ökningen av vår
vitalitet skänker glädje
en etik som omfamnar livet
säger rimligen ja till dukkha
och ja till livets kontingens
och en etik som bejakar
när vi mår bra och frodas
vägleds av hälsans tecken
en etik som vill
vida perspektiv
måste se hur saker
och ting hänger ihop
så jag hänger ihop
med mer och mer
har Cupitt rätt när
han säger att det
inte upprättas några
egentliga värden
han säger att det
inte upprättas några
egentliga värden
om vi inte längre
följer aptiten på liv?
följer aptiten på liv?
och när han hävdar
att gömda verkligheter
av varje slag vill
suga värdet ur livet?
samt att det är svårt
att finna något mer
livsbejakande än
att acceptera allts
tillfälliga ordning
och osäkerheten om
hur världen faller ut?