En sketch av Robert Gustavsson som här låtit sig inspireras av programledaren Bertil Svensson när han tillsynes oberörd skar sig i tummen under ett inslag i Sköna söndag 1986. Svensson var i färd med att visa hur man tar hand om sidoskott på en blomsterananas. För mig blir Gustavssons sketch en sinnebild för en viss slags hoppfullhet. Miserabelt.
Hopp måste inte innebära att vi intalar oss att allt är bra eller att allt nog kommer bli bra. Hopp måste inte innebära att krampaktigt leva i en världsfrånvänd vanföreställning.
Så här skriver författaren Carsten Jensen om hopp.
"Hopp är ett ofta missbrukat, tröstande ord, som allt för ofta slår över i en passiviserande optimism. Tänk i stället på hopp som en uppfordran till handling. Tänk på allt som är dig allra kärast. Tänk på vad du vill se för framtid. Var inte rädd för vreden, sorgen eller rädslan. För de är alla känslor som växer ur din kärlek till världen. Så var inte dig själv nog. Var mer än dig själv. Var en del av den livsnödvändiga samhällsgemenskapen, som är den enda som kan stoppa klimatförändringar."
Carsten Jensen. Ur artikeln "Oljan har gjort norrmän till troll". Sydsvenskan den 28:e november 2024 ( A16). Översättning av Johan Malmberg.
