- Knorrens tecken?
- Läs grisens svans.
rotering och livfullhet i knorren,
vi har knorr som knorrande kritik,
vi har den komiska snurrsvansen,
en svans vars spets pekar neråt,
vi har knorren som något gris-igt,
eller rent av som det där lilla extra,
vi har knorren som sätts i ovisshet,
självtillitens tecken är knorrarna
...om jag är buddhist är jag
det alltid i knorrens teckenlikt ett epikureiskt svin
...och om jag är filosof är jag
det som ett levande svin
som ännu inte blivit slaktat
knorr som rotering
Den roterande rörelsen i knorren handlar om att något 'roteras', att något vrids och vänds, med syfte att det ska komma i nytt ljus och nya perspektiv.
Jag roterar buddhismen för att utforska den i ljuset av annan filosofi.
Jag roterar buddhismen för att undersöka om den kan svara upp på just mina ingångar.
Jag roterar buddhismen för att undersöka om den kan fungera i den tid vi lever i idag.
knorr som livgivande snurr
Något får liv då det placeras och används mitt i livet, när tankelivets och texternas filosofi blir till hjälp och inspiration i våra liv. Då får filosofin snurr och börjar leva. Om buddhismen ska ha relevans för mig som filosofi måste den kvalificera sig som livsfilosofi.
knorr som knorrande kritik
Jag tar mig rättigheten att kritiskt knorra om sådant jag anser vara problematiska uttryck av buddhism. Samtidigt föreställer jag mig att mina läsare kan jämra sig kritiskt, t ex buddhister som uppfattar att jag vanställer eller misstolkar dharma.
knorren som något löjeväckande
Varje seriöst formulerande som försöker fånga livets väsentligheter i ord, råd och teser, är komiskt till sin natur. Livet är alltid större, rymmer alltid mer, än de tankar som vi människor har om det.
knorren som pekar neråt
Grisens svans är doppad i dy och pekar mot jorden. Det jag finner angeläget utspelar sig i denna värld och för denna värld. Utifrån ett inomvärldsligt perspektiv vill jag undersöka och utveckla grundlösa grunder, det vill säga utgångspunkter utan fast och säker förankring i något universellt och evigt bortom denna värld.
knorren som något gris-igt
Knorren är svansen på en smutsig gris, ett djur som vissa betraktar som smutsigt även i moralisk mening, som något man inte vill beröra. Min filosofi är aldrig helt ren, strävar inte efter renhet, utan den är formulerad mitt i skiten.
knorren som det där lilla extra
Förhoppningsvis kan man finna det där lilla extra här, det som gör att man finner anledning att gå i dialog med vad jag skrivit; det där som inte bara blir till klyschor och upprepningar.
knorren som sätts i ovisshet
Det finns en lek som är vanlig på barnkalas; En gris är tecknad på väggen. Barnen får bindel för ögonen och en knorr i handen. Utan att kunna se ska de placera knorren där den hör hemma. Denna liknelse berättar om ovissheten i våra placeringar, om att varken jag eller någon annan kan nå fullständig visshet ifråga om vad vi gör och tänker. Ingen Guru här, ingen Guru där.
knorren som ett självtillitens tecken
Sammantaget handlar det som nu är skrivit i knorrens tecken om att motverka sekterism och kontrollerande rättänkande. Att ha knorr är att ha integritet. Det är så att säga det som är finessen, att man ska odla en slags självtillit i dialog med andra.
Epikuros, ett svin
Den antika filosofen Epikuros från ön Samos har smutskastats av andra filosofer genom historien och liknats vid ett svin. Liknelsen är förvisso träffande om man betänker att svinet är ett slags oplatoniskt djur som inte fäster sig vid himmeln utan tvärtom bökar runt i jorden. Om detta skriver Michel Onfray i ett kapitel han döpt till 'I svinets tecken' (Antikens visdomar. 2007.) Jag utger mig inte för att vara något mer eller högre än ett epikureiskt svin.
Den roterande rörelsen i knorren handlar om att något 'roteras', att något vrids och vänds, med syfte att det ska komma i nytt ljus och nya perspektiv.
Jag roterar buddhismen för att utforska den i ljuset av annan filosofi.
Jag roterar buddhismen för att undersöka om den kan svara upp på just mina ingångar.
Jag roterar buddhismen för att undersöka om den kan fungera i den tid vi lever i idag.
knorr som livgivande snurr
Något får liv då det placeras och används mitt i livet, när tankelivets och texternas filosofi blir till hjälp och inspiration i våra liv. Då får filosofin snurr och börjar leva. Om buddhismen ska ha relevans för mig som filosofi måste den kvalificera sig som livsfilosofi.
knorr som knorrande kritik
Jag tar mig rättigheten att kritiskt knorra om sådant jag anser vara problematiska uttryck av buddhism. Samtidigt föreställer jag mig att mina läsare kan jämra sig kritiskt, t ex buddhister som uppfattar att jag vanställer eller misstolkar dharma.
knorren som något löjeväckande
Varje seriöst formulerande som försöker fånga livets väsentligheter i ord, råd och teser, är komiskt till sin natur. Livet är alltid större, rymmer alltid mer, än de tankar som vi människor har om det.
knorren som pekar neråt
Grisens svans är doppad i dy och pekar mot jorden. Det jag finner angeläget utspelar sig i denna värld och för denna värld. Utifrån ett inomvärldsligt perspektiv vill jag undersöka och utveckla grundlösa grunder, det vill säga utgångspunkter utan fast och säker förankring i något universellt och evigt bortom denna värld.
knorren som något gris-igt
Knorren är svansen på en smutsig gris, ett djur som vissa betraktar som smutsigt även i moralisk mening, som något man inte vill beröra. Min filosofi är aldrig helt ren, strävar inte efter renhet, utan den är formulerad mitt i skiten.
knorren som det där lilla extra
Förhoppningsvis kan man finna det där lilla extra här, det som gör att man finner anledning att gå i dialog med vad jag skrivit; det där som inte bara blir till klyschor och upprepningar.
knorren som sätts i ovisshet
Det finns en lek som är vanlig på barnkalas; En gris är tecknad på väggen. Barnen får bindel för ögonen och en knorr i handen. Utan att kunna se ska de placera knorren där den hör hemma. Denna liknelse berättar om ovissheten i våra placeringar, om att varken jag eller någon annan kan nå fullständig visshet ifråga om vad vi gör och tänker. Ingen Guru här, ingen Guru där.
knorren som ett självtillitens tecken
Sammantaget handlar det som nu är skrivit i knorrens tecken om att motverka sekterism och kontrollerande rättänkande. Att ha knorr är att ha integritet. Det är så att säga det som är finessen, att man ska odla en slags självtillit i dialog med andra.
Epikuros, ett svin
Den antika filosofen Epikuros från ön Samos har smutskastats av andra filosofer genom historien och liknats vid ett svin. Liknelsen är förvisso träffande om man betänker att svinet är ett slags oplatoniskt djur som inte fäster sig vid himmeln utan tvärtom bökar runt i jorden. Om detta skriver Michel Onfray i ett kapitel han döpt till 'I svinets tecken' (Antikens visdomar. 2007.) Jag utger mig inte för att vara något mer eller högre än ett epikureiskt svin.
svinfilosofi
Min livsfilosofi är även en svinfilosofi i bemärkelsen att svinen, inte minst vildsvinen, i sitt sökande bökar upp verkligheten, tar sig in i marken med trynet, vänder på den och möter den tryne mot jord. Resultatet blir brutalt. Om och om igen går svinet in för att tränga ner i myllan med följd att det där överraskas av vad som blottas. Få saker kan stoppa grisen ifrån att böka. En håller på så länge en kan innan en blir slaktad.
Mattis, april 2016.
